Valborg i Uppsala

Årsdagen för Konjärerna innebär traditionell sillunch i Slottsbacken och någon middag på kvällen. Även frukost hör dit, men av olika skäl lyckas jag missa den varje år, och har därmed fortfarande inte fått se pokermannen sabrera Castellane och andra skumpor som kommer i hans väg...

Jag anslöt till lunchen, och hade med mig några riktigt trevliga bitar rågbröd med renstek/pepparrotsröra, toppad med löjrom. Till det ett par glas Bollinger för att i alla fall få lite bubbel.

Diverse läckra portionsmatpajer; naturligtvis sill, potatis och tillbehör; whiskymannens hemkryddade snapsar (myskmadra!); chokladtårta, kaffe, punch och så vidare... Jo, vi anser att vi börjar få koll på luncherna!

Dessutom blev det dessert; en Tahitivaniljbavaroise med rabarebersoppa på primörer från egen trädgård, smaksatt med ingefära och en gnutta svartpeppar. Det blev - om jag får säga det själv - mycket lyckat! Till det en Moulin Touchais 1990, som luftades våldsamt av pokermannen i en tömd vattenflaska...


Middag avåts på restaurang Lingon, och vi som valde att avsluta det hela där var riktigt nöjda efteråt. Allmänna uppfattningen var att de skärpt till sig sedan sist, vilket iofs var några år sedan. Kanske följer det med den allmäna kvalitetshöjningen i svensk restaurangnäring som skett sedan sekelskiftet? För mig blev det en jordärtskocksoppa med en bit halstrad kalvbräss, och en stadig bit oxfilé med surkålspotatis, glaserade lökar m.m. Vinlistan var lite för Nya Världen för mig, och varken Sileni, Sauvignon Blanc från Nya Zeeland (endimensionellt) eller
Keith Tulloch, Syrah/ Viogner 2002, Hunter Valley, Australien (ryggradslöst, uppspritad björnbärssylt!) imponerade på undertecknad. Däremot hade man en ganska så hög svansföring på avecsidan, och några rara droppar Delamain Reserve de la Famille fick avsluta kvällen på ett tillbörligt sätt.

Hur som helst var vi ett gäng glada och nöjda valborgsfirare som släntrade ut i den svala aprilkvällen och konstaterade att det här kan man nog tänka sig att göra om nästa år!

i väntan på...

...bilder från de Karmeliet kan jag konstatera att restaurangen i Atomiums toppkula också den kan vara värd ett besök, om man nu hamnar i Bryssel någon gång. Framför allt förrättens krabbrillette var smaskens; krabbköttet var sött och med mycket tydliga toner av pekannöt (!).

Till det en bra alsace riesling grand cru som pokermannen valde med framgång.

Varmrätten var kött på det sätt en inbiten karnivor ibland kan längta efter; en riktigt rejäl skiva (4-500g) helstekt entrecote, blodig och fin, en hemlagad bea av god kvalitet och så lite grönsaker för syns skull.

Efterrättens variation på créme brûlée kunde jag dock vrait utan. Tre kalla, stabbiga, på gränsen till fasta brûleer med smaksättning av vanilj, kanel och kaffe växte i munnen på ett otrevligt sätt. De som tog jordgubbssoppan med limesorbet var vinnare denna kväll.

För övrigt har konflikten i Bogaland gett mig ovanligt intensiva dagar på jobbet. Skönt att få pusta ut en långhelg, som även innehåller Konjärernas årsdag! Vad jag skall ha med mig till valborgslunchen i år återstår att bestämma, men rapport följer.

snabbrecension de Karmeliet

Några snabba intryck från gårdagskvällen middag på trestjärniga de Karmeliet, Brügge. Sammanfattniigsvis var det en mycket bra middag, troligen in på topp tre alla kategorier. Det är dock inte alldeles enkelt att avgöra vari den tredje stjärnan består.

Middagen inleddes i den lilla trädgården med ett glas husets champagne och fyra-fem små ammisar, serverade samtidigt. Inne i matsalen kom sedan maten i en strid ström, påkallat av vårt tajta tidsschema till vilket man utan prut anpassade sig. "if you can eat we can deliver - no problem!" Jag skall gå in närmare på rätterna när jag har menyn framför mig, men en övervikt av fisk och skaldjur noterades.

Servicen var bra utan att vara påträngande. Redaktören bad om en vinkel att skriva om på sin sida på SVT, och jag föreslog att han skulle gå i polemik med Christer Lingström. Sverige är definitivt redo för en trestjärnig krog!

live and direct from Brussels

Befinner mig för tilllfället i Bryssel för att hälsa på redaktören, tillsammans med whiskykonsulten, pokermannen, raketingenjören och direktören. Efter omåttligt strul med flyget kom vi stormandes in på atomium vid 20.30-tiden, och fick en vällagad och trevlig middag med en reisling grand cru och en Cahors.

Huvudnumret väntar i morgon - middag på de Karmelet (?), en av Belgiens två trestjärnor. Mer fullödig rapportering följer!

second life och Il Conte rödtjut

Det har varit tunt med bloggandet en tid. Den senaste veckan har tid tillgänglig för datorn ägnats åt Second Life, efter att en artikel i DN fick mig över tröskeln. Visst hade jag hört om det långt tidigare, men om DN skriver om något så måste det ju tillhöra allmänbildningen att åtminstone traskat runt där ett tag. Jag tror förreseten att det var DN som fick mig att börja blogga?

Hur som helst, Second Life är i min mening en fascinerande ytlighet i bjärt, dålig grafik, och med en övervikt åt naket/lättklätt. Som jag konstaterade när jag introducerade IT-mannen i det hela - folk är nog lika intressanta här som i verkligheten, tyvärr. Jag har lyckats ansluta mig till någon sorts vinklubb utan att ha märkt något av det ännu, annars är det tunt med sådant. Skaffa coola kläder, frisyrer, tatueringar och spring på olika nattklubbar verkar vara mottot hittills.

* * *

I kväll provades en nyhet från systemet på halvflaska; Il Conte Montepulciano d'Abruzzo 2005. ovanligt billigt för att hamna på bordet här men sortimentet av halvflaskor bör hållas under ständig uppsikt och kontroll. När en nyhet letar sig dit bör den testas. Min spontana reaktion var att det var ett schysst rödtjut; inte överdrivet komplext men inte tunt och glest eller alltför obalanserat. Lite frukt, lite fat, lite kryddor, sådär. Och för ynka 32:- på halv, 56:- på hel, så kändes det helt okej.

Därefter läste jag Allt om Vins test denna månad, där samma vin sågades grundligt och fick beteckningen Ej prisvärt. Innan ett 56:-vin bedöms som Ej prisvärt bör det rimligen vara riktigt uselt, och det ville jag med bestämdhet hävda att det inte var; tvärtom. Bläddrade raskt upp Gourmets test och si, där fick den genast betyget Mycket prisvärt och idel lovord. Så olika det slår ibland!? Och hur stor skillnad gjorde det att jag hällde upp mitt på karaff och gav det en rejäl luftning innan jag drack? Lita på vem du vill - jag kommer i alla fall inte att tveka att köpa fler till ensamma pastamiddagar, pizzor och liknande.

Detta skrivet till de sista dropparna av en Bowmore Enigma 12yo - en annan köprekommendation om du åker Finlandsbåt någon gång...