a summer summary in pictures...

Slutet av sommaren innehöll vin i olika kvalitetsklasser, minst sagt. Från intressant till storslaget till "bara" jäkligt bra. Sällan tråkigt i alla fall. Så länge vinet kommer i en flaska brukar jag hitta något försonande drag hos det som i alla fall gör det ursprungstypiskt, druvtypiskt eller ibland atypiskt. Vin på box däremot kan lämna mig helt oberörd. Eller egentligen kanske mest bara besviken. Nu är vin en jordbruksprodukt likaväl som gurkor och det finns inget som kräver att en vinodlare älskar det han gör och brinner för kvalitet. En del vill bara maximera vinst på enkelt bulkvin. Men hur tråkigt verkar inte det!?

Hur som helst; en kort sammanfattning av några vinupplevelser från sommarens andra hälft...

Till besöken i min mors sommarstuga har jag sedan länge tagit med eget vin. Så även denna gång. Boxviner som förvaras i uthuset (och därmed på något sätt antas ha en nästan kylskåpslik omgivningstemperatur även under trettiogradiga sommrdagar) kan jag vara utan. Den här gången överraskade modern med att säga:
"Jag har ett tjeckiskt vin vi kan prova!" Hon var i Prag i våras och hade köpt vinet som souvenir. "Det kostade minsann 75 kr där, så det är inget skräp!"
Instinktivt ryggade jag tillbaka, dragandes mig till minnes några riktigt stygga upplevelser av östeuropeiska (fornsovjetiska) vinförsök. I uthuset hittade jag dock flaskan, och min nyfikenhet väcktes. Det var Cabernet Sauvignon i buteljen.

Min ryggmärgskunskap om tjeckiska årgångar är inte vad den borde vara, men 2007 var väl... Äh, hur som helst: vinet måste provas! Egentligen var det absolut inget att skriva hem om, men ett enkelt, korrekt, rättframt vin med hyfsad druvkaraktär, viss fatighet (väl?), lite glest och inte så långt var ändå klart över förväntningarna! Tack, mor!

Livet består inte av vin enbart. En Cosmopolitan på punschverandan, i glas inhandlade på Missionskyrkans loppis i Ockelbo, var en njutning en ljum sommarkväll...

Njutningsfull var även den Chateau Giscours 2001 som fick följa med upp till en middag på älgstek med svampsås på nyplockade kantareller... Jag har en halv låda kvar, och nu börjar det här vinet stå på topp. Hustrun och jag var samstämt lyriska, och det är inte varje gång. Kanske passar Margaux henne bäst?

Sedan följde en Leoville-las-Cases 1916, en Corton 1920 och en generisk St Emilion från samma tid... Jo, det hade smakat, va? Tyvärr bara loppisfynd i Ockelbo; 10 kr styck. Men det väcker tankar... Vem i hela Gästrikland drack las-Cases 1916 någon gång när seklet var ungt...!?

Mas de Boislauzon kräver ingen presentation för flitiga vinbloggläsare. Deras CNdP - särskilt cuvée Quet - har hyllats lite här och där. Hur står sig då deras CdR village? Jotack, riktigt bra. Det är alltför länge sedan för detaljer, men det hade bra kraft och pondus utan att bli överlastat eller för sött.

Sista lördagen på semestern tillbringades hos IT-mannen, som bjöd på strawberry margaritas att börja med. Nams!Grillningen drog ut på tiden, så hustrun vaskade en flaska Bollinger i margaritaglasen. Jo, de diskades emellan. Men om någon någonsin tvivlat på effekten av bra och dåliga champagneglas - hesitate no more! Det här var kasst, smakmässigt, men stilmässigt lagom dekadent...

Tvenne flaskor rött hade tagits med uppför kullen. Tacka vare mina generösa konjärbröder kunde jag plocka fram en intressant bordeaux-horisontal med 15 års mognad... Chateau St Pierre 1995, 4e cru St Julien, hade egentligen det mesta jag vill se i en vänstra strandens bordeaux. Naturligtvis har jag provat viner med större finess, bättre längd, större, stramare etc, etc - men det kändes som om alla byggstenarna var på plats. Ett mörkare, mer cabernetdominerat (CS 70%, M 20%, CF 10%) stramare vin än medföljaren.

Brane-Cantenac 1995, 2e cru Margaux (CS 48%, M 40%, CF 12%), var mjukare, mer finessrikt, lite parfymerat blommig men också alldeles underbar. Vid omröstning föll kvinnornas röst på detta, medan IT-mannen och jag höll St Pierre som det bättre. Detta faktum vecklade in Vinmannen (via sms) i ett resonemang som jag inte är helt säker på att han vill presentera för sagda damer en face... Rasande goda viner båda två, och en bra programförklaring till varför lagom mogen bordeaux är det bästa matvinet!

Jag tror att hösten är min bästa vintid. Vilt, svamp, kulna kvällar, levande ljus, en brasa, och ett glas bordeaux... Skönt!