Brugnon Brut Sélection och Seghesio Rockpile hos IT-mannen

En söndagkväll hos IT-mannen och Strålskyddsexperten - alltid lika trevligt! Vi tog med champagnen - de stod för resten. Hustruns nya jobb skålades för i julklappschampagne från äldste bror, inköpt i Danmark.

M Brugnon Brut Sélection kommer från en relativt liten (70000 bt) familjefirma och görs på 65% CH, 35% PN. Juhlin är direkt avfärdande i sitt omdöme om huset (tydliga vildjästtoner... allt annat än perfekt vinifikation ... undvik!), men Juul's är lyriska i sitt. Sånt är alltid spännande!

Vi lutar helt klart mer åt Juul's i detta fall. Ett mycket gott, tydligt äppletonat, syrligt men balanserat vin som verkligen inbjöd till att fylla på glaset igen. Perfekt aperitifchampagne! Vem tar upp en import till Sverige?

Till den utmärkta grytan kommer - naturligtvis - en Zinfandel på bordet. Det måste man ändå ge IT-mannen - han är tämligen envis i sina försök att locka mig över till den andra sidan! Och när han försöker med de här metoderna får han gärna fortsätta...

Seghesios Sonoma Zinfandel är husets bättre grillvin hos IT-mannen och det är ett klart drickbart alternativ; ett tydligt steg upp från enklare zinfandel med alltför mycket sylttoner. Här höjs ribban ett snäpp till. Vingårdsbetecknad Zinfandel från Seghesio hos IT-mannen har förekommit förr, men det var inte den här... Kan det varit Cortina den gången?

Ikväll är det i alla fall 2009 Seghesio Rockpile Zinfandel som skvalpar i karaffen. Det är naturligtvis extra allt och öppna spjäll på frukt, fat, vanilj och alkohol. Mörka bär och frukter en masse, men det undviker att falla ned i syltighetens ljumma träsk. Hur SB beskriver den som "nyanserad" övergår mitt förstånd - det ordet är i min bok reserverat för mer finlemmade skapelser. Däremot kraftfull, packad, mättad...

Det här blir aldrig min kopp té fullt ut, men i sin stil är det här ett bra exempel och fortfarande alltså drickbart till mat. Jag vet inte vilken serveringstemperatur det hade, men jag misstänker kraftigt att det inte var alltför varmt. Skillnaden kan vara stor på +18 och +23 på den här sortens viner...


EDIT: Jag har fått lite mer information om Brugnon. Det verkar som de båda bröderna Alain och Philippe tog över firman tillsammans och sedan delade upp verksamheten mellan sig - men båda har samma adress. Juhlin har bedömt odlaren Alain Brugnons viner och inte M. Brugnon som görs av Philippe. Glasklart?

2005 Dauvissat Chablis Grand Cru Les Preuses på Hambergs

Hustrun har fått nytt jobb, och fredagen var den sista på hennes gamla arbetsplats. Vad passar bättre än att fira med en middag på stan? Hambergs besökte vi för ett knappt år sedan, men här blir vi sällan besvikna och återvänder gärna.

Deutz är fortfarande huschampagnen, och serveras i riktigt bra glas med ganska bred midja och smal öppning. Detaljer som andas kvalitet uppskattas - alltför många restauranger slarvar med just champagneglasen har jag en känsla av...

Vi får fundera lite innan vi kan enas. Hustrun är först inne på en rödvinsvänligare fiskrätt, men jag vill ha skaldjursfat... Hon kan dock tänka sig havsabborre med provansalska grönsaker i stället, och därmed är spelfältet tämligen öppet.





En chablis av god kvalitet och med viss mognad borde väl fungera? Caves Jean et Sebastien Dauvissat verkar inte ha hittat till internet, och informationen jag googlar fram i så här i efterhand är lite sparsmakad. De äger dock mark i flera premier cru-lägen och så 0,75 ha i grand cru-läget Les Preuses.

Enligt sommelieren har 2005 Dauvissat Chablis Grand Cru Les Preuses öppnat sig en hel del det sista halvåret. Det märks inte på den inledande sniffen, som jag uppfattar som ganska hård, lite knuten och metallisk. Lite rostfritt stål, sådär. Leksaksbil, säger hustrun. Det hittar dock snabbt formen, och ur glaset kommer en stor, balanserad doft av olika tropiska frukter (ananas, mango, passionsfrukt) parat med citrus och mineraler. Jag plockar också upp en kryddighet i avslutet och en lätt honungston, vilket för mig brukar betyda att fat har varit med i spelet. Enligt uppgift så lagras hälften av vinet på fat, varav 25% nya.

Vinet har tydlig kropp och långt från de slanka, unga, anemiska citrus-/mineralpaket som lite för ofta dyker upp när det dricks chablis på restaurang. Namnet är gångbart på vinlistor, förstås, och lockar mången krögare att servera enkel, generisk chablis. Hustrun var inledningsvis skeptisk till just chablis den här kvällen - kanske just därför. Det har liksom kommit att förknippas med sin enklaste uttrycksform...

Här är hon i alla fall nöjd; även om hon har svårt att identifiera enskilda smaker håller hon med om att det smakar mycket och långt och gott. För mig är just det - att det är svårt att dissikera vinet - ett tecken på hög kvalitet. Komplext och sammansatt - och det räcker ju ganska långt, eller hur?

 Räcker långt gör också Hambergs skaldjursfat extravagant. Gott - och nyttigt! God var också desserten, men kanske inte fult så nyttig. Chokladbakelse med torkad frukt, nötglass och dulce de leche är naturligtvis som gjort för ett gott dessertvin. Jag gav sommelieriet fria händer, och på bordet kom en överraskning.

Australiensisk shiraz/grenache-tawny med drygt 20 år på fat är precis hur gott som helst! Seppeltsfield Para 1989 uppvisar en slags fruktig tawny-karaktär - inte alls så nötdominerat som den "äkta varan" blir. Inslag av muscovadosocker och torkad frukt. Ett fantastiskt trevligt vin!

Vineriet var helt okänt för mig, men förefaller vara stora på området fortified wine; en gren som ju australiensarna sysselsatt sig med länge. Det är inte utan att man blir nyfiken på deras 100-åriga tawny...

Avslutningsvis kommer två glas blint på bordet, tillsammans med notan. Sommelieren utmanar på lite blindbock...!

Hmmm.... Det ena glaset är ett druvdestillat, och det är inte konjak. Det är mycket gott, men lite råare i sitt anslag än en konjak och jag velar mellan armagnac eller riktigt bra spansk brandy (jo, det finns!). Armagnac visar sig stämma, vilket räddar hedern någotsånär när jag går helt vilse på glas två.

Hustrun är helt tagen av doften. Det doftar... det doftar... ? Den gäckande doften får aldrig någon lösning, men visst finns det en del vanilj? Smaken är svårplacerad och jag uppfattar ett russinliknande inslag i eftersmaken - men det är ju inte grappa?! Att det är fatlagrat under relativt lång tid framstår som tydligt, och det brukar ju göra det svårare att separera olika destillat från varandra. Jag provade för inte så länge sedan ett par fatlagrade tequila som lurade mig... hmm. Min gissning blir tequila i brist på bättre, men det visar sig att man prickat en av mina många och stora blinda fläckar - bourbon! Blanton's Original Single Barrel (för det var väl inte Straight from the Barrel?) var en ögonöppnare med en imponerande doft.

Åter lämnar vi Hambergs mycket nöjda; det känns tryggt med en kvalitetsmedveten fisk- och skaldjursbistro i staden som inte slarvar med detaljer och har en dryckeslista med imponerande bredd och djup. Här har många restaurnger i staden mycket att lära!

2009 olivier leflaive bourgogne cuvée margot

Mest ett livstecken så att ni inte tror att vinflödet helt sinat... Ovanligt mycket beredskap på jobbet har haft negativ inverkan på provande och konsumtion, men några ljuspunkter syns i närtid!

Efter att ha blivit avlöst känns det bra att få öppna något anständigt vin, trots tisdag. Rester av en burk ankrillette med anklever lockade, och fick kombineras med rostat surdegsbröd, ost- och skinkpaj och sallad. Gott i all sin enkelhet!

Olivier Leflaive startade sin negociantverksamhet 1984 och lämnade familjeegendomen Domaine Lefalive tio år senare för att koncentrera sig på den egna verksamheten. Mest vita viner, men även en del rött. Ambitionen med det här är enligt importören att göra en högkvalitativ satsning på en ”enkel appellation”, med bra balans, hygglig längd och rik frukt.

I mitt tycke är det precis vad som levereras. Bourgogner kommer ju dessvärre alltid med en särskild straffskatt, men när man väl accepterat att instegsvinerna ligger 30-40 kr över andra druvor/producenter/regioner så får man ändå säga att det här är ett lyckat exemplar i sin kontext. Bra, ren, fokuserad doft med mosade jordgubbar, kryddor och lite sandelträ. Fruktorienterad smak med bra syra och kvardröjande känsla av syrliga, röda karameller.

Jag dricker för sällan bourgogne i den här kategorin för att kunna ge ett tillförlitligt omdöme på hur det står sig i sin prisklass, men det spelar mindre roll för mig just i kväll. Hustrun gillar det också och det lyckas alltså förena en hygglig komplexitet, en hyfsad syra och en bra längd med drickbarhet och matkompatibilitet. Inte illa!

vinmannens kalas - epic fail men storslagen fest!

Så är det dags för Vinmannens kalas igen! Alltid i mitten av januari och alltid med god mat, glada människor, spännande viner, fantastiska cigarrer... En fest att inte missa, helt enkelt!

Det är således inte utan ett visst mått av förväntan som Direktören och jag kliver på det tåg mot Gävle som Whiskymannen redan sitter på. Båda klagar de på bristande lunchintag. Sån tur då att jag laddat kylväskan med snittar med ankrillette/foie gras och en halva Bollinger...! Resandet ska ske ståndsmässigt!



På plats förses vi med ett glas husets champagne och väntar in lagkamraterna. Pokermannen sveper in strax efter oss, och några lokala vinprofiler ansluter efterhand. Förhandssnacket trampar igång. Blir det någon slamkrypare i år, som den där georgiern sist? Kommer det att vara något annat än bordeauxer? Och hur kommer Pokermannens halvtäppta näsa att påverka honom; lite som att spela med en halvskadad Zlatan...

Vinprovningsrummet är dukat och klart, och andas seriositet. Lätt sammanbitna tar vi plats. Även om det är en lek så vill ingen vika ned sig; prestigen är stor!

Reglerna är enkla: fem blinda viner serveras; vart och ett kan ge 10 poäng.

• 1p för rätt land
• 1p för rätt region/distrikt (i vid bemärkelse)
• 1p för rätt druva (dominerande druva)
• 3p för rätt årgång
• 1p för rätt årgång +/- 5 år
• 3p för för rätt producent/chateau

15p krävs för godkänt, och då väntar en cigarr av god kvalitet till var och en. Vid 14p eller lägre väntar i stället en shot av rälig straffdricka; i år en 50/50-blandning av Fernet Branca och spansk ful-brandy. Tid till förfogande: ca 1 timme. Våra bedömningar noteras på whiteboarden och inte förrän alla fem viner nedtecknats får vi facit.

Vin 1
Vinmannen överrumplar oss redan från starten med ett vitt vin i första glaset. Pokermannen med stöd av Gävlefalangen lotsar raskt in oss på vit bordeaux, ca 10 år gammal. Tydlig sauvignon blanc och en del fat som dock var hyfsat integrerade.

Vår gissning: Frankrike, Bordeaux, Sauvignon Blanc, 1998, 1999 +/- 5år,  Domaine de Chevalier.
Facit: Frankrike, Bordeaux, Sauvignon Blanc, 2001, Smith Haut Lafitte
Kommentar: Typiskt. En i Gävlefalangen hade noterat just detta i sitt papper. Nå; nära nog och 4p bärgade!

Vin 2
Härifrån och framåt är det rött i glasen. Urtypisk, härlig, cabernetdominerad bordeauxdoft med tydlig mognad. Här är jag på mammas gata och är snart övertygad om att vi har en St Julien i glaset. Med uteslutningsmetoden letar vi oss fram till Ducru-Beaucaillou och sjuttiotal, möjligen tidigt åttiotal...

Vår gissning: Frankrike, Bordeaux (St Julien), Cabernet Sauvignon, 1975, 1979 +/- 5år,  Ducru-Beaucaillou.
Facit: Frankrike, Bordeaux (St Julien), Cabernet Sauvignon, 1978, Langoa-Barton
Kommentar: Åjovars. 4p till... så här långt är vi ganska nöjda!

 

Vin 3

Nu blir det svårare. Det här vinet spretar och skickar oss all världens väg. Hög syra, lite tunn i munkänslan men ändå sträv. Växer efterhand. Jag funderar på Italien, andra på allt från Sydafrika till sydfrankrike....

Vår gissning: Frankrike, Cahors, Cot, 1998, 1998+/- 5 år,  Clos la Coutale.
Facit: Frankrike, Bordeaux (St Julien), Cabernet Sauvignon, 1996, Langoa-Barton
Kommentar: Damn! En besvikelse för laget - och på vinet! Borde ha varit bättre... Typiskt Vinmannen att smyga in en vertikal mitt i allt. Ett visst mått av metakunskap smög sig in och påverkade; vinet vi gissade på visste vi fanns hos Vinmannen. Farligt att påverkas av sådant. 2p.

Vin 4
Kära nån! Nu bär det av till mumieland - ett tydligt övermoget vin med karaktär av.... vaddå? Ganska mjukt och lent och fanns det inte en doft av dill därnågonstans. Kan det vara en spanjor, kanske en rioja av inte alltför hög kvalitet? Vi börjar få tidsnöd och hugger en chansning:

Vår gissning: Spanien, Rioja, Tempranillo, 1998, 1997 +/- 5 år, Faustino
Facit: Frankrike, Bordeaux, Cabernet Sauvignon, 1988, Mouton Cadet (imperial)
Kommentar: Fasen! Men allvarligt talat, hur många har koll på var en 23 år gammal 90-kronorsbordeaux lagrad på imperial befinner sig mognadsmässigt? Inte jag... 0p. Extra surt var dock den här gissningen om man ser till det sista vinet:

Vin 5
Mera mumier. Ett mycket annorlunda vin; tydlig mognad, torkade bär, viss syra... inte rönnbärs/vinbärssyrlighet dock. Här smyger sig plötsligt den där metakunskapen in igen. Pokermannen drar sig till minnes att Vinmannen har en Mouton Cadet 1988 (imperial) någonstans (har vi inte alla det!?) - kanske det här skulle kunna vara det? Om inte annat så är det en kaxig gissning! Annars skulle det kunna vara vad som helst från 60-tal och framåt, så vi garderar oss lite.

Vår gissning: Frankrike, Bordeaux, Cabernet Sauvignon, 1988, 1965 +/- 5 år, Mouton Cadet (imperial)
Facit: Tyskland, Pfalz, Pinot Noir, 1993, Weingut Koehler-Ruprecht "Philippi" (dmg)
Kommentar: Nå, men udda tyska pinoter från Pfalz, tidigt 90-tal, på dubbelmagnum... Det provar vi väl lite då och då allesammans, så det borde vi ju klarat, eller? Det är ju bara att tänka på 23-årig Mouton Cadet (imp) så får ni munkänslan...! 0p.

Tja, det var bara att bita i det beska malörtsäpplet och svepa sin shot för att sedan gå ut och möta resten av gästerna och börja fila på bortförklaringarna... Nästa år kommer vi igen!

 Totalsumman landade alltså på blygsamma 10 poäng, och nyckeln var naturligtvis Langoa-Barton 1996... den borde vi skopat hem åtminstone 4 poäng på, och då hade det räckt med ett par lyckade chansningar på slutet.

Resten av kvällen tillbringades i sällskap av löjrom, champagne, cocktails, entrecôte, ostar, portvin... Just portvinet fick jag inte på bild, men lurade upp oss på läktaren igen. Jag var övertygad om att det var en relativt ung vintage port; tätheten, koncentrationen, längden talade entydligt för det. Då den ändå var njutbar gissade jag på en 1994. Det visade sig vara Aeternos egen unfiltered LBV, årgång 2006! Jag vill ha en låda...

En annan blåsning kom vid desserten. En sauternes kommer blint på bordet. Inte jättestor doft och koncentration, men hyfsad sötma och bra smak. Kan inte vara jättegammal? En 90-talare som börjat mogna? Tjena...

En Haut-Barsac 1959 från L & F Granville - hur vital som helst! Låt vara att den bästa provningsförmågan vid det här laget hade sköljts bort av vällustigt intag och dryckesnjutning i stället för -provning, men 40 år fel...? Man går aldrig säker hos Vinmannen!

Kvällen avlöpte som den bara kan göra när tjugotalet vin- och matnördar umgås med ett fantastiskt urval viner, destillat, cigarrer och cocktails. Lämnandes en skog av glas bakom oss tumlade Direktören och jag in på hotellet strax efter fyra på morgonen, synnerligen nöjda med tillvaron!

Tack, Vinmannen!