Vit bourgogne!

Röda viner har alltid haft det främsta utrymmet i mitt hjärta. Eller i min gom, snarare. Generellt tycker jag att vita viner ofta är för lätta och flyktiga för att fylla smaklökarna på samma sätt som ett rött vin, och de gånger man stöter på ett kraftigare vitt är det ofta ett överekat chardonnay som kladdar igen snarare än fyller ut. Naturligtvis finns det många undantag; champagne, många alsaceviner, bättre chablis... Efter kvällens middag kan dock ytterligare en vitvinsfavorit adderas till raden.

Men vi tar det från början. Majas föräldrar dök upp på eftermiddagen, och hjälpte till med förberedelserna. De hade även med sig förrätten, och vi avnjöt en personlig favorit; löjromstoast med rödlök och gräddfil. Sedan kom vi till huvudrätten, där det serverade en variant av en gammal favorit: jordärtskocksoppa med ragu på jordärtskocka, tomat och rött äpple samt en halstrad marulksmedaljong - ett Systembolagsrecept. Jordärtskockorna var faktiskt skördade ur egen trädgård - de hade övervintrat bra i jorden och behållit krispighet och smak! Marulken rimmades en stund men hann nog ligga lite för länge i saltet i mitt tycke. God ändå. Jag gjorde mig till och kokade musselfond på blåmusslor, vitt vin och lite kryddor och jox, men vet inte om soppan blev märkbart bättre av det. Möjligen.



Till detta en ny favorit, således: Corton-Charlemagne Grand Cru 2001 (nr 99397)
Corton-Charlemagne (Charles Drapier & Fils). Fattonerna är jättetydliga, men utan att dominera eller ta över på ett klumpigt sätt. Systemet beskriver det om mycket friskt och med inslag av bl a gult äpple, citronskal och nötter, och det låter väl rimligt. Just balansen mellan fat och "frukt" tyckte jag var det mest påtagliga, tillsammans med fylligheten och längden i smaken. Ett stort vin!

Efterrätten blev en halonsufflé med grädde smaksatt med dessertvinet, en Paul Cluver 2003 Weisser Riesling Noble Late Harvest. Favoritvin som passade mycket bra.

Som helhet en lyckad tillställning!