onsdag, november 12, 2014

2000 la tour carnet och 2004 chablis 1er cru vaulorent

En beredskapsvecka avslutad, och då blir det finvin på en måndag. Ryggbiffarna som inhandlades i helgen har legat öppet i kylskåpet sedan söndagen, och sonen rings upp på em och beordras att ta ut dem för temperering. Tillagningen sker sedan "Blumenthal-style" med hastiga vändningar i het grillpanna. Även om jag vände en gång för mycket för min egen smak så är hustru och son mycket nöjda med stekgraden... Rostad potatis och en getostcréme med rostade pinjenötter är allt som behövs för vardagslyxen ska vara komplett.
 
 
Ja, och så vinet, såklart. Jag har länge hållit 1996 som min bästa bruksårgång i Bordeaux; viner som nått sådär en 15 års mognad från ett bra år utan att ha fallit offer för en galopperande prisstegring. En årgång där även enklare viner levererar bra. Men nu börjar 96-orna bli svårare att få tag på, och de närmar sig 20 årsstrecket. Dags att byta bruksårgång? 
 
Årgång 2000 är ju på många sätt lockande. Upphaussad när den kom, men med lite nyanserade omdömen därefter. Och följd av flera bättre (?) årgångar (2005, 2009, 2010...). Inte har det hunnit bli någon större brist på dem än heller.
 
Chateau La Tour Carnet 2000 skulle jag kunna vänja mig med att dricka. Fruktig, ren, fin doft med ceder och endast en lätt stallighet. Smaken är medelfyllig med plommonfrukt, örter, cederträ och blyertstoner i eftersmaken. Bra längd och balans. Fint vin utan att vara fine wine; bara bra bordeaux helt enkelt.
 

Onsdagkvällen livas upp med en majskyckling i ugn på en bädd av lök, svamp, fänkål, morötter, citron, smör och vin. En bulgursallad på salladslök och hackad ruccola på sidan och resten av getostkrämen från i måndags till det. En bättre chablis - La Chablisienne Chablis 1er cru Vaulorent 2004 (Fourchaume) - får det bli i glaset...

Kollektivet La Chablisienne har imponerat ett par gånger förut, och så också här. Jag kom över ett mindre parti chablis grand cru av blandade årgångar och producenter i somras och har nupit en flaska då och då, men det här känns kvalitetsmässigt i paritet. Lite mer mognad gör säkert till, men i alla fall. Doft av bivax, citrus, mineral och lite skog. Smaken är lång, intensiv, citrusfrisk, mineralig med inslag av tropisk frukt och honung. Och riktigt bra längd. Imponerande - synd att man inte köpte fler till det priset...

Tja - klassiska franska kvalitetsviner med lite mognad... inte mycket nytt under solen här, alltså. :-)

Inga kommentarer: