När amerikanska företag på 1980-talet började köpas upp av sina allt effektivare japanska konkurrenter dök en klisterdekal som proklamerade ”Real men don’t eat sushi” upp på allt fler bilar (troligtvis inspirerad av machobibeln Real Men Don’t Eat Quiche från 1982).
Det må så vara; den som myntade det hade med stor säkerhet inte prövats Yukikos sushi, många gånger om utsedd till stans bästa. Här en 12-bitars Moriawase, dvs lite lyxigare bitar med divers musslelarter, ål m.m. Till detta en egenimporterad saké, direkt från budobrorsans nyligen gjorda resa till den uppgående solens rike.
Jag är långt ifrån någon expert på området, men en artikel i Livets Goda nr 18 gav lite vägledning. Saké kommer i mängder av varianter, som bland annat beror av risets poleringsgrad. Ju mer polerat desto finare. Det är dessutom varken vin eller sprit - saké bryggs! Det vi provade var enligt brorsan en halvbra variant; dvs det var varken särskilt billigt eller dyrt. Hur polerat riset varit hade han dock ingen aning om... Etiketten gav inte heller så många ledtrådar.
Saké dricks i lerkoppar eller glas, och inte alltid värmd. Livets Goda hävdar att bästa sakén bör avnjutas sval (10-14 grader). Det här exemplaret doftade inte särskilt lovande; lite oljigt åt tequilahållet sådär. Smaken var dock avsvevärt bättre, om än inte helt övertygande. En blandning av riskakor och torkad frukt; ganska mild men ren. Turligt nog fanns en flaska Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2005 att stötta upp med...
5 kommentarer:
Yukikos, inte Ayakos! Heder åt den som hedras bör.
Hustrun
Yukikos, Ayakos, mawashi geri... Det är inte så lätt med japanskan, ju! Ändrat, i alla fall.
Undra om abnormt begär efter rå fisk är en anledning till igångsättning ?
För den djärve kan det vara väl värt att prova en rökig whisky till sushin. En ypperlig kombination i mitt tycke.
det heter sake och inget annat!
Skicka en kommentar