Färg: Jag inbillar mig att den är något mörkare än tidigare. Fortfarande dock en klar, blekt gul nyans (whiskymannen har erkänt att han använder klarningsmedel, vilket vinmannen hävdar är en "kardinalsynd").
Doft: Fortfarande stor, men inte lika bourgognelik som tidigare. Mer av trä (ceder, sandel?) och kanske kryddor (tyckte jag mig känna kanel???). Dålig mandelmassa och smågodis, tycker hustrun.
Smak: Hmm... Njaej. Smaken som spretade för en månad sedan är mer homogen nu. Homogen som en ekplanka. Träet har tagit över och honungssmaken är undertryckt. Sträv eftersmak. Inte helt behaglig.
Whiskymannen och jag för ett resonemang om vad det finns för möjligheter att mjödet sätter sig och balanseras efter en tids flasklagring. Bestäms att vi tappar ur en halvflaska till för att kunna prova efter något halvår eller så på flaska.
För övrigt var det ju vinsläpp i lördags. Jag brukar ha svårt att hinna vara med då de raraste dropparna går åt under första timmen, men såg den här gången en chans att hinna fylla på. Kombinationen en del pengar över (oväntad skatteåterbäring!) och ett brett urval nya viner att botanisera bland inträffar alltför sällan... Det blev dock ett välkommet (?) tillskott till Bordeauxavdelningen här hemma, och ytterligare en obruten låda. Chateau Batailley har av många framför allt engelska vinskribenter lyfts fram som en pålitlig, stabil leverantör av schysst Pauillac. Inga märkvärdigheter, men bra. Köpte totalt 14 flaskor för att kunna smaka av ett par gånger innan det är dags att öppna lådan.
Årgång 2001 känns som det mest logiska köpet just nu, i väntan på 2004. Primörsläppet den 15 oktober blir en rysare - priserna på t ex Latour 2004 ligger på en tredjedel av vad Berry Bros i London tar. Chans till klipp, således.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar