fyra årgångar quinta do noval nacional, m.m. ...

Tja, alltså... var börjar man? Den som i likhet med mig har en fäbless för mogen port har sannolikt också delat den våta drömmen om en äldre årgång Quinta do Noval Nacional. Den vingårdsbetecknade varianten som enligt uppgift pressas av oympade phylloxeraresistenta stockar. Som det produceras 2-300 lådor av de år som deklareras. Vars årgång 1997 finns på SB just nu för 9368 kr.

Att vid ett och samma tillfälle få prova inte mindre än fyra årgångar av denna legendar, tillsammans med några andra minnesvärda referenser känns nästan ofattbart. Den här provningen är det inte många i landet som kan matcha. Någonsin.


Genom Vinmannens kontakter med den klurige vinentusiasten Järvsömannen gjordes det hela möjligt för min egen del. Vi har mötts et par gånger vid av Vinmannen arrangerade provningar och middagar i Gävle, och det är svårt att inte charmas av Järsvömannens egensinnighet, poetiska ådra, inspirerande berättarkonst och oomtvistliga kunskapsmängd och erfarenhet. Sedan 70-talet har han handlat, samlat och lagrat vin från huvudsakligen klassiska områden: Champagne, Sauternes, Bordeaux, Bourgogne, Madeira... och så Douro.

Just Madeira är väl något av hans specialitet, och många deltagare vid den här provningen minns med vördnad en sittning med några hundråriga madieror för ett par, tre år sedan. Själv stiftade jag bekantskap med en 1870 Solera Bual i somras tack vare samme mans källare.

Vi är 14 vinnördar av olika urspung som samlas i annexet till Oxenstiernska Malmgården på Historiska muséets bakgård - en passande inramning! Som aperitif serveras dock inget portvin, men väl en mogen portugis. En Colares Chitas Tinto Viejo från 1974, inköpt på systemet sent 70-tal var mycket mogen, med hög syra, röd frukt och läder. Bra struktur och strävhet fortfarande, och tveklöst ett mycket lagringsdugligt vin som dock sett sina allra bästa dar...

Övriga flaskor serverades i Riedelglasen i en av Järvsömannen förbestämd ordning. Flaskorna dekanterades ett par, tre timmar i förväg. Totalt sju glas. Framför mig anar jag att jag mina största portvinsupplevelser hittills väntar. Djupt andetag. Here goes!

Glas 1 - port 30-tal?

Första glaset är en mystery port av helt okänt ursprung och ålder; flaskan längst till höger på första bilden. Buteljen är gammal, typsnittet diskuteras och - inte minst - vinet analyseras. Färgen är klart ljusast av alla med en genomskinlig tegelröd nyans. Doften är ganska stor, präglad av ålder med viss medicinalton och efterhand träiga, läderartade inslag. Inte mycket till frukt. Smakmässigt lite kortare men ändå trevlig och balanserad, om man tål att dricka vin på i utförslutet... Det spekuleras en del om tawny/colheita, eller bara riktigt gammal, enklare, icke årgångsbetecknad bruksport. Någon föreslår att det kan vara annat starkvin än port - men etiketten tyder ju ändå på det senare. Vi når konsensus kring enkel port från 30-tal, och är en erfarenhet rikare.

Glas 2 - Croft 1960

Nästa glas kommer också från en mystisk flaska, helt etikettslös. Den har dock på olika vägar lyckats fastställas till en Croft 1960, och är med som referens. Doften är mindre än glas 1, med mer frukt som plommonm,armelad och inslag av lakrits och efterhand även mörk apelsinchoklad (romerska bågar). I munnen är det ganska lätt, bra sötma men relativt låg syra. Kanske inte den bästa balansen, men ändå trevligt och bra!

Glas 3 - QdN 1963

I tredje glaset känns det som att vi kliver upp ett snäpp. Quinta do Novals standard-vintage från goda året 1963 har en mer komplex och större doft. Trevligt sniffvin! Överlag ett ambitiösare bygge med tydlig syra, bra struktur och bra längd. En Englandsbuteljering som jag gärna hade haft några flaskor liggande hemma av!

Glas 4 - QdN Nacional 1980

Om vi klev upp ett snäpp till glas 3 var det ytterligare ett par till det här. Minst. Jösses - vilken doft! Helt annorlunda jämfört med de första glasen, mycket komplex och faktiskt drag av röda frukter snarare än de blå jag brukar hitta. Men det är i smaken skillnaden ändå blir tydligast. En oerhörd intensitet, nästan eldighet, med röda, hårda karameller, söta körsbär, otrolig längd, kompakt, visköst...

Glas 5 - QdN Nacional 1982

Det här glasets doft var inledningsvis lite blygare än sin granne till vänster. Efterhand vecklade dock en fruktig, stor, fräsch doft ut sig, som gav intryck av att vara mer äntvå år yngre än 80:an. I munnen: "oj, oj, oj...." (citat från mina noteringar). Det blir för mig nästan fånigt att försöka dissikera perfektion. Om jag utöver ovanstående utrop också noterade "viskös balans! kraft elegans" och dessutom i ett anfall av Broadbentsk iver klottrar ***** längst ned på papperet så inses lätt att det här var något alldeles, alldeles extra. En dimensionsdörr. Har man en gång passerat blir livet sig inte likt.

Framför allt elegansen var så oerhört påtaglig, och med tanke på möjlig vidare utveckling och att den ligger förhållandevis lågt i pris på marknaden så är det här kanske ett vin man någon gång i sitt liv kan få hoppas på att återse.

Glas 6 - QdN Nacional 1983

I 83:an hittade jag ett släktskap med 80:an. Jag upplevde även det här vinet som lite eldigare, intensivare, med stor, lättillgänglig doft och frisk smak av körsbär. Fantastiskt gott, naturligtvis, men en känsla av att redan nu stå ganska nära sin mognadstopp. Järvsömannen förklarade att många upplevt att Nacionals viner på 70- och 80-talet fick en lättare, elegantare karaktär - kanske också mer snabbmognande? Hade den inte haft oturen att komma efter den magiska 82:an hade den varit lysande...

- paus -

Så här långt allt väl. Men nu vill jag att ni sitter ner, nattar barnen och spänner fast er. För nu blir det åka av...

Glas 7 - QdN Nacional 40-tal, troligen 1947

Hand upp alla ni som druckit viner omkorkade av Whitwhams? En numera uppköpt och upphörd firma med starka kvalitetskrav som reste runt och omkorkade viner på slott och herresäten runt om i England i alla fall en bit in på 90-talet. Den här buteljen passerade deras skrutinösa händer i april 1994...

På buteljens baksida finns också en etikett: "From the Van Zeller Family Private Collection". Van Zellers var ättlingar till Silval som tog över Quinta do Noval i slutet av 1800-talet och så småningom avyttrade till AXA-koncernen 1993. Tydligen fördes en del av deras privata lager till England och såldes där. Via Whitwhams har det hamnat hos FRW och sedan i Järvsö. Outgrundliga äro vinets vägar... Vinet uppgavs av Whitwhams vara "från 40-talet", vilket är en uppgift från ägaren som naturligtvis inte går att styrka men heller inte finns direkta skäl att motsäga. Om det omkorkades för 16 år sedan bör det ha varit kanske 40-50 år då. Låter rimligt.


Nå, hur är det då? Jo, det skall jag tala om för er, att det är här regnbågen slutar och skalor inte räcker till. Det är här klockorna stannar och änglarna trumpetar. Det är här sjunde inseglet brister och förklaringen och uppenbarelsen kommer över oss...

Trots att doften inledningsvis är lite blyg (!) så växer det här vinet till en gigant - nej; ett monument! - under kvällen. En otroligt lång smak, helt utan slut; choklad, mörk torkad fikonfrukt, sötma och balans och perfektion... "OTROLIG LÄNGD! KLART BÄST!" står med versaler i mina noteringar. Utan tvekan mitt bästa portvin någonsin och antagligen ett av mina bästa viner totalt sett. En i det närmaste religiös upplevelse.

Vi letar referenser och hittar att Broadbent bara provat årgång 1947 av de tre år på fyrtiotalet som deklarerades av QdNN. Om 47:an skriver han "remarkably youthful in the early 1970s: rich and rounded, one of the best 47's. Alas, not tasted since. Should be magnificent ***** "

Om det var 47:an i våra glas kan jag bara instämma och konstatera att Braodbent har rätt - magnificense in a glass!

Stort tack till Järvsömannen att jag var en av dem som fick vara med och dela den här uppelvelsen!