Jag gillar halvflaskor. När man en tisdagkväll känner för ett vin med kvalitet men är fullt nöjd med en lite mindre mängd så kommer halvflaskorna till sin rätt. De har också den ibland önskade sidoeffekten av att låta vinet mogna snabbare än på helbutelj.
Årgång 2005 var när den kom ut på marknaden den tredje "vintage of the century" under 2000-talet, och den som till slut skickade 1cru-viner till det ouppnåeligas prisnivå för de flesta av oss. Vilken annan produkt kan prishöja 4-500% från ett år till annat och ändå göra bra business!? Galet...
Robert Parker twittrade för ett par dagar sedan att 2009 var hans bästa årgång någonsin. Kanske innebär det att 2005 så småningom faktiskt kommer att framstå som good value. Den som lever får se.
Jag hör till dem som beställde hem en del primörer via SB, bland annat några halvpavor Chateau Talbot. En öppnad flaska hösten 2009 var en total besvikelse; alldeles för ung och sötfruktig och primär. Odrickbar, kallade jag den då lite elakt.
Idag är det annat ljud i skällan. Brådmognaden har lagt sig till förmån för en mörk, kryddig fruktighet (plommon, cassis); bra inslag av ceder ; fin, balanserad smak med bra struktur och längd; viss strävhet. Ett höggradigt kompetent vin som också hustrun gillar skarpt. Inga smörkolatendenser eller överdriven fathantering.
Min invändning är att det känns opersonligt och svårplacerat, vilket kanske snarare är en invändning mot mina egna preferenser än mot vinet i sig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar