2001 trimbach cfe

Till årets första hemfiskade gädda - faktiskt den första överhuvudtaget från sjöarna runt torpet i Åmot! - känns det läge att slå på lite extra. Gäddan bakas i ugn till 58 grader på en vitvinsbädd med gul lök och morötter och serveras med en mild pepparrotsbechamel och smörslungad färskpotatis med persilja. Även om gädda egentligen inte är en favoritfisk att äta så blev det faktiskt riktigt gott!

Och vinet skämdes inte för sig. Det är nästan tre år sedan jag provade den här årgången - eller åtminstone bloggade om den. Fortfarande är det ett underbart rieslingtypiskt vin med en doft som börja få alltmer mognadstoner och där skiffertonerna numera spelar i förgrunden. Tropiska frukttoner av mango och ananaspastill backar upp tillsammans med limefräscha syrlighetsstick. Smakmässigt speglar det doftintrycket väldigt väl. Eftersmaken är lång, balanserad och fokuserad, med ett limesyrligt avslut.

Ett mycket gott vin, och fantastiskt matvin! Köpt för ca 300 kr för fem år sedan.

2 x zinfandel i väntan på vinmannens bourgogne-bonanza

Det är semestertider och vi tillbringar lediga stunder i Åmot. Vädret är väl som i landet i övrigt, men när IT-mannen och två barn kommer upp och hälsar på har vi en skön eftermiddag ute i skogen vid en sjö. Gäddorna lyser med sin frånvaro men småabborrar är fortfarande roligt om man är åtta år. Och kaffe runt en liten lägereld när solen skiner är livskvalitet.

På kvällen grillas det på enklaste sätt. Köttbitar och korvar serveras med rödlöksmarmelad och kryddiga potatisar. Zinfandelläge, påstår IT-mannen och fiskar fram en 2010 Girard Old Vine Zinfandel, Napa Valley.

Mnja. Det här var lite too much även för IT-mannen och hustrun. Blåbärspaj med vaniljsås är det enda jag kan tänka på. Som flytande efterrätt godkänt, men som vin betraktat... tveksamt. "Man behöver inte ösa på för fullt med allt!" konstaterar IT-mannen vilket sammanfattar det hela. Höghöjdsklimat och gamla vinstockar hjälper inte - det här är en stil jag inte gillar. Sötfruktigt, syrafattigt, nyanslöst. Jag kan dricka det och jag kan hitta förlåtande drag i det (t ex klarade det av den alltför grillkryddiga potatisen (färdigköpt) riktigt bra), men det blir aldrig höga betyg i min bok.

Som referens öppnar IT-mannen sin standard-Zin: Seghesio Sonoma County. Och det är en remarkabel skillnad. Plötsligt finns det både syra, stringens och fler nyanser av mörka bär och lite örtighet. Alla tre är vi rörande överens om att det är det bättre vinet. I slaget Napa vs Sonoma går alltså Sonoma hem med en solklar seger!


Efter den här urladdningen av unga, fruktdrivna amerikaner känns det skönt att ha en bourgognemiddag bokad nästa vecka. Det är Vinmannen - såklart - som i samarbete med restaurang Matildas i Gävle ställer upp ett inspirerande åttapack bourgogner från 50, 70, och 80-tal. Och Krug rosé på det, jomantackar.... Sista tåg mot Stockholm/Uppsala går 23.00, och det kan finnas platser kvar runt bordet för den intresserade. Notera att dagen är ändrad till tisdag 24 juli, inet annat. Ping Finare Vinare, Frankofilen och alla andra burgundy-lovers out there...!

latour-97 och yquem-97 i järvsö

Det börjar bli en tradition. När sommaren kommer och vi flyttar upp till stugan i Åmot så är vi ju plötsligt halvvägs till Järvsö. Och där finns Järvsömannen och fantastiska spa/pensionat/hotell Järvsöbaden, men också den omskrivna Träteatern på Stenegård där Folkteatern Gävleborg under legendariska Peter Oskarson haft en del framgångar.

Så vad passar bättre än att inleda semestern med en tur till Järvsö för att se Peter Pan och äta middag med Järvsömannen? Inte mycket! Föreställningen är värd en rad i sig: spännande, livlig, engagerande och lite läskg, med genomgående goda skådespelarpresentationer - inte minst från barnen! Helnöjd återvände familjen till Järvsöbaden där alltså Järvsömannen och - av en lycklig tillfällighet - även Gävleläkaren väntade med middag.

Vinerna serveras blint och champagne inleder aftonen. Och inte vilken som helst. Stor doft, tydlig pinotdominans; röda äpplen, svamp, nötter... maffig smak, bra syra, tydlig mognad utan att vara gammalt. Jag gissar på Bollinger GA -95 eller -96 (sannolikt -96 med tanke på syran). Facit: Paul Bara Comtesse de Marie 1996 Blanc de Noir (100% PN). Hoppsan! Av ett vin som produceras i 5000 bt/år har alltså en låda hittat till Järvsö... stort. Efter att ha legat till sig i deras källare ett antal år är det nu dags att sätta upp det här vinet på listan. Hur många restauranger i Sverige jobbar så överhuvudtaget nuförtiden?! För 700 kr/flaskan på restaurang är det inget annat än ett klockrent klipp!

Gravlaxtoasten utgör en inte alldeles enkel vinmatchning, men det känns som om fylligheten och kraften i vinet faktiskt gör att det fungerar riktigt bra!

Hjortfilé med kantareller, enbärssky, smörvända morötter och ugnsstekt, råriven potatis hade å andra sidan inga som helst problem att paras med vin. Otroligt vinvänlig mat, och de två röda vinerna som stått upphällda i glasen sedan vi satte oss till bords skulle naturligtvis visa sig passa utmärkt båda två.

Glas 1 - Wow! Jösses; det här var stort - och mitt i prick i mitt njutningscentrum! Om inte det här är Pauillac så är inget det, konstaterar jag ganska snart. Särskilt när hustrun lägger til att "det  här är ett sån't där vin som du gillar..." finns inga tvivel kvar längre. Hennes Pauillac-detektor är minst lika välutvecklad som min. Hursomhelst är det bra; riktigt bra!

Viss mognad, med ofantligt stor, fokuserad doft som möter näsan 15 cm ovan glaset - en tydlig 1er cru markör...Smaken har tydlig ceder, blyerts och cassis men är tämligen mjuk och behaglig. Ingen större strävhet men ändå quite a mouthfull.  Shit - det kan vara något riktigt bra på gång här...

Glas 2 - Också bordeaux, väl...? Men lite ... murrigare? Och ett lätt inslag av björnklister. Tät, intensiv, fruktig med mörka bär. Det känns inte som typisk Left Bank Claret. Men det är skjuts i grejerna. Och hög kvalitet. Kan det vara Pomerol? Gävleläkaren leder in oss på Nya Världen och Napa Cab; en tämligen vit fläck på min karta. Facit: Dominus 1998. Jag har inte hittat aktuell druvsammansättning i årgången, men tydligen ska planteringen ha proportionerna 87% CS, 8% PV och 5% CF. Tämligen cabernetdominerat, alltså. Och jag som drack -97:an nyligen!

 Men...  vad var det då i Glas 1? Järvsömannen ger oss ett par ledtrådar: det är gamla världen och årgången är 1997. 1997!? Jamen, då finns det knappt utrymme för tvekan! Det är inte Lafite som jag ju faktiskt prövade just 1997:an av för ett par veckor sedan (hur ofta kan man säga det?) och för att vara Latour skulle jag ha önskat lite mer tanniner av, men årgången är ju svagare, så.. Jag fegar ur och gissningen blir Mouton-Rothschild 1997.

Facit: Chateau Latour 1997. Jösses! Järvsömannen har lagt beslag på sista flaskan från listan och vilket vin det här ändå är, trots svagt år! Att prova Lafite och Latour mot varandra hade såklart varit intressant, men frågan är om inte Latour hade gått hem som vinnare trots allt?

Till dessert kommer ett glas med en mörkt gyllengul färg och åter en otroligt stor doft. Tropisk frukt, ananas, mango, björnklister, aprikos, mandelmassa, honung... Tydlig botrytis. Rikt, medelsött och ändå fylligt, balanserat. Otroligt bra, helt enkelt. Det kan egentligen bara vara dÝquem. Min gissning blir en ca 10-15-årig d'Yquem, men inte 2001 eller 2003. Facit: 1997 Chateau d'Yquem.

Ett vin som ännu inte kvalat in på listan men som vi får ynnesten att avsluta vår middag med i all fall. Otroligt gott och i en helt egen klass. Hustrun är lyrisk och det är inte utan att man närmast får en tår i ögonvrån... d'Yquem och Latour på sama middag - det här skulle jag kunna vänja mig vid!

En mycket trevlig kväll i Järvsö som jag hoppas ska leda till fler!