Allt om Vin 3/2007

I dag kom senaste numret av Allt om Vin. Ett blygsamt bidrag från undertecknad återfinns ¨på sid 14. Skoj!

ont om tid

Det har varit struligt på jobbet en tid, och i fredags kom ett beslut som inte kommer att underlätta den närmaste tiden. Därför var det skönt att trots allt koppla av med en hel del skönt umgänge; hemma hos It-mannen fick vi tacos och Torres Gran Sangre de Toro på fredagskvällen, och äntligen pröva Guitar hero på PS2. Första flaskan gjorde oss lite tveksamma men den var drickbar; när andra flaskan öppnades skingrades tveksamheten och flaska 1 kunde i efterhand konstateras ha varit lätt defekt. Inte alls lika tydligt som den chianti jag ratade härom helgen, men dock.

Lördagskvällen innehöll ett par öl med brorsan och ett otippat men trevligt besök på en av stans klubbar med jutsukvinnan och vänner. Tänk att stå i krogkö igen - när hände det senast?

På söndagen kom besök av svägerska och svåger, som bjöds på löjromstoast, coq au vin på majskyckling från Bjäre och en flaska Cotes du Rhône från Guigal och avslutningsvis en chokladbrûlée. Jag får inte mina brûléer att stanna riktigt utan de är för rinniga. Annars gott.

Nu är det dags att samla tankarna inför nästa vecka. "I morgon blir en sådan där dag - piller och bazookas!"

- citat Coco Bill, en osannolik hjälte

en kväll på stan och en bra lunch

IT-mannen ställde upp utan större övertalning, och följde med ut på en runda på stan. Vinbaren på Stadshotellet bjöd på en korkdefekt chianti som dock artigt och utan prut byttes. Det är sällan som det är så tydligt att det är något fel på vinet som det var på detta. Ändå väntade jag en stund för att se om det skulle öppna sig på något sätt, men det blev bara sämre. I övrigt fick jag en bra negroni i hotell Hörnans bar. Ont om bra cocktailställen i stan, men vi fick tips om Lounge som vi får ta en annan kväll.

På den lediga dag som helgens kommande arbete medför möttes hustrun och jag för en bättre lunch på Domtrappkällaren. Rådjurswallenbergare, lagom kryddade. Till det en nero d'avola av enklare snitt men helt ok. Bra luncher får utgöra småbarnsföräldrarnas subsitut för romantiska middagar.

nu är det allvar!

Datum är satt! Den 24 mars kommer konjärerna hit. Har ägnat en stund av kvällen åt att gå igenom middagsboken och konstatera att det blir min femte konjärmiddag sedan debuten 1998. I snitt en vartannat år, alltså. Kommer att ägna de närmaste veckorna åt att bestämma såväl vinmeny som mat. Vet inte om jag vill eller ens borde försöka trumfa förra middagens tio rätter (inkl "ammisar"), men jag vet ju var jag brukar hamna. Och något extravagant inslag kommer jag nog inte att kunna avhålla mig från.

Fast Lisas sauternessjudna päron med sauternesgrädde och en Chateau Suduiraut 1988 från senaste tillfället blir nog svåröverträffad...

chateau belgrave -95

Ja, trots att det inte blev någon matlagning att tala om kändes det som om kvällen behövde ett bättre vin. I TV-soffan framför melodruttfestival intogs så en av flaskorna från utflykten till regeringsgatan häromveckan - en Chateau Belgrave 1995, 5e cru från Haut-Médoc. Inget dåligt vin, som dock börjar torka ut. Inte så mycket frukt kvar men gillar man mognadstoner i såväl doft som smak så finns det här. Men prisvärt? Knappast...

återbesök i bistron

Åt lunch på Edsbacka Bistro i går. På väg från Stockholm där jag varit på förmiddagen och ut mot arbetsplatsen i norrort passerade jag först en McDonalds och övervägde att kasta i mig en bit dålig näring där för att hinna med lite mer på eftermiddagens arbetstpass. Jag stelnade till i dörren när stekos, barnskrik, stoj, och köer slog emot mig som en vägg. Jag tänkte: nej. Jag tänkte: linneservett. Jag tänkte: Edsbacka.

Jag riktade ju viss kritik mot dem efter förra besöket, men var riktigt tillfreds den här gången. En fläskkarré serverades med en mustig plommonsky med bl a tärningar av rökt sidfläsk, med lite blancherad (?) savoykål och en potatiskaka. Efter det en kaffe och en rejäl chokladtryffel. Ingen trerätters affärsmeny denna gång alltså, utan veckans lunch. Med lättöl till maten gick kalaset på strax under 200:-, vilket får betecknas som prisvärt. Vänlig service, snyggt och proffsigt levererat och linneservetter. Bara det värt fyra McD-menyer...

grönstedts extra

Ibland behöver man en bra, pålitlig konjak som levererar år efter år och som alltid går att få tag på. I Sverige är vi välsignade med huset Grönstedts, som under master blender Folke Anderssons överinseende blandar sina destillat i V&S lokaler i Sundsvall. Vid en blindprovning med konjärerna för många år sedan var vi faktiskt några som föredrog VSOP i deras laguppställning - det skulle vara intressant att göra om den testen idag. Att *** var odrickbar rådde det dock snabb konsensus kring den gången.

Husets konjak är allt som oftast en Grönstedts Extra. Efter en intensiv arbetsvecka känns en välfylld kupa med den bärnstensfärgade drycken, med doft av frukt, nötter och fat och smak av smörkola, nougat och rancio, som en rimlig belöning i TV-soffan. Att den är prisvärd råder det inget som helst tvivel om.

vinsläpp igen

Idag inträffade den ovanliga kombinationen av 1) en månad utan några särskilda utgifter och därmed lite pengar över, 2) en ledig dag på grund av kommande arbetspass i helgen, och 3) nyhetssläpp på vårt kära hatobjekt Systembolaget. Många gånger har jag svurit över rara flaskor som passerat mig förbi för att jag inte haft möjlighet att komma ifrån jobbet och hänga vid butiksdörren vid öppningsdags. En del viner tar ju slut inom loppet av några minuter från öppningsdags och hittar därmed aldrig hem till konjärens källare. Så inte idag!

Det slumpade sig också så att det i februaris släpp av tillfälliga nyheter fanns ett par intressanta artiklar som dels inte kostade skjortan, dels hör till kategorin lagringsviner. Så jag hängde på låset och efter en stund fanns i min korg t ex några flaskor av det åtråvärda Crozes-Hermitage 2004 från Alain Graillot; ett vin som ju vinmannen bjöd på vid sin fest för några veckor sedan, dock fyra år äldre den gången. Den som vill lägga vantarna på detta vin får sno sig - flaskorna på butiken i Uppsala tog slut fem minuter efter öppningsdags och i hela Stockholms län finns en (1!) enda kvar... I Linköping dock hela 48 st!

Nästa vin var Domaine Santa Duc Gigondas 2004. Jag vet att jag skrivit ned grenachedruvan tidigare, men det här vinet (som jag upptäckte i en fantastisk vinbutik i Norwich på den tid hustrun bodde i England) har jag testat förr efter att ha låtit mogna ett par år och minns det som mycket övertygande. Skall bli intressant att följa dess utveckling.

Ett klassiskt lagringsvin är Chateau Montus. Jag nöjde mig med ett par flaskor, men kanske fyller jag på efterhand. Det verkar gå att få tag på ett tag till. Samma sak gäller Barolo 2001 Fontanafredda.

En Meursault, Le Poruzot Dessus Premier Cru 2004, fick också följa med hem. Mest för att det skall uppmuntras att den lilla Uppsalabutiken snor åt sig en och annan flaska av de där riktigt små partierna som annars bara dyker upp på Regeringsgatan. Och en Meursault är ju alltid en Meursault, liksom. Det finns få källare med för många.

Ja, och så kunde jag inte motstå ett par flaskor riesling; Trimbach Cuvée Frédéric Emile 2003. Jag har några 2000 liggandes som det kanske börjar bli dags att plocka av, och då måste man ju fylla på i andra änden...

Trots allt detta klarade jag av att inte komma hem med mer Bordeaux! Källaren behövde balanseras upp och det känns som det här blev ett steg i rätt riktning. Det börjar se riktigt trevligt ut i pappas koja, eller hur?