Tredje kvällen i rad då middagen äts ute på terrassen - och då är vi inte ens i mitten av maj. Vilken vår! Terrassviner till vardagens inte alltför heta men goda chili - då ropas det inte efter finstämd bourgogne eller nyansrik, mognande bordeuax. Något rustikt, men gott, alltså. Hur står det till med Bouscassé 2004 - det var ett tag sedan sist...?Jovars! Det känns fortfarande ungt, även om primärfrukten satt sig och doften känns mer komplex och sammansatt än för drygt två år sedan. Mognadstoner av läder och tobak samsas nu med ett lätt eldigt/volatilt drag som känns igen från den Bouscassé VV 2001 som Korkdragaren bjöd på häromsistens. Samtidigt är mörka frukter (mest plommon?) närvarande i allra högsta grad. En intressant, samtidigt tung och frisk, doft!
I munnen är det omedelbart tydligt att det är seriöst bygge. Tanninstrukturen är extremt påtaglig för ett hundrakronorsvin. Smaken rör sig kring en svårdefinierad plommon/svartvinbärskärna i mitten, insvept i en tobakspung i läder... Syran och tanninerna river och sliter ordentligt och gör det här till ett fortfarande ganska vresigt vin. Det är gott och intressant, men jag förstår att det är lite acquired taste över det. Hustrun är lite avvaktande inledningsvis, men lite senare under kvällen kommer ett spontant "Vinet tar sig, förresten!"
Sammanfattningsvis kan man säga att det är ett vin som levererar riktigt bra, men som samtidigt inte känns helt balanserat. Det känns som om mognaden hunnit mycket längre med frukten än med tanninerna, om ni fattar... Jag kommer på mig själv med att likna vinet vid en gammal anarkist (eller annan, stridbar politisk uppfattning of your choice); det har behållit ungdomens lite endimensionella, arga syn på tillvaron trots att kroppen har mognat...
Och precis som att människor som inte utvecklat sin syn på tillvaron och sina värderingar sedan 18-årsdagen kan bli ganska ointressanta så finns det en varningsflagg här. Om det fortsätter så här kommer jag om ett par år att sitta med några flaskor sursträvt vin där all komplexitet och alla nyanser i doften förloras i den brutala munkänslan. Jag får nog bara lukta på resterande flaskor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar