Till en - om jag får säga det själv - perfekt älgstek är ju mognande bordeaux ofrånkomligt. "Mognande" är för mig beteckningen på ett vin som tydligt lämnat sitt primära stadium adominerat av frukt och fat och där t ex smörkola kan utgöra ett störande inslag (vem häller kolasås på sin stek!?), men inte nått fasen "moget" är vin där frukten börjar torka ut, färgen bleknat tydligt och fikon och tobakstoner dominerar. Det här vinet befinner sig alltså däremellen, och det är oftast där jag finner de viner som passar bäst till mat...
Själva steken, färsk från ICA, rullades i hackad vit- och schalottenlök, rosmarin och ett urval andra torkade örter och salt och svartpeppar, varefter den bryntes hastigt i olja och smör runt om. In med den i ugn i 100 grader i tre timmar. Vid halva tiden klickades några tunna hyvlor smör på.
Serverad med halstrade svartrötter och långsamt sjuden sås på steksky, viltfond, rött vin m.m.; uppmjukad med generösa mängder grädde och en klick svartvinbärsgelé på slutet... Ännu en seger för det bruna köket!
Sonen - åtta år idag! - var sin vana trogen skeptisk mot min köttvurm, men bad självmant om backning. Smältande mört; inte en seg sena eller fettknöl så långt ögat nådde...
Och så; mognande bordeaux från favoritkommunen - vad kan gå fel?
Inte mycket...! Det här är precis var jag vill ha det. Croizet-Bages 1998 är en 5e cru som i likhet med många -98:or av lite enklare snitt nått en mycket trevlig drickfas. Jag hittar lite olika uppgifter om andelen CS i vingårdarna - allt från låga 37% till mer normala 60-70%. Någon som vet? Det förefaller som att man ökat CS på senare år...
Fantastiskt trevlig doft; fortfarande fruktig men med inslag av murket trä, läder och cederträ. Inte så mycket blyerts som jag kanske väntat mig finna i en pauillac. Ganska slankt i munnen. Det har fått ett par timmar i karaff vilket nog gjort den gott - faktiskt var provsmakningsklunken vid öppnandet lite väl sträv och bråkig. Sista glaset är dock mjukt och behagligt men med ett tydligt efterbett och lämnar en bra strävhet på tungan. Att det ingick symbios med maten behöver kanske inte påpekas.
Protein, fett och mognande pauillac - my desert island choice!
Jag kan dock inte låta bli att reflektera över att jag verkar vara tämligen ensam om att regelbundet blogga om mognare viner... Så unikt kan det väl inte vara att gilla den här mognadsfasen? Korkdragaren gör hyfsat täta utflykter till det förra millenniet, Vintresserad också, och F&V hinner ju med så mycket att det slinker med någon 80-talsbordeuax i bara farten, liksom. Och om Vinmannen bara orkade skriva så skulle en normal arbetsvecka för honom räcka för ett halvårs poster med vin från anno dazumal. Men i övrigt...? Och då pratar vi om viner som inte är unika eller särskilt dyra. Bordeauxer från mellanår på 90-talet är jättegoda nu och kostar ofta mindre än sina kusiner från aktuella årgångar.
Är jag fel ute, eller bloggas det litet om moget vin?
16 kommentarer:
Det dricks för lite moget vin - helt enkelt.
Och SB är ju inte de som gör det lätt att komma förbi en stor brist av 90-tals BDX i källaren?
Verkar som älgstek & mognande Bdx var ett gemensamt tema i helgen:
http://vintresserad.blogspot.com/2011/10/1999-louviere.html
Jag tror att 90-tals Bdx hamnat lite i skymundan av de hypade tjugohundratalsårgångarna (2000, 2003, 2005, 2009, 2010). Dessutom tror jag att en del av 90-talarna uppfattades som väl dyra när de släpptes på SB, och då var de alternativa inköpskanalerna inte lika väl upparbetade. För egen del så börjar (tyvärr!) 90-talarna ta slut. Visst är de alldeles utmärkta matviner! Mer sånt i höst - MVH Vintresserad
PS. Croizet-Bages är väl ett slott som Parker & Co ofta kallar "underperforming..." På din beskrivning låter det utmärkt gott - har du provat fler årgångar? DS
@ Ulrik: SB är ju inte den enda källan till gott vin, vilket fler och fler upptäcker. Nog finns det förråd i såväl Danmark som Tyskland som skulle kunna skeppas in på samma sätt som en del modernare grejer...
Men viss dricks det för lite moget vin! :-)
@ Vintresserad: Visst är det en svårslagen kombo - älg och bordeaux...! Din analys är nog riktig, men vad som upplevdes som dyrt för 10-15 år sedan har ju andra referensramar att mätas mot idag. Plötsligt ser prisvärdet lite annorlunda ut.
Croizet-Bages har jag bara provat 1990 tidigare för ett par år sedan, och gillade då med. Parker och jag är - som bekant - inte alltid överens...!
Sant att det finns andra kanaler - jag köper knappt från SB längre. Inte bara beroende på bostadsort.
Men var i Europa hittar jag lämpligt mogen BDX? Om man inte är intresserad av att köpa First Growths för tusentalskronor
@Ulrik: Det finns mognande Bdx på flera ställen i Europa, på nätet framförallt i Tyskland, Frankrike och UK. Man får leta bland "medelklass-årgångarna" - tex 1998 och 1999. Giscours 1999 finns för ca 40 EUR hos Millesimes; du får en låda 1999 Langoa-Barton för 360 GBP hos Bordeaux Index i UK. Även 2001 och 2004 finns för ganska rimliga pengar, tex hos Axel Buess i Tyskland. Sedan vet jag inte hur transport och skatter funkar till Singapore - men helt omöjligt borde det inte vara... Lycka till - MVH Vintresserad
@Konjären: Visst har begreppet prisvärde (eller egentligen, vad jag är beredd att betala för ett visst vin&årgång) förändrats en hel del de senaste 10 åren. Låter som det är läge att prova en Croizet-Bages. Fortsätt gärna att skriva om mognande viner! MVH - Vintresserad
Jag har köpt en del på Auktionsverket de sista åren, men jag är rädd att det nya systemet med nätauktion som är öppen under flera dagar kommer att minska möjligheterna till klipp.
Det borde ju inte vara omöjligt för lämplig vinhandlare (ping Vinmannen) att ta hem någon Pauillac 5e cru från 1998 för anständigt pris på SB. Eller blir det för dyrt? För små volymer?
Jag som trodde att JAG var ensam om att älska mogna viner och att själv lagra dem till mognad. Med riktigt moget menar jag t.om. 80-talsviner. Många 82:or utvecklas fortfarande t.ex. La Mission Haut-Brion, Latour, Leoville Poyferré m.fl. Perfekta mogna (i min smak)idag är Cos D´Estournel (82, 85 och 90), Leoville Barton, Batailley, Figeac, La Dominique. Något över topp Branaire Ducru. Ingen butelj av de 14 lådor av årg. 82 som jag lagrat och konsumerat har varit dålig så när som på ett par "korkade". La Dominique 82 "spöade skiten" ur några "högklassade" St. Emilion 2004 för något år sedan när den smögs in i en provning och blev bara tätare, fylligare och mer komplex under en 3-4 timmar efter att korken drogs upp - ett vin som varit totalt "dött" under ett par år (2-3 but.). Denna flaska doftade och smakade mest båtfernissa under första halvtimmen - sen vilket "uppvaknande". Liknande kommentarer har kommit från flera internationella Bordeauxkännare. Andra goda årgångar är 86, 89 och 90 - välj dock med omsorg - det finns dock till sist bara gamla storartade buteljer - inte årgångar. För att förstå detta - köp lådvis och lagra själv. Dagens något lägre klassade viner KAN visa sig ha stora egenskaper framåt i tiden - men då får man välja med omsorg (både årgång och slott).
(A): Just detta vin och i denna årgång finns i 5-pack i dagens nätauktion. 1900 kr så långt...
årgång 1994 finns i butik i DK (CpH) för endast 209 SEK...
@Guran: Nejdå, jag vill också gärna lagra egna viner till mognad och perfektion (och pröva mitt tålamod...). Problemet idag är att de nya årgångarna bordeaux är så prissatta att det är billigare och snabbare att köpa färdiglagrat, bara man får tag på det...
@ Anonym: Jag noterar att de till slut gick för 3400 kr. Med avgifter blir det dryga 4000 kr eller 800 kr flaskan... SÅ bra tyckte jag nog inte att det var!
Konjären, får jag ge dig några tips?! Jag har själv slutat att göra "dumköp" av dyra överextraherade (moderna/massor med kaffe, kolatoner bombastisk mörk frukt m.m.) bordeaux:er till "dumpris". Vill man ha ett mkt. bra lagringsvin av klass kan man köpa Ch. Le Puy från Côtes de Francs (sattelitkommun till St. Emilion). Nu finns 2008:an c:a 3.000 kr/lådan (Franska kvalitetsviner). Köpte själv 4 lådor av 2005:an, en "Burgundisk" bordeaux utan fatinslag - extremt ren, rödfruktig med lite "brett" i perfekt balans - ett riktigt matvin (biodynamiskt -om man gillar stilen -luftas). Deras prestigecuvée "Barthélémy" årg. 2000 är bland det bästa jag någonsin smakat från bordeaux, fullt i klass med Ch. Petrus 1982. En av provarna i tidningen "Livets Goda" sa att det var det bästa/renaste rödvin som hon fått i sin mun - någonsin! För c:a 900-1.000 kr/but. blir t.om. detta vin övekomligt (Franska Kvalitetsviner - Tommy Lind Priv.imp.). Titta på Lavinia:s hemsida (Paris) så får du se viner från detta slott ned till 1917!! Det kallar jag lagringsvin! Ch. Le Puy är mitt "husvin" och passar till en mängd olika maträtter - det gör inte "tunga" viner som t.ex. Pontet Canet. Vill jag ha viltviner duger det med bra Barolo, Brunello eller CdP i hyfsade prislägen. Vill du köpa "heta" bordeauxviner till "låga" priser försök att få tag i Pauillac 2002, 2004, St. Emilion 2004, 2008 (Tyskland, England). Själv satsar jag på Le Puy 2008, 09 och 10 och i mängd.
@ Guran i vinkällaren.
Det är alltid lika trevligt att höra att det finns fler som dricker lagrat och moget! Men med all respekt Guran, visst är Le Puy bra men det måste vara väldigt länge sedan du drack en bättre Petrus. Och då är jag själv knappast någon speciell Petrus anhängare..
Att det råkar säljas en flaska 1917 på lavinia är väl knappast ett bevis att vinet är så lagringståligt!
Snarare motsatsen. Och att referera till reklamtidningen livets goda i denna fråga ingjuter inte heller något större förtroende.
Men som sagt, all respekt för den goda rekommendationen till konjären!!
Vinmannen
Tack för kommentaren "Vinmannen". Visst är Le Puy ett bra "budgetvin" (t.ex. standardvinet) om man gillar bordeaux utan en massa fatmanipulation - vissa hårt rostade 2005:or är inte roliga att dricka just nu, en del maskerar dessutom dålig kvalitet (för stort uttag, överextahering mm.) med hård fatrostning - vinerna blir "ihåliga" med tiden. Petrus är inget vardags- eller sällanvin och kanske en dålig jämförelse (har bättre 82:or hemma)men stilen på Le Puy Cuvée Barthélémy KAN jämföras med Petrus, t.ex. 82:an - Petrus är bara 25 - 50 ggr. dyrare - men båda håller länge. Lavinia har minst 25 - 30 årgångar av Le Puy i lager - mer än nåt annat vin och de köps in av några av Frankrikes främsta vinprovare. Tiden i min vinkällare får väl visa om lagringspotentialen stämmer (om man lever länge nog). Tror att det var Susanne Berglund Krantz som tyckte till i Livets Goda (förutom många andra förstklassiga vinprovare som Richard Juhlin, Andreas Larsson, Michel Jamais m.fl.)- dock får man man väl lita till sin egen smak och gom.
Hej igen guran.
Min poäng med Lavinia var att de inte direkt framstår som en säker källa till gamalt vin i de kretsar som handlar med dessa. Att en Le Puy 1917 skulle vara värd 50 000kr till exempel borde väl ge en indikation om detta.
Viss finns det flera fantastiskt duktiga vinprovare som skriver i LG. Du nämner två fantastiska begåvningar. Men julin skriver sällan om bordeaux och den dag du hör andreas säga att Le Puy Bty är det bästa/renaste rödvin som han fått i sin mun - någonsin!
Det är nog samma dag jag slutar dricka vin :)
Men jag har ett förslag, vi kan väl träffas hemma hos konjären och dricka lite bra årgångar av Le Puy till lite hängmörad entrecote.
Låter inte det som ett trevligt förslag !
Hur kom jag in i det här!? Men alright; jag är för! Tar du med några Pétrus som jämförelse, Vinmannen? :-)
Tack för kommentar "Vinmannen". Du har rätt, dessutom krävs det många provade (gamla)viner för att förstå verklig kvalitet och prismotivation(vilket jag tror du du har stor erfarenhet av). Visst är det ett mycket trevligt och inspirerande förslag (middag) - dock är det långt från Luleå till mitten av Svedala (där de mer seriösa vindrickarna finns)- tackar dock för förslaget. Till Konjären: Ibland går folk igång på vissa poster (bloggar), så är det bara...kul i alla fall.
Skicka en kommentar