graham's 20 yo tawny port och 2009 montirius vacqueyras

Få saker i vinväg är så omedelbart tillfredsställande, så fullständigt rätt och på en gång enkelt att gilla och förstå och samtidigt komplext, djupt, intensivt som 20-årig tawny port... Jag har läst att många anser just den 20-åriga tawnyn vara på sin topp och att den inte nödvändigtvis blir bättre med mer lagring. Eller om det bara var Michael Broadbent som uttryckte det någon gång? Jag kan inte påstå att jag gjort några vetenskapliga studier, men en del gammal colheita som passerat mig har inte självklart imponerat...

Men julklappen från bror E i form av buteljerad vinternjutning är ett lysande exempel på formeln druvmust+fat+tid=magi. Intensiv doft av bränt socker, rostade hasselnötter och torkade fikon. Lång, lätt eldig men ändå balanserad smak av fikonkärnor, knäck, nötter... Mycket god och en after dinner drink som står på egna ben men som med fördel kan kompletteras med en liten chokladbit eller - som i stugan i helgen - med lite nötter och russin på enklaste sätt.

Helgens vin efter en dag i Kungsbergets backar blev en gammal bekant i form av Montirius Vacqueyras 2009. Deras -07:a provades ett par gånger med gott resultat, men det här lämnade mig inledningsvis en smula frågande. Doften hade en hel del "mjölkiga" inslag, som av blåbärsfil eller drickyoghurt med björnbär/vanilj. Inte helt trevligt. Smaken är bättre och renare, tydligt fruktorienterad med bra strävhet, syra och längd. Ingen elegant, direkt, men inte fullt så tungt som doften kunde antyda. Mnja. Frukt-/vaniljkompotten är lite för påträngande. Inte min kopp té. Var verkligen -07:an så här...?