Vinmannen har länge pratat om att öppna eget. Ni vet, lite sådär som vi alla drömmer om. Någon gång när vi slutat vara konsulter, journalister, läkare eller mellanchefer i offentlig förvaltning så vill vi ju ha den där vinbaren, eller hur?
Skillnaden mellan dig, mig och Vinmannen är