Chapoutiers Monier de la Sizeranne har förekommit hemma på bordet några gånger, efter att ha kommit över deras -99:a i Danmark för några år sedan. Sista flaskan strök med i våras och var glimrande. Så när den tio år äldre årgången dök upp på auktionen i veckan och t o m gick för lite under utropspris så kändes det som givet köpläge.
Ett bra tillfälle att pröva den kommer redan på lördagen. En mycket god vän - Brynäsmannen - har fyllt 40, men av olika skäl kom varken hustrun eller jag iväg på hans kalas. I stället bjuder vi in honom till egen födelsedagsmiddag och får chans till en kvälls trevliga samtal och samvaro... 1989 var året vi träffades och lärde känna varandra, så det känns särskilt passande med ett vin från samma år!
Ankleverpaté på smörstekt bröd, ankbröst med kantarellrisotto och granatäpplekaramellsås och avslutningsvis vailjglass med flamberad mango och ananas i karamellsås. Comfort food.
Vinet - Chapoutiers Monier de la Sizeranne 1989 - är ett lysande exempel på mognande värdighet. Det vilar en slags stillsam, återhållen aura över det. Doften är inget som hoppar upp ur glaset och biter dig i näsan, men med lite luft och svirvel så lockas en underbar, finessrik och tydligt mogen doft fram, med kryddiga toner av sandelträ, ceder, torkade pomeransskal men också en hel del frukt i form av plommon och söta röda bär. Kanske är jag influerad av ankans tillbehör när jag plötsligt hittar massor av granatäpple!? I munnen har alla kvalitetsmarkörer på plats. Finkornighet. Strävhet. Syra. Balans. Längd... Mjukt och behagligt trots greppet; fantastiskt drickvänligt på det hela taget.
Ett kontemplativt vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar