Chateau Léoville-las-Cases är nog den super-second jag provat flest årgångar av, och det är ett vin jag verkligen, verkligen gillar... Naturligtvis utanför min price-range för att nå någon slags regelbundenhet, men tillräckligt vanligt för att jag haft förmånen att korsa dess väg några gånger.Under midsommarhelgens firande med goda vänner i stugan vill jag avrunda midsommardagen med något speciellt. Barnen ser en film och är underhållna en god stund, och vi tar fram ett par ostar och en las-Cases 1978 från auktionen för några veckor sedan. Min förhoppning är att få bjuda några vänner på insikter om mogna viner och en chans att förklara lite av min vurm för... tja, hela vingrejen, liksom.
Det funkar hyfsat, men är ingen succé. Och jag får erkänna att det är nog en av de svagare las-Cases jag provat. Doeften är korrekt och egentligen det mest tilltalande med vinet; ganska stor, tydligt mogen med inslag av läder och tobak, jord, svamp. "Kinakrog!?" förslår hustrun, och visst finns där något av den lite söta, mättade doften där. Eller är det soja...?I munnen kommer det fram ett lätt stick av röda vinbär som för mig signalerar ett vin i utförsbacke. Det har börjat sin bana mot att torka ut, men har fortfarande en bit kvar. Vinmannen har provat vinet fyra gånger, och håller med om att det börjat vara väl moget, men att det också varit viss flaskvariation.
Vinet var inte helt klart, och jag funderar på hur mycket de senaste veckornas transporter kan ha påverkat helheten? Jag låter min andra flaska vila till sig i vinrummet här hemma i tryggt förvar till höstens viltstekar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar