lilla vinauktionen

- Varför är det så många som handlar på vinauktion? undrar Vinmannen retoriskt. Vi sitter ganska långt bak i salen i Auktionsverkets lokaler ute i Frihamnen, och väntar medan rader av singelflaskor Mouton-Rotschild 1983 passerar revy.

- Tjaa... börjar jag trevande, men avbryts.

- Och från så svaga årgångar?! Många av de här vinerna går ju att köpa billigare på annat håll!

- Nu är väl inte 1983 så tokigt...

- Nej, men det går alltid en del skräp på tok för dyrt här!

Jag svär lite senare över ett missat klipp när jag får motbud "i slaget", som auktionsförrättaren hävdar. Aldrig; flera tiondelar efter! är jag beredd att ropa. Jag slår ut med armarna i förvåning och ser mig omkring efter en domare att vädja till.

Det finns en del att tänka på här. Vinmannen har visserligen fördelen av att arbeta med vin, ha tid och möjlighet att följa prisutvecklingen, kunskap om olika vinförsäljare i Europa och en egen importfirma i ryggen... En del av intresset för auktionerna går säkert att tillmäta lättjan. Det är förhållandevis enkelt att handla på Auktionsverket, och du får med dig flaskorna direkt hem. Ingen långsam väntan på något distributionsföretag. Och inte lika omständligt som Vinmannens affärer.

Framme vid bourgognen rycker jag plötsligt till mig en okänd Côte-de-Beaune 1970 som ser ut att gå alldeles för billigt. Ha!

Och när vi närmar oss portvinet är jag färdig med en teori.

- Det handlar nog helt enkelt om det här... säger jag och visar ut mot lokalen. Atmosfären, spänningen... jakten! Det kanske går att göra bättre affärer någon annanstans, men tillfredsställelsen av att ha snutit en pava anständig bordeaux för några hundralappar under inropspris får man inte på köpet då. Och spänningen när man har det ledande budet och auktionsförrättaren alldeles för långsamt räknar till tre är svår att värdera i kronor...

- Du har förstås rätt; jag har själv gjort samma reflektion... svarar Vinmannen och rycker på axlarna.

Det finns inte så mycket att tillägga. Trots allt sitter vi ju där själva. Sedan släpper vi frågan och kastar oss in i ett hejdlöst roligt portvinsrally där vi tävlar om att dra snabbast på Fonsecor och Taylor om vartannat. Någon flaska trillar in i korgen vartefter...

Två sauternes, tre röd bordeaux, en röd bourgogne och två portvin blir facit efter fem timmars kvalificerad underhållning. Visserligen kostade eftermiddagen några tusen, men jag har också åtta sköna tillfällen att se fram emot under det kommande året eller två. Och nästa vecka kommer ju skatteåterbäringen!

[Disclaimer: ovanstående är inte en ordagrann återgivning av ett verkligt samtal utan en med konstnärlig frihet tolkad situation och försök att förmedla en känsla...!]