fyra årtionden i bordeaux...

En fredagskväll samlas en bunt vinnördar av olika slag hemma hos Vintresserad i Täby. Inbjudan - "Fyra årtionden i Bordeaux!" - var så lockande att även en allt bekvämare och vid det här laget tämligen luttrad vinnörd som undertecknad fann det lätt att ställa bilen på jobbet och leta sig ut i novemberkvällens mörker.

Förutom att vinerna från mitt absoluta favoritdistrikt naturligtvis utgjorde en stor lockelse i sig hade också utsikterna att återse ett par tidigare bekanta wine-geeks och inte minst en bunt nya dito också en stark dragningskraft. Sämre saker kan man göra en fredag än att med en bunt likasinade prova, sörpla, smacka, fundera, reflektera och spekulera...

Totalt 19 viner serverades under kvällen... Allt blint, utom en liten aptitretande 2009 Clos Floridene som inledde kvällen. Gott, men jag föredrar nog högre halt av Sauvignon Blanc (detta utan att alls veta proportionerna i vinet...!). Det kändes åtminstone som om det hade en hel del Sémillon i sig.

Vinerna serverades helblint för alla utom värden som dock fick dem halvblint. Det var med andra ord vidöppet för gissningar, fallgropar och självmål, men det etablerades snabbt en fullständig prestigelöshet i rummet och vi var alla i diverse diken och vände med jämna mellanrum. Det viktigaste är ju ändå vad du själv tycker och tänker om vinet, och det kan aldrig tas ifrån dig! Ibland var vi överens, men oftare inte...


Därefter; flight A: 90-tal!
A1 - 1995 Beau-Sejour Bécot, St Emilion
A2 - 1999 Domain de Chevalier, Graves
A3 - 1998 Rauzan-Ségla, Margaux
A4 - 1994 Grand-Puy-Lacoste, Pauillac
A5 - 1999 Gruaud Larose, St Julien

Jag var ganska ensam om att hävda Grand-Puy-Lacostes förträfflighet i det här gänget, och i ärlighetens namn så hade den en del mindre smickrande gröna, stjälkiga drag i sig. Samtidigt så fanns det så mycket annat jag tyckte om i vinet (cassis och bly och järn...!) och den stod ut från mängden... Gruaud-Larose var också läcker, med stor, komplex doft; mer tobak, läder och lagom skitigt... Besvikelsen var nog störst på Beau-Sejour Bécot, som upplevdes ganska blyg och återhållen.

Överlag den mest homogena flighten i mitt tycke och där alla viner utan tvekan skulle utgöra gott sällskap till klassisk mat. Nittiotalisterna har skön mognad nu, och några ska nog drickas inom de närmaste åren.




Flight B: 70- och 80-tal!
B1 - 1985 Léoville-Poyferré
B2 - 1989 Léoville-Barton
B3 - 1988 Boyd-Cantenac
B4 - 1985 Latour
B5 - 1970 Pontet-Canet

Vilken flight! Poyferré börjar tillsammans med Pichon-Lalande höra till mina mest provade slott, och det gjorde mig inte besviken här heller även om cassistonerna först kändes lite halstablettsartificiella. Pontet-Canet hör å andra sidan till mina riktiga gammelvinsreferenser, där jag vid samma tillfälle i somras fick chans att prova såväl 1929 som 1959. Den här buteljen var på väg över toppen, men mitt tycke mycket njutbar fortfarande.



Efterhand stod det dock mer och mer klart att det var i glas 4 det hände grejer. Noteringarna är lite summariska. Jag läser: "Riktigt bra. Pauillac! -88?" Vi började ana oråd när värden dröjde osedvanligt länge med avtäckandet av flaskan. "Om det inte är en premier cru så är det nog en rikigt bra deuxieme cru, t ex Lalande..." Nej, ingen hade nog väntat sig att självaste Latour skulle komma på besök! Jösses, min tredje Latour och faktiskt den andra från -85! Det här var inte ett vin som spottades och som lämnade övriga viner under kvällen i kölvattnet, trots att det inte nådde riktigt ända upp till de magiska höjder som jag minns från tidigare...

Kvällens kung!

Flight C - 00-tal:
C1 - 2000 Pavillion Rouge

C2 - 2003 Domain de Chevalier

C3 - 2002 Pontet Canet

C4 - 2002 Clos Fourtet

C5 - 2001 Léoville-Poyferré

Här började jag få det svårt... Kanske blev övergången från det utmognande 70- och 80-talisterna till de fruktpackade 00-talarna alltför abrupt; Pavillion Rouge dömdes i mina noteringar inledningsvis ut som "fyllig, sötsträv, obalanserad och klumpig...". Jag fick anlendning att revidera den bilden och längre ned står "växer efterhand, bra struktur och strävhet". Största bottennappet var Dom de chevalier, vars täta vaniljfudge/toffeesmak var i det närmaste kväljande. Andra tyckte annorlunda... Bäst i flighten var i mitt tycke Pontet Canet, med friskhet, mognadstendenser, bra frukt och längd. "potential!" står i blocket.

Flight D: bonusviner av okänt slag...

D1: 2007 Almaviva

D2: 2005 Bond Matriarch

D3: 2005 Villhardy

Tre påsar dyker upp på bordet från kamrat R. Att första glaset är något annat än bordeaux är tydligt. Blåbärspaj med vaniljsås för oss till sydamerika och tillbaka och dit igen... Tätt och koncentrerat, men inte helt odrickbart även för en old school-kille som jag. Andra glaset har en helt annan stuns i sig. Fortfarande utanför Bordeaux, men var är vi? Mint och kontaktlim? Australien eller Californien? Det visar sig vara det senare. "Lite utanför din ram?" undrar Frankofilen som känner mina preferenser ganska väl. Faktiskt inte. "Gott! Mums" hittar jag bl a i blocket, och det har tillräckligt med struktur och syra för att balansera. Tredje glaset lockar mig tillbaka till Bordeaux, även om det inte är självklart. En garageist från St Emilion som jag aldrig hört talas om, men tydligen var Thunevin inblandad på något hörn. Helt okej, men flighten gick till Bond!

Best supporting act...

Sammanfattningsvis en otroligt trevlig kväll, väl ordnat och arrangerat av Vintresserad. Mina lärdomar blir att

- lita på mina första instinkter,

- pauillac vinner tre flighetr av tre för mig...

- 2002 är en underskattad årgång,

- 90-talisterna är lysande matviner nu,

- det faktiskt går med viss mängdträning att börja skilja margaux från st julien från pauillac med en träffprocent som överstiger slumpens,

- och att Latour håller platsen som mitt absoluta favoritvin, when money's not an issue...

Tack för en lysande trevlig kväll, som av logistiska skäl var tvungen att avslutas lite i förtid... Hoppas vi ses snart igen!

PS Andra har varit snabbare och ni hittar noteringar här och här.