Jag var tvungen att gå tillbaka rätt långt i mina noteringar för att hitta när jag senast drack det här vinet. Årgång 2004 passerade ett par gånger under 2008 och 2009, men 2005:an har visst inte smakats - eller åtminstone inte bloggats. Jag hittar en notering från oktober 2007 att jag bytte en defekt Ch Belgrave -95 mot två Santa Duc Gigondas på SB - kan jag verkligen ha glömt dem sedan dess? Nåväl, det är väl poängen med en egen vinkällare; att kunna komma hem glad i hågen, fri från helgens beredskapstjänst och med skäl att fira lite - och hitta ett spännande vin att korka upp till snabbfixade lammracks och latmans-färdigrostade-rot/grönsaker från saluhallen...!?Vissa viner och producenter har man en särskild kärlek till. Domaine Santa Duc hör till dem. Storyn har jag skrivit om tidigare här, men i korthet går det ut på att jag köpte det i England för första gången, då min blivande hustru arbetade där under en period. Trots att vi var skilda åt för det mesta hade vi båda två en väldigt bra tillvaro det dryga året; resorna med RyanAir var billiga och de helger vi sågs tog vi igen allt vi missade däremellan... Så, med den x-factorn väl synlig provas ett vin som alltså legat i vinrummet sedan hösten 2007.
Doften är förvånansvärt murrig och "dov" - men absolut ren! Det är väl här den relativa mognaden avslöjar sig, tänker jag. Efterhand stiger fruktaromerna fram; mörka, sura körsbär samsas med blåa bär (björnbär?). Förvånansvärt syrlig doft! F&V gjorde nyligen kopplingen mellan Grenache och Toscana, och jag förstår vad de far efter... Under alltihopa finns en resonansbotten av "torra" kryddor, trä och läder.
Smaken är syrlig, balanserad och lång. Bra struktur och eftergreppet på tungan - ja i hela munhålan! - är riktigt fint. Frukten är inte lika framträdande i smak som i doft, och drar mer åt röda än blåa bär. Mognadsaromerna gör sig påmina, men kliver inte riktigt fram utan vinkar lite försiktigt från kulissen: "Hallå, vi är här... vi är på gång!"
Det är ett gott vin, men samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan av att ha stött på det i en mellanfas. Det är inte ungt och fruktigt, inte heller riktigt moget och finessrikt. Struktur har det dock så att det räcker, vilket torde innebära att nästa flaska får vänta ett par år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar