drc grands echezaux 1984 - konjärmiddag hos vinmannen

Utan större förvarning kastade Vinmannen ur sig en fråga om vilka som skulle ha möjlighet att dyka upp på konjärmiddag hos honom en söndag eftermiddag i närtid. Överraskande nog svarade alla ja (även om Redaktörn senare fick förhinder) så inte långt senare samlas åtta mat- och vinglada herrar till en rejäl sittning i takvåningen i centrala Gävle.

Klassisk matlagning med franska förtoner och för ovanlighets skull serveras alla viner öppet.

Vi välkomnas med en champagne; trots att Vinmannen omedelbart erkänner att just champagne är något av hans blinda fläck på vinkartan. Detta sagt i en relativ mening. Han har antagligen druckit mer prestigechampagne än de flesta, men han lägger sällan större energi eller pengar på just bubbeldricka när det ju finns gammalt rödvin att handla…

2003 Gosset Celebris Rosé

F: Laxrosa med orangea inslag

D: Inslag av hallon, blodcitrus

S: Lång, överraskande frisk syra, blodapelsin. Gott! (3)

Ett jättetrevligt vin som överraskar främst med sin friska syra. Jag minns fortfarande Bollingers fadda 2003:a med viss avsmak… Andra söndagen i rad jag överraskas positivt av en -03:a!

Till första förrätten, en god laxrulle med löjrom, kommer en oerhört trevlig, österrikisk riesling!

2005 Weingut Knoll, Ried Schütt Dürnsteiner Riesling Smaragd

F: Blekt mässingsgul

D: Nästan helt petroleumfri, frisk, tropisk frukt, mogen lime…

S: Lång, lång väldigt ren, fokuserad smak. Fruktorienterad, fet munkänsla, päron, lite tropisk frukt med bl a ananasinslag (4)

Ett elegant, komplext, lite finstämt och samtidigt fylligt vin som var en av kvällens (många) höjdare!

Nästa rätt är lika enkel som fantastisk – en skål 36 månaders smältande och nötig pata negra-skinka med fettet drypande… Och till det kvällens vin:

1984 DRC Grands Échézaux

F: Mognande sammetsröd med bred orangetegelkant

D: Stor, fokuserad, varm, mångfacetterad doft av mogna, solvarma jordgubbar, förföriskt läcker, kryddig…

S: Sammetslen först, mycket jordgubbar, hallon, sandelträ, kryddor med överraskande bra grepp på slutet och bra syra. Otroligt fint, såklart… (4+)

Ett stort vin. Och då är 1984 ingen av de större årgångarna i bourgogne. Tvärtom delar Broadbent inte ens ut en enda stjärna till årgången, däremot 3 stjärnor till DRC GE - bättre än såväl La Tache som Romanée-St-Vivant från samma producent och år.

 

 

Till ankbröst med gräddig murkelsås och palsternackspuré kommer en parad av röda viner (valda ur Vinmannens "brukslager" i lägeheten) i en salig blandning. Äldst först:

1949 Chateau Brillette, Etablissements Schroder & de Constans

F: Varmt röd, lätt tegelkant

D: Lätt parfymerad, stor doft

S: Sötfruktig, lätt syrlig, mörk frukt… gott i en lättare stil! (3+)

Gott och väl sammanhållet. Svårt att tro att det är en 64-åring i glaset.

 

Maten var förstås mycket vinvänlig och passade till det mesta i röd väg som passerade glasen...

Napa Cab Clos Pegase 1995

F: ren, röd färg

D: fruktig, cassis, ren

S: Fruktig, hyfsat koncentrerad, ren… lite ospännande.   (3)

Valdes ut för att blidka IT-mannen, som också gillade vinet. Habilt, men som sagt lite opersonligt.

 

1989 Chateau La Louvière

F: lätt tegelröd kant

D: mycket grön, kartig, stjälkig doft.

S: Syrlig, grönsträv, lätt otrevlig – off bottle? (1)

Märkligt, då flera druckit det tidigare med bättre resultat… Så kartigt borde väl inte heller en -89:a bete sig?

Chateau La Tour Carnet 2001

F: Ung, nästan lite blåtonad

D: Läcker cassistonad doft med fatinslag

S: Cassis, hyfsad strävhet, bra balans – gott och bra matvin! (3+)

2001 har alltid varit en smygfavoritårgång för mig. Har många gånger levererat bra, drickbara viner utan att stjäla showen.

