2007 montirius vacqueyras le clos

Det har varit lite stiltje här igen. Skälen är många, men det kanske enskilt största är sommartsugan i västra Gästrikland. Den kräver sitt i form av tid, energi och inte minst pengar. En rensning av avlopp kostar som fyra flaskor bra vintagechampagne. En studsmatta som en låda klassad Bordeaux 2005; låt vara av 5e cru status. Och ett par utdragbara sängar och en bäddsoffa från ett godtyckligt svenskt möbelvaruhus som en butelj Mouton -47. Ni hör - det blir helt enkelt lite tunt med flis till vin ett tag framöver.

Det är med andra ord dags att fördjupa sig i vinerna runt hundralappen igen. Ni har inte glömt bort dem? Bra, ärliga, välgjorda bruksviner som kanske inte får gomseglet i självsvängning men som levererar bra drickbarhet och helst går att njuta i såväl ensamhet som till mat. Kanske är det snobbigt av mig, men så värst långt under hundrakronorsstrecket tänjer jag mig ogärna nuförtiden. Ned till 80kr kan hända; särskilt på mindre utrustade ställen som SB i Ockelbo...

Under turen till möbeljätten i Valbo gjordes därför ett stopp på SB i det nu förvuxna köpcentret - ett av Sveriges första i sitt slag (invigt 1970). Utbudet var bättre än i Ockelbo i ala fall, och där på en hylla flinade ett par flaskor av den senaste tidens sönderkramade bloggossfärälsklingar emot mig; Montirius Vacqueyras Le Clos 2007. Visserligen runt tvåhundringen i pris, men även en konjär i återhållsamhet måste väl få lyxa till det ibland?

Lika delar Grenache och Syrah, enligt uppgift. Blint hade jag nog gissat på högre andel Syrah på doften, men större kvot Grenache på smaken. Doften har lite köttiga toner, mörka bär och lakritsrot. Smakmässigt finns samma köttighet kvar i den inledande känslan, för att gradvis klinga ut i en mer mineralig, syrarik rödfruktighet. Massor av smak, och - som flera redan påpekat - mycket bra längd och inte minst balans. Jag upplever stramheten som större några timmar in på kvällen än vid öppnandet.

Det är inte storvuxet klumpigt utan helt enkelt ganska maffigt men utan att bli svårdrucket. Bättre till mat än på egen hand, dock. Det behöver något att brottas med i munnen...

Ingen wow-faktor men ett bra vin för sin kork, vilket man inte alltid kan säga. Ibland är en uppfylld förväntan inte det sämsta...

2004 rust en vrede estate

Man ska aldrig - som bekant - köpa en enda flaska av ett vin. Den blir lätt liggande för länge och blickar anklagande emot dig från sin ensamhet på hyllan. Ibland händer det ändå att någon singelkille eller -tjej får plats i korgen. Kanske var den ensam på hyllan? Minns inte...

Min kvot sydafrikanska viner i källaren har hur som helst länge upprätthållits av denna enda flaska Rust en Vrede Estate 2004. Innan vi åker mot stugan igen och sämre vinutbud kändes det som ett bra läge att prova något lite bättre och gärna udda. Med nyligen avslutade fotbolls-VM som ursäkt föll alltså valet på denna i vackert lejongult papper omsorgsfullt draperade butelj.

Vinet hör till de mer namnkunniga sydafrikanerna, och har flera år hamnat på Wine Spectator´s Top 100 Wines of the World-lista. Ändå är det första gången jag provar. 58% CS, 29%Sz, 13% Mt - vi fortsätter spåret från Janasse med bordeaux-rhône mash-up.

Vinet får en kort stunds temperaturacklimatisering (jag har höjt temperaturen något i vinrummet för att inte stackars aggrgegatet skall jobba i hjäl sig, men någon månad i svala + 14 grader bör inte göra någon skillnad för vinernas lagring...) men hälls direkt ur flaska i glas.

Första doftintrycken skickar mig omedelbart till Bordeaux. Mörk frukt, cassis, plommon, ceder... Men så kommer något mer fram efterhand; en kryddighet och ett mintigt inslag som tillsammans för tankarna bort från Girondes sluttningar. Spännande och tilltalande doft, med mognadsdrag men sannolikt inte "färdigt".

Smaken följer ungefär samma mönster. Cabernetfrukten gör entré först och armbågar sig fram til scenkanten, understödd av en lite dov blyerts/cedernyans. Sedan är det som om vinet gör en avstickare från det väntade. I stället för att klinga av i en munrensande syra- och tanninattack så biter det sig fast med kryddighet, björnbär, vanilj och så ett fräscht, lätt minttonat slut. Ett par gånger blir det nästan komiskt hur väl på varandra följande smaksekvenserna är; vilket samtidigt får mig att fundera på om vinet skulle kunna integrerats ännu bättre till en ännu större helhet.

Jag gillar det, det är helt klart ett av mina bästa sydafrikanska viner någonsin och de senaste erfarenheterna av att blanda bordeaux med rhône tämligen positiva (även om det görs i Stellenbosch...)!

Inköpt på SB i juni 2008 för 269 kr. Aktuell årgång är 2006 och finns i BS för 299 kr.

PS Var det inte just vin från Rhône som de gamla bordelaiserna skvätte i sitt tjut på 1800- och första halvan av 1900-talet när det behövde förstärkning? Kanske ingen dum tanke trots allt, hur hädisk den än må vara...!

2007 domaine de la janasse, terre de bussière

Ett kort, men dock inlägg om ett vin som snackades upp så mycket av kända bloggare i branschen att det inte gick att motstå. Särskilt referenserna till bådeBordeaux och Rhône i samma vin lät oemotståndliga. Sagt och gjort; när plötsligt en sommarstuga var inköpt fanns ju ett stort behov av bra basvin för långsamma sommarkvällar som den här, när temperaturen på den myggfria terrassen fortfarande omkring halv tolv fortfarande visar ca 23 grader... Så på goda grunder blev det en hel låda som fick följa med första flyttlasset norrut. Vinet har den lite udda och intressanta blandningen 55% Merlot, 25% Syrah, 10% Grenache, 10% Cabernet. Vad månde bliva av detta?

Jo, ett vin som är både yppigt och balanserat; som låter klassiska, lite småfunkiga, bordeauxlika drag som multnande löv och stall möta varm fruktighet. Samtidigt är doften frisk och fräsch; inte alls överlastad eller tung. riktigt behagligt sniffvin. Mörka bär och frukter, främst plommon.

I munnen har det en välgörande stramhet utan att vara särskilt strävt, men syra och en viss mineralitet bär upp vinet bra. Eftersmaken är mycket lång och välbalanserad, och trots en ganska fullmatad upplevelse klarar den balansgången bra och godkänns med beröm som matvin. Prisvärdet är odiskutabelt. Undrar hur det klarar lagring? Uthuset i bakgrunden har visat sig ståta med en ganska så förnämlig jordkällare...!

PS Det verkar som om kommentarsräkneverket hakat upp sig och står kvar på 0... märkligt!