tisdag, juli 27, 2010

2007 montirius vacqueyras le clos


Det har varit lite stiltje här igen. Skälen är många, men det kanske enskilt största är sommartsugan i västra Gästrikland. Den kräver sitt i form av tid, energi och inte minst pengar. En rensning av avlopp kostar som fyra flaskor bra vintagechampagne. En studsmatta som en låda klassad Bordeaux 2005; låt vara av 5e cru status. Och ett par utdragbara sängar och en bäddsoffa från ett godtyckligt svenskt möbelvaruhus som en butelj Mouton -47. Ni hör - det blir helt enkelt lite tunt med flis till vin ett tag framöver.
Det är med andra ord dags att fördjupa sig i vinerna runt hundralappen igen. Ni har inte glömt bort dem? Bra, ärliga, välgjorda bruksviner som kanske inte får gomseglet i självsvängning men som levererar bra drickbarhet och helst går att njuta i såväl ensamhet som till mat. Kanske är det snobbigt av mig, men så värst långt under hundrakronorsstrecket tänjer jag mig ogärna nuförtiden. Ned till 80kr kan hända; särskilt på mindre utrustade ställen som SB i Ockelbo...
Under turen till möbeljätten i Valbo gjordes därför ett stopp på SB i det nu förvuxna köpcentret - ett av Sveriges första i sitt slag (invigt 1970). Utbudet var bättre än i Ockelbo i ala fall, och där på en hylla flinade ett par flaskor av den senaste tidens sönderkramade bloggossfärälsklingar emot mig; Montirius Vacqueyras Le Clos 2007. Visserligen runt tvåhundringen i pris, men även en konjär i återhållsamhet måste väl få lyxa till det ibland?
Lika delar Grenache och Syrah, enligt uppgift. Blint hade jag nog gissat på högre andel Syrah på doften, men större kvot Grenache på smaken. Doften har lite köttiga toner, mörka bär och lakritsrot. Smakmässigt finns samma köttighet kvar i den inledande känslan, för att gradvis klinga ut i en mer mineralig, syrarik rödfruktighet. Massor av smak, och - som flera redan påpekat - mycket bra längd och inte minst balans. Jag upplever stramheten som större några timmar in på kvällen än vid öppnandet.
Det är inte storvuxet klumpigt utan helt enkelt ganska maffigt men utan att bli svårdrucket. Bättre till mat än på egen hand, dock. Det behöver något att brottas med i munnen...
Ingen wow-faktor men ett bra vin för sin kork, vilket man inte alltid kan säga. Ibland är en uppfylld förväntan inte det sämsta...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ett tips för några 10:or mindre och som inte är lika snipen och alkoholstark i munnen är 2007 av denna som finns i BS. Låt den karaffera i 1 timme och det är de underbaraste dofter som når näsan och en klunkkrävande smak. Rekommenderas.

http://rhonarna.blogspot.com/2009/11/2005-paul-jaboulet-aine-vacqueyras.html

P.

svenssonsmakaren sa...

Välkommen till de "vinlösas" land, en ganska nedslående syn på SB i Gästrikland. Men å andra sidan inbjuder det inte till så många spontanhandlingar.

Var det möjligen du som lämnade en flaska kvar i hyllan? Stod och röck i den men ångrade mig. Fick bli en beställning på Janassen i stället. Vilket av dessa föredrag du?

Mvh David

Vinestor sa...

Någon maffighet fanns då inte i min flaska men jag har bestämt att testa den på nytt och hoppas på att de omogna lingonen har dragit.

konjären sa...

@ P: Tack för tipset! Vacqueyras var vårt bröllopsvin (en Domaine de la Charbonnière 1999), så det har en viss plats i vårt hjärta...! Och i dessa budgettider är det ett bra område att botanisera i...

@ David: Visst var det jag! Hade nog nupit den tredje också om jag inte stått och tvekat för länge... :-)

Menar du Janasse Terre de Bussiére? Grattis i så fall! Det är ett vin som kanske är lite enklare i sin uppbyggnad men som ligger närmare min smakpreferens.

@ Vinestor: Läste din besvikelse nu. Jag kan förstå en del av dina intryck men inte just balansen du saknade; något jag just tyckte att den hade. Å andra sidan är jag kalibrerad för syra, tannin, stramhet och väldigt känslig för otyglad sötfrukt. Bättre lycka med nästa - ser fram emot rapport!