 

2003 Siro Pacenti Brunello di Montalcino
F: Klar röd och ganska genomskinlig

D: Söt, lite karamellig doft. Inte helt balanserad…?

S: Körsbär, plommon, bra strävhet, läskande (2+)

Sticker inte ut särskilt i det här sällskapet.

Dags för ostar, och såklart en vintage port. Och här blir det en udda fågel - jag gissar att inte så många har provat Hutcheson 1978...?

 

1978 Hutcheson vintage port

F: Klarröd

D: Ganska stor, sötfruktig, med inslag av torkad frukt

S: Söt, torkad frukt, fikon, fikonkärnor, lakrits, bra längd och concentration – riktigt bra! (4)

Ett obskyrt märke för mig, men i min bok "Port" av Neil Mathieson står att det är grundat som en "...port shipper rather than a vine grower...". Märket hör ihop med Barros, Feuerheerd och Souza, och det mesta av druvorna verkar köpas in. Vinmannen lanserar teorin att den här sortens märken kan vara värda att söka upp de år då inte de stora husen gör vintage port själva av allt material utan säljer av det...

Hos Vinmannen är crépes sûzette den stående efterrätten om det vankas sauternes. Så också nu... och det är ingen dålig sauternes som kommer på bordet:

2001 La Tour Blanche

F: Gyllengul

D: Söt, stor doft av saffran och tropisk frukt.

S: Färsk saffran, bra syra och sötma, söt tropisk frukt som mango, lite endimensionell…? Ung? (3+)

Känns som att det här vinet kan växa ett nummer till med lite tid (5-10 år sådär...)

 

Redan dags för cognac. Och här blir det först en riktig raritet av ca 100-årig konjak, dock buteljerad i betydligt yngre skick.

Cognac Barnett & Fils, troligen pre 1914, definitivt innan 1930 VVSOP

F: Mörk bruntonad

D: Stor, intensiv doft av bränt socker, lätt bittert drag, eldig

S: Rancio, fat, kryddor, eldig, intensiv, julkryddor, kryddnejlikor – mycket bra (4)

Oerhört spännande cognac och riktigt bra. VVSOP motsvarar ungefär XO. Såklart historiens vingslag är omöjliga att bortse från, men det var ett objektivt sett riktigt bra destillat som hölls som kvällens främsta glas av några.

 

Själv föll jag aningen hårdare för den här single vintage, single vineyard-cognacen från kvalitetsproducenten Pierre Ferrand.

1977 Pierre Ferrand

F: Koppargul

D: Eldig, intensive, söt, ovanligt sammansatt för en vintage

S: Rancio, nötter, ost, komplex sammansatt med lite sötma –fantastiskt bra! (4+)

Såklart gick diskussionens vågor höga om vilken som var den bästa cognacen av de två... Flera höll på Barnett men vi var ett par som framhöll Ferrand. Jag brukar oftast sakna något i vintage/vineyard-cognac, men den här var riktigt, riktigt fin!

 

Med välfyllda magar och otörstiga serverades smörad rom och cigarrer på verandan... en i många avseenden fulländad eftermiddag! Tack, Vinmannen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1952 giacomo conterno barolo riserva och andra italienska storheter i gävle

Efter succén för ett par veckor sedan med en eftermiddagsprovning av gammalt franskt och bring-your-own-food så upprepar Vinmannen konceptet med samma fina resultat. Det hela är skenbart enkelt, om än det ligger mängder med jobb att samla på sig vinerna. Nu omsätter Vinmannen så pass mycket gammalt vin att de här provningarna i någon mån mer har karaktären av garderobsstädningar. Det kan börja med att han av en slump (som det så självklart ofta gör) trillar ned en gammal Biondi-Santi eller en 80-tals Gaja i Vinmannens utsträckta händer. Eller en Giacomo Conterno Barolo Riserva från 1952. Och utifrån det hittas ett tema och komponeras en provning som få kan matcha. Och prismässigt - 900 kr per person då vi är dussinet fullt med Vinmannen inräknad -  är det naturligtvis ett klipp.

Lokal tillhandahölls generöst av en av Gävles många vinvänner i en våning nära stationen; bekvämt för oss tågburna som och Järvsömannen och undertecknad.

Efter en kort introduktion till Italien och italienska viner började Vinmannen utan större omsvep hälla upp i flighter om 3; var flight med ett eget undertema. Allt serverades öppet och med några välvalda ord om varje vin. Jag roade mig som jag ofta gör vid provningar att sätta något slags betyg på min femgradiga skala med + och - . De ska inte ses som absoluta utan relativa graderingar, dvs bör inte tas ur sitt sammanhang...

Flight 1 - Toscana Classico

Glas 1 - 1997 Vino Nobile di Montepulciano, Avignonesi

F: Mognande röd utan vare sig tegel eller blåstick

D: Sammetslen doft (om det nu går att beskriva så…), mörka söta körsbär, viss kryddighet och inslag av pomerans.

S: Frisk körsbärsfrukt, körsbärskärnor, fylliga drag av torkad frukt och en särskilt inledningsvis nästan aggressiv, fräsande syra som dock rätade upp sig efterhand.

Mycket gott som helhet. Blev kvällens vinnare – lite otippat för mig som hade det först på 4-5 plats. Bäst i flighten, dock…  (3+)

 Glas 2 – Brunello di Montalcino Caisano Colombaio 1990

F: Lätt rödbrun

D: Svårplacerad, inledningsvis med ett orent drag som dock vädrar ut efterhand. Hittar lite körsbär och en omisskännlig coca-cola-arom!

S: Tunn, lite syrlig, ganska fruktlös. Vaknar efterhand, men är otvetydigt en ”off-bottle” utan att vara tydligt korkdefekt.

Synd. Det kändes ändå att det fanns potential i vinet. (2-)

Glas 3 – Biondi-Santi 1980

F: Klar röd med orange kant

D: Lite muggighet inledningsvis som utvecklas negativt till ett defekt vin.

S: Det går att känna att såväl syra som kropp fanns på plats.

Ännu mer synd än vin 2…. hade gärna provat en korrekt, mogen Biondi-Santi. Damn! (0)

Flight : 2 - Toscana Moderno

Glas 1 - 1998 Castello Banfi Summus

F: Kompakt röd, djup färg med tegelkant

D: Söt, fruktig, russintonad

S: Fyllig, maffig smak, hyfsad syra men alldeles för mjuk och tanninfattig för att hålla ihop. Saknar ryggrad.

Ingen höjdare, men andra gillade. Blend på CS/Sangiovese/Syrah. En fråga om stilpreferens. Järvsömannen, Vinmannen och jag är dock överens i sakfrågan. (2-)

Glas 2 – Castelllo-Banfi Excelsus 2003

F: ”Yngre” röd färg, snudd på med blåaktiga inslag

D: Frisk, bärig doft av hallon och röda och blåa bär. Otippat.

S: Saftig, bärig, fruktig, med överraskande bra struktur, syra och balans. Jättegott!

Ett friskt, nästan slankt vin med hallontoner – inte långt från burgundiska vibbar… Och det från en italiensk Cab/Merlot-blend det kokheta året 2003 som jag i princip undvikit allt italienskt ifrån!? Världen är upp-och-ned och jag med den. Det här får bli kvällens vinnare för mig, i knivskarp konkurrens. (4)

Glas 3 – Ca’Marcanda Angelo Gaja 2005

F: Ren, röd färg

D: Rostade fat och mörk frukt

S: Betydligt mörkare i smaken; plommon, lite kryddighet, viss sötma...

Blend på CS/Mt/CF, med mer än 50% Merlot vilket kanske förklarar plommontonen. Gott och välgjort, men lite ungt och/eller karaktärsfattigt för att sticka ut i kväll. Men gärna till en biff vilken dag som helst! (3+)

Flight : 3 - Piemonte

Glas 1 - 2001 Barolo Vigneto Vürsù Campe Spinetta

F:

D: Stor, balanserad doft med körsbär och kryddor

S: Körsbärstonat, strävt och kärvt på ett bra sätt; oerhört munskrynklande vin som känns yngre än sina 12 år. Mycket gott!

En mycket trevlig barolo på alla sätt och vis. Imponerande drickbarhet trots ungdomen och som naturligtvis passade utmärkt till lite prosciutto och taleggio senare... (4)

Glas 2 - 1986 Gaja Darmagi Cabernet Sauvignon 1986 VdT

F:

D: Mycket grön doft, full med grön paprika, kartig frukt, stjälkar, gräs och hö som effektivt kväver små inslag av cassis.

S: Kartig/stjälkig med massor av störande gröna inslag. Omogen frukt? Bra struktur, dock.

Nja. En del gillade det här men jag kom aldrig förbi den gröna paprikan. Har inte stött på så mycket paprika sedan en Thelema 1994 för fem år sedan.... (2-)

Glas 3 - 1952 Barolo Riserva Giacomo Conterno

F: Genomskinlig orangebrun. Helt unik färg i provningen.

D: Fascinerande, fokuserad doft som dock rör sig i ett ganska snävt spektra av bränt socker och  fikonkärnor; senare börjar en del tjärtoner lockas fram. Fullständigt vital.

S: Sträv (!), balanserad, välintegrerade smaker med créme brûlée, nypon, rönnbärsgelé och en lätt tobaksaning.

Mycket, mycket gott men saknar möjligen en dimension för spetsbetyg. Hård konkurrent om kvällens vin för mig, och fick en del röster. (4)

vilken etikett!

Flight 4 - Bonusvin

Glas 1 - 1959 Amarone della Vapolicella, Bertrani (2cm)

F: Lätt bruntonad.

D: Stor, komplex, sötfruktig med inslag av julmust (!)

S: Mycket trevlig, välbalanserad; återigen välintegrerade smaker som bra, mogna viner ofta får i mitt tycke. Drag av torkade, söta röda bär (tranbär), frisk syra och balans. Åter ett toppvin! (4)

Hölls välförtjänt av flera som kvällens vin.


Efter provningen avslutades glasen till medhavda skinkor, ostar och annat gott - vilket ju skänker en annan dimension till vinerna då man märker hur väl de klarar av matsällskap. Oerhört trevligt och lärorikt i vanlig ordning, och om någon sagt till mig innan att mitt WOTN skulle bli en toscansk cab/merlot från 2003 hade jag hävdat att det var uteslutet...! Fantastiskt kul, sånt!

grinda wärdshus och framficka

Lite oförhappandes hamnade sonen och jag ensamma på Grinda, Stockholms skärgård, när hustrun jobbade i veckan. En ursprunglig tanke om båtluffande i skärgården bantades till ett par nätter på Grindas vandrarhem och uppgraderades därefter till två nätter på hotellet i stället när det visade sig att de hade bo-2-betala-för-1 under veckan... Så en ambition om lite naturnära upplevelser i skärgårdsmiljö byttes till Solsidan-sommar där helikoptrarna landade och släppte av jetset-gäster (?) med jämna mellanrum (till sonens förtjustning).

Vi kommer ut i strålande sol och värme på tisdagen, och intar en sen lunch på hamnkrogen Framfickan; värdshuset lite enklare servering alldeles intill småbåtshamnen. Idealiskt för skärgårdsseglare som vill kliva iland och få sig lite schysst käk.

Sonen har hamburgerförbud den här veckan, men kostaterar att fiskburgare inte omfattas... Och visst, den var ett riktigt bra val med sin västerbottenostcreme och färskpotatis! Till det ville jag dricka ett eller två glas enkelt men gott, friskt vitt vin. Jag siktade på en chardonnay som dock visade sig vara slut, varpå servisen erbjöd mig en chablis istället... Oklart om hon tänkte att "vi vet båda två att det också är en chardonnay; därför föreslår jag det!" eller om hon tänkte "chablis är ett lättutalat vin som brukar imponera!". Jag tror på det förra, eftersom man var så flexibel att chablisen (som inte fanns på glas) plötsligt kunde serveras i halvkaraff (som inte fanns på listan överhuvudtaget) om två glas. Sånt gillas!

Gott och efterlängtat efter några timmar på resande fot, och i den bästa av omgivningar! Utsikten över småbåtshamnen erbjuder många möjligheter till iakttagelser och ämnen att språka om...

På kvällen äter vi på värdshuset. Vi blir båda nyfikna på deras gårdsgris som verkligen är ett smältande mört stycke fläsksida, serverad med béarnaisesås, rostad potatis, tomater och - en smula svårmotiverat - kapris...? Det är en mäktig rätt som kräver sin utsvultna mage, tänker jag, fortfarande lite mätt efter den sena lunchen. Sonen slickar fatet och ber om efterrätt... Mycket gott, hur som helst (och kaprisen kan man ju peta bort...).

Vinet blir efter lite fundering en 2009 Mac Murray Pinot Noir från Sonoma. Tyvärr serverad för varmt, men när kvällen började sjunka lite i temperatur och vinet fick luft och svalka stramade det till sig på ett trevligt sätt. Kryddigt, sötfruktigt och inte utan styrsel. Funkar bra till grisen.

Sonen äter lavendelbrownie och är återigen mycket nöjd. Jag nöjer mig med espresso, konjak Delamain Pale & Dry och tryfflar. Här inträffar en liten fadäs där konjaken på notan tagits upp till ett betydligt högre cl-pris än på listan (50 kr/cl i st f listade 34 kr/cl). Och det var inte felslag på vilken sort, utan rätt konjak stod på kvittot men alltså till 50% högre pris än uppgivet. Och det fanns ingen annan konjak på listan som kostade 50 kr/cl heller. Även om fadäsen hanterades snabbt och proffsigt av flink och trevlig servis så gav det en lite småmuggig eftersmak.

Trots detta blir det värdshusmiddag även den andra kvällen. Liksom den första avnjuts den i strålande solnedgång över innerskärgården och det är verkligen svensk sommar de luxe.

Sonen kopierar menyn från kvällen innan, medan jag provar ny mark. Havsabborre med musselsmörsås och flugfiskrom låter spännande, och är en mild, harmonisk rätt där flugfiskrommen är pricken över i med en spännande havston. En 2009 Riesling Josmayer, Alsace, gör sitt jobb utan att lämna några bestående intryck.

 

Med en lättare huvudrätt går det att motivera sig för en dessert. Den avrunna vaniljyoghurten med bär, honung och valnötter är väl tänkt som någon svensk variant av den grekiska klassikern, och visst - det är inte oävet. Dock känns det på något sätt lite för enkelt i sammanhanget. En trevlig men lite anonym sauternes funkade bra till.

 

Sammanfattningsvis kanske inte ett besök att tälja ett jack i sängstolpen för, men varje prestation måste bedömas i sitt sammanhang. Givet _var_ man faktiskt kan äta såpass läcker mat och välja från en anständig vinlista så är det smått imponerande. Ambitionen är imponerande hög, och jag gissar att kökets utmaningar är högre än annars när man är på en ö och leveransmöjligheterna är strikt begränsade.

 

Så, bra jobbat, Grinda - hoppas vi ses igen!

 

 

lilbert & fils grand cru bdb (hlf)

Något av det roligaste man kan köpa på bolaget om man är lite lat, gillar champagne, är hyfsat nyfiken och inte värderar kron/kvalitet till sista millimetern - det är ett sexpack blandade halvflaskor. Ett ordstäv lyder ju att en magnumflaska champagne är alldeles lagom om bara en dricker. Jag går åt andra hållet; en halvflaska är perfekt för två. Att korka upp en helbutelj görs sällan när det handlar om "bara" hustrun och jag, men en halvflaska petar vi gärna i oss medan man småplockar med maten eller bara som en terassdrink i solen.

Med risk för att göra reklam så har Scandinavian Food & Wine fattat detta och plockar ihop olika mer eller mindre intressanta småflaskor och paketerar som "provningslådor". Och visst kan man riva av alla sex som en provning vid ett tillfälle, eller som vi gör: plocka en då och då för vardagslyxens skull. Ett annat tips är som bröllopspresent. Ett sexpack halvflaskor med två bättre champagneglas till blir något som håller romantiken uppe ett tag efter bröllopet och som samtidigt lämnar et bestående minne. Och nej, jag är fortfarande inte sponsrad.

Oh well... vinet var det. Jag fastnade den här gången för Champagneprovarlåda 9, och först ut blev en blancs de blanc grand cru från för mig hittills okände Lilbert & Fils. Utan att vänta sig något så blir man ju lättare positivt överraskad, och det blev vi båda av det här. Stor, relativt komplex doft av lite bokna vinteräpplen, nötter, toast, brynt smör och med drag av såväl lite champinjon som citrustoner i bakgrunden. Smaken är fyllig, nötig, toastig, lätt champinjonig utan att bli störande och med en välgörande men diskret blodgrapebeska i eftersmaken. Mycket god, blir det samlade omdömet, och något jag gärna skulle köpa igen även om jag kanska väntat mig en lite stramare och mer citrusmarkerad syra. Överlag kändes viner oväntat moget. Men, som sagt, gott!