Efter en veckas beredskap fixas klassisk, vinvänlig mat i form av lammstek på benet, späckad med örter och vitlök, och till det en krämig potatisgratäng. Ni minns, en sån där som man fick på alla finare kalas och sittningar en bra bit in på 1990-talet?
Första korken åker upp och en slatt av vinet ned i karaff för vinifiering och sedan tillbaka till ett glas och en första sniff och .... damn. Den skymtar till. Inte jättetydligt, men tillräckligt. Så försvinner den där kartongfiltsdoften ett litet tag och jag hoppas - mot allt bättre vetande - på mirakel. Men när jag smakar är det ställt utom allt tvivel. Ingen frukt, ingen stuns, stumt och dött... Kork.
Ber hustrun prova av som sista instans. Hon rynkar på näsan. "Tyckte först jag kände lite våt yllevante, men nu... " Hon smakar och grinar illa. Vi är överens. Vinbyte.
Det är tur i oturen att få jämföra två identiska viner bredvid varandra, där det ena är defekt. Vin nummer två har en helt annan doft av mörka frukter, spritiga körsbär, örter, lite kött... inte så mycket mognadstoner ännu. Smaken är inledningsvis balanserad men med ganska stökigt, syrligt slut; plommon, örter lite kryddor. Av någon anledning känns det ändå inte helt fokuserat. Jag hade nog hoppats på mer mognadstoner och lite större komplexitet.
Korkdragaren har större tålamod och provade 1996:an nyligen. Tyder på att jag ska vänta några år på nästa kork...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar