Jag är inne i ett flow av goda och klart bloggningsbara viner, men tröskeln för att skriva om dem har varit onödigt hög. Flera har inte ens fastnat på bild. Jag vill dock nämna lite av vad jag njutit av den senaste månaden...
Jag fick ett vin från Madiran (Dom Pichard -05) i julklapp från min bror, vilket hjälpte mig att lösa vinfrågan till middagen på lammfärsbiffar med fetaost och rostade rotsaker. Ett vin från Madiran, såklart! En Chateau Montus 2004 fick en halvtimme i karaff medan den kom upp i temperatur och levererade sedan över förväntan! Fantastiskt gott, fruktorienterat med den där sortens mjuka strävhet som gör att hustrun tycker att det är mjukt medan jag gillar tanninerna som kickar in på slutet...
Ett av nyårsbubblen... I stugan tillsammans med den andra brorsan med familj och IT-mannen med familj. Dom Perignon 2002 serverades till signaturrätten "ljummen sallad på pilgrimsmussla och hummer med tryffel och rostade pinjenötter". Psycho-Bollinger (NV) - som jag betraktar som en mycket habilt baschampagne - hade druckits till mingel och snittar, men när den här kom i glasen blev klasskillnaden mycket tydlig. Dom Perignon hade både bredd, djup och elegans. Fantastiskt vin som jag tror har en lång och bra framtid framför sig!
Till varmrätten (hjortytterfilé värmd i ankfett, ankfettsrostad potatis, skysås...) blev det en udda, ojämn match mellan Ridge Geyserville 2010 (?) och en mogen rioja! Geyserville var välmatat och fruktpackat och välfatat på ett sätt som inte helt tilltalar undertecknad. Diskussionerna rörde mycket vinets yoghurttoner...Skulle vara intressant att se vad som händer med några års lagring, men som det visade sig nu var det inte min kopp té.
Det var däremot den här flaskan. Faustino I var ju ett av de första "prestigevinerna" som jag överhuvudtaget drack. Idén är ju smart: se till att det finns ett instegsvin i prisklass som alla kan ha råd med, gör en premiumvariant där flaskan liknar det billiga vinet mycket men ändå tydligt avviker och sedan en prestigeflaska i samma serie som både har frostat glas och guldnät men som omisskännligt är "samma" vin....
När jag fick chansen att för ganska billiga pengar plocka upp några Faustino I Rioja Grand Reserva 1970 var det således lika mycket året i sig som den allmänna nostalgin som fick mig att nappa. Och jag blev inte besviken! Oerhört trevlig karaktär på det här vinet, med en nästan burgundisk balans men samtidigt annorlunda smak och arom. Kul!
Mönstret upprepar sig - mognad slår allt annat i min bok...
3 kommentarer:
Roligt att höra om 04 Montus, då vi har en hel obruten låda kvar. Vårt intryck var ungefär detsamma häromåret.
https://www.cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=323546
Bodegas Faustino säljer fortfarande 1970 GR:
http://www.tiendafaustino.es/tienda/es/tienda.asp
De stora årgångarna 1981 och 1994 har väldigt attrktiva priser...
Skulle vilja hävda att man inte blir besviken av årgång 2000 heller som finns i ordinarie sortimentet. Vaniljen lyser med sin frånvaro, istället möts man av en angenäm brett-ton och i övrigt ett härligt och balanserat vin i nästan bordeaux-stil.
Kan tillägga att 81:an som finns i de bättre butikerna är kanske ännu bättre, men är i mer bourgogne-stil.
Mvh
Mattias
@F&V: Kul för er! Det var ett vin som gick hem hos många - med vitt skilda preferenser! Och det utan att vara slätstruket och mainstream... bra jobbat!
Faustino GR -70 var en angenäm överraskning - och ett rasande billigt sätt att dricka moget vin på!
@Mattias: Har inte provat "modernare" årgångar av det här vinet på mycket, mycket längre... Kommer ihåg en nyårsfest i mitten av 90-talet där jag bjöd på det, inköpt taxfree i Köpenhamn!
81:an har jag stått och klämt på men hade då beställt 70:an och ville vänta ut den först. Nu verkar den vara slut på SB (eller så finns det en ensam flaska kvar i Katrineholm...!). Bra, mogen rioja är hursomhelst seriösa grejer!
Skicka en kommentar