måndag, februari 25, 2008

Chateau Pape-Clément Graves Grand Cru Classé 1982

Tja, varför inte öppna en klassad Bordeaux från det storslagna 1982 till söndagsmiddagen? Visserligen Graves (Pessac-Léognan) och inte Pauillac, men i alla fall... Nej, Konjären har inte fått ett anfall av hybris; det här vinet är inte så dyrt som man kanske först skulle kunna tro. Trots prisstegringen på Bordeaux -82 de senaste åren är det i första hand 1er och 2eme cru från Médoc och en del St Emilion som åkt prishissen mot trädtopparna. Pape-Clément hade dessutom - enligt Mölstad - en period av under-achievement under sjutio- och åttiotalet. Vinmannen, som tagit hem flaskan, kompletterar med att årgångarna -82 och -83 är kända som problematiska hos slottet i fråga. Brettanomyces - en jästsvamp som kan finnas i trä i gamla fat och kan ge en jordig, "skitig" karaktär åt vin - spökade tydligen där . Omtvistat dock om det alltid är detsamma som en defekt.

Hursomhelst; till resterna av förra helgens lammstek med rostade rotsaker (jordärtskockor ur egen trädgård i mitten av februari...!) kunde det vara dags att pröva. Med så stor osäkerhet så var det inget bjudvin utan bäst att testa i lugn och ro på egen hand.

Korken hade en del mögel under kapsylen, vilket ju inte behöver betyda något. Den följde med snällt i ett stycke med lite lirkande, men visade tydliga tecken på "övermättnad" och visst genomläckage. Strimmor av vin hade letat sig till toppänden på korken. Hmm... En snabb första doft bekräftade oron. Här doftar det inte rosor. Snabbt ned med en skvätt i glaset. Yieck! Doften som slår emot mig är direkt oangenäm, frän, stickande och djupt unken på samma gång. Fullständigt oaptitligt och avtändande. Det här är annat än en våt yllevante till korkdoft; det här är ett frontalangrepp på luktsensoriken!
Jag vägrar dock att ge upp och sätter in räddningsaktioner - patienten behöver luft! Skvalpa ned vinet i en karaff och skölj runt. Vänta, vila, varsamhet... Nix. En halvtimme senare doftar det fortfarande räv. Hustrun skrynklar ihop näsan och halva ansiktet - huga! Jag smakar ändå, och kan konstatera att det någonstans därunder nog en gång i tiden var ett ganska stort vin... *suck*

Vi får plocka fram en plan B och Guigals Côtes-du-Rhone kliver i tjänst igen. Synd, men sådant händer. Middagen äts, sonen nattas, lugnet lägrar sig. Dags för en ostbit och ett par Seinfeldavsnitt. Jag kan inte låta bli att slå mina lovar runt karaffen där i köksfönstret. Häller upp ett glas, två och en halv timme efter karaffernigen. Luktar försiktigt. Hmm...? Luktar igen, nu närmare glaset. Mmm...!?
Något har hänt. Den där klart vedervärdiga doften som stack är borta, och kvar är något som faktiskt liknar vin. Nå, helt friskt är det inte, men det går att urskilja frukt. Djupa toner av plommon och svarta vinbär, tobak och mognad paras med något lätt stickande som inte borde vara där och så en bit våt papp som man inte heller längtade efter. Smaken är medelfyllig, ganska lång, har en del frukt kvar om än uttorkande men också ett litet tjuvstick av något beskt. Man är antagligen grav masochist som dricker det, men det är drickbart, om än mer intressant än riktigt gott. Mest förbluffande är dock scenförändringen; efter att ha varit fullständigt dödförklarat vid öppningen och på väg ned i vasken så transformeras det till något som i alla fall låter mig ana storheten i denna drygt 25-åriga flaska. Om det här var ett utfall av Brettanomyces vet jag inte, men det var inte en "vanlig korkdefekt". Fler som varit med om liknande? Det kan i alla fall konstateras att vin är spännande!

6 kommentarer:

Frankofilen sa...

Kul läsning! Som så ofta är det nästan mer intressant att läsa om sådana här upplevelser än när någon dricker det godaste vin de någonsin smakat. Hade du läst Parkers notering innan du korkade upp? Vete tusan om jag hade vågat chansa på att köpa vinet om jag hade läst den... Från 1995: "My scores have ranged between the upper fifties and mid-sixties for this distressingly ugly wine. Mushroomy and moldy, with earthy, fecal scents, and washed-out flavors, the only components left intact are the wine's acidity, tannin, and alcohol. Tasted 3 times since bottling with consistently appalling notes. 62 Points." Gack!

Tänker vinmannen lägga in det BS?

anders wennerstrand sa...

Beklagar sorgen! Men som Frankofilen är inne ger lite problem ofta intressantare läsning.

Undrar vad som har hänt här? Antagligen en kombination av skurkar... Det låter inte som vanlig brett, som oftast ger lagårdstoner som en del av oss kan uppskatta i små doser. Och inte solklar TCA heller; möjligen antyder den våta pappen nåt åt det hållet. "Stickande och djupt unket" pekar kanske åt ättiksyreproblem eller volatila syror, och dessutom bakteriella angrepp som tyder på dålig hygien i processen? Ibland vill man ha ett litet labb hemma - med en liten personalstyrka...

För övrigt måste ju Parkers TN vara en av karriärens värre avrättningar. Underhållningsvåld!

konjären sa...

Nej, så långt hade jag inte undersökt... Jag får ge den där Parker rätt - den här gången ;-) Vinmannen hävdar dock att han och pokermannen - som delat på ett par flaskor - haft varierad framgång, men åtminstone någon har varit klockren.

Jag tvivlar på att det här kommer till något beställningssortiment - det här var nog ett mycket litet parti mest för privat konsumtion, alt restaurangmarknaden. Tvivlar på att det finns flaskor kvar.

:3) sa...

Jag tror du befinner dig i synnerligen välmarinerat sällskap.
Se http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=88001

http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=140036
Post 13 t.ex.
Dekanteringen torde bara ha accelererat processen.

Kan för övrigt bekräfta de stora flaskvariationerna hos PC -82. En av dem har varit helt sagolikt god, en annan har varit off.

/P

konjären sa...

Åååh, jag som aldrig brytt mig om att skaffa membership hos Robban - kan du klippa och klistar in i stället?

anders wennerstrand sa...

Du behöver inget medlemskap för att läsa forumet. Kika till exempel här och kör sedan sökfunktionen, så får du fler träffar.