Det händer att folk undrar varför man byggt sig ett vinrum. Det finns till och med de som tycker att det gränsar mot snobbism, och att så värst stor skillnad på vin och vin är det ju inte... En Bollinger -95, lagrad hemma i tre-fyra år efter inköp, skulle ha omvänt varenda tvivlare. Fantastiskt rik doft av mogna äpplen och gula plommon och en fyllig, nästan gräddig smak, som pokermannen beskrev det.
Redaktören (nej, inte redaktörn, det finns fler...) skickades alltså till Bryssel på nya äventyr med ett glas champagne, ankleversnittar och välgångsönskningar från direktören, pokermannen och raketingenjören. Han lovade lobba hårt för mer lättöppnade ankleverburkar, sedan lättare blodvite uppstått.
Senare på kvällen släntrade IT-mannen ned för kullen med en flaska Ca' Montini Amarone, som dock var något av en besvikelse. Klen amaronekaraktär på det hela taget, och även om vinet var fullt drickbart så vill man just av en amarone ha lite extra drag. En trevlig kväll ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar