Så vad passar bättre än att inleda semestern med en tur till Järvsö för att se Peter Pan och äta middag med Järvsömannen? Inte mycket! Föreställningen är värd en rad i sig: spännande, livlig, engagerande och lite läskg, med genomgående goda skådespelarpresentationer - inte minst från barnen! Helnöjd återvände familjen till Järvsöbaden där alltså Järvsömannen och - av en lycklig tillfällighet - även Gävleläkaren väntade med middag.
Vinerna serveras blint och champagne inleder aftonen. Och inte vilken som helst. Stor doft, tydlig pinotdominans; röda äpplen, svamp, nötter... maffig smak, bra syra, tydlig mognad utan att vara gammalt. Jag gissar på Bollinger GA -95 eller -96 (sannolikt -96 med tanke på syran). Facit: Paul Bara Comtesse de Marie 1996 Blanc de Noir (100% PN). Hoppsan! Av ett vin som produceras i 5000 bt/år har alltså en låda hittat till Järvsö... stort. Efter att ha legat till sig i deras källare ett antal år är det nu dags att sätta upp det här vinet på listan. Hur många restauranger i Sverige jobbar så överhuvudtaget nuförtiden?! För 700 kr/flaskan på restaurang är det inget annat än ett klockrent klipp!
Gravlaxtoasten utgör en inte alldeles enkel vinmatchning, men det känns som om fylligheten och kraften i vinet faktiskt gör att det fungerar riktigt bra!
Hjortfilé med kantareller, enbärssky, smörvända morötter och ugnsstekt, råriven potatis hade å andra sidan inga som helst problem att paras med vin. Otroligt vinvänlig mat, och de två röda vinerna som stått upphällda i glasen sedan vi satte oss till bords skulle naturligtvis visa sig passa utmärkt båda två.
Glas 1 - Wow! Jösses; det här var stort - och mitt i prick i mitt njutningscentrum! Om inte det här är Pauillac så är inget det, konstaterar jag ganska snart. Särskilt när hustrun lägger til att "det här är ett sån't där vin som du gillar..." finns inga tvivel kvar längre. Hennes Pauillac-detektor är minst lika välutvecklad som min. Hursomhelst är det bra; riktigt bra!
Viss mognad, med ofantligt stor, fokuserad doft som möter näsan 15 cm ovan glaset - en tydlig 1er cru markör...Smaken har tydlig ceder, blyerts och cassis men är tämligen mjuk och behaglig. Ingen större strävhet men ändå quite a mouthfull. Shit - det kan vara något riktigt bra på gång här...
Glas 2 - Också bordeaux, väl...? Men lite ... murrigare? Och ett lätt inslag av björnklister. Tät, intensiv, fruktig med mörka bär. Det känns inte som typisk Left Bank Claret. Men det är skjuts i grejerna. Och hög kvalitet. Kan det vara Pomerol? Gävleläkaren leder in oss på Nya Världen och Napa Cab; en tämligen vit fläck på min karta. Facit: Dominus 1998. Jag har inte hittat aktuell druvsammansättning i årgången, men tydligen ska planteringen ha proportionerna 87% CS, 8% PV och 5% CF. Tämligen cabernetdominerat, alltså. Och jag som drack -97:an nyligen!
Men... vad var det då i Glas 1? Järvsömannen ger oss ett par ledtrådar: det är gamla världen och årgången är 1997. 1997!? Jamen, då finns det knappt utrymme för tvekan! Det är inte Lafite som jag ju faktiskt prövade just 1997:an av för ett par veckor sedan (hur ofta kan man säga det?) och för att vara Latour skulle jag ha önskat lite mer tanniner av, men årgången är ju svagare, så.. Jag fegar ur och gissningen blir Mouton-Rothschild 1997.
Facit: Chateau Latour 1997. Jösses! Järvsömannen har lagt beslag på sista flaskan från listan och vilket vin det här ändå är, trots svagt år! Att prova Lafite och Latour mot varandra hade såklart varit intressant, men frågan är om inte Latour hade gått hem som vinnare trots allt?
Till dessert kommer ett glas med en mörkt gyllengul färg och åter en otroligt stor doft. Tropisk frukt, ananas, mango, björnklister, aprikos, mandelmassa, honung... Tydlig botrytis. Rikt, medelsött och ändå fylligt, balanserat. Otroligt bra, helt enkelt. Det kan egentligen bara vara dÝquem. Min gissning blir en ca 10-15-årig d'Yquem, men inte 2001 eller 2003. Facit: 1997 Chateau d'Yquem.
Ett vin som ännu inte kvalat in på listan men som vi får ynnesten att avsluta vår middag med i all fall. Otroligt gott och i en helt egen klass. Hustrun är lyrisk och det är inte utan att man närmast får en tår i ögonvrån... d'Yquem och Latour på sama middag - det här skulle jag kunna vänja mig vid!
En mycket trevlig kväll i Järvsö som jag hoppas ska leda till fler!
5 kommentarer:
Låter ju som en kväll det är värt att åka ganska många mil för :-) Skulle vara intressant att höra lite mer om hur du upplevde Yquem 97 (och jmf med 2001). 97an finns att köpa i UK... MVH Vintresserad (Peter)
Kul att Latour 97 smakade så bra som den gjorde. Provade 97:an samt andravinet på slottet för många år sedan och var inte imponerad (troligtvis buteljerat fatprov). Tänk vad lagring av röd Bordeaux kan göra...
d'Yquem 1997 är storslaget. Jag har provat det två gånger tidigare och min känsla är att det mognat något och blivit (ännu) mer balanserat än sist (2008). Min provningsnoteringar från alla d'Yquem jag haft förmånen att prova (1983, 1990, 1997, 1999) är mer eller mindre lyriska, med -99 som enda undantag. Ägarbyte och stilbyte märks; dessvärre till det sämre. 2001 har jag dessvärre aldrig haft chans att prova, men är naturligtvis mycket nyfiken...
Hustrun sammanfattade det hela tämligen väl när hon bad om påfyllning:
"Med det här vinet behövs ingen dessert - det är komplett i sig!"
Beträffande Latour så är mina referenser från 1985 (x2) och 1989. De har varit bättre än 1997:an - fattas bara annat. Men jag är oerhört imponerad av vilken nivå de klarar att prestera på även ett "dåligt år"...
15 års lagring har gjort att det här börjar hitta hem, men det har många goda år framför sig ännu!
Låter enastående. Röd bordeuax från 97 har överlevererat ett flertal gånger. Gruaud, Pichon Lalande, Mouton, Lafite, Mondotte etc. Bättre än sitt rykte.
Skicka en kommentar