Det blir inte så värst mycket vin i helgen. Jour både fredag och söndag dygn, och i kväll ett återupplevande av gamla ungdomsår med favoritsvartrockarna i the Cure. Känns inte så rock 'n roll att ta tjänstebilen till konserten för att hinna hem snabbt och få så mycket sömn som möjligt innan man ska till jobbet igen, men vad gör man?
UPDATE: Konserten var väldigt ojämn, men stundtals lysande. Trevlig inledning, lite glest och spretigt mittparti men kraft och längd i eftersmaken. Man kan för övrigt inte låta bli att le åt att Roberts inledningsrader var "I really don't know what I'm doing here...", för att i andra låten mala på i refrängen "I want this to be the end!". Det kändes som om man ville säga till karln att "gå hem då, din stackare - du måste inte vara här..." Nå, han repade sig och såg riktigt glad ut på slutet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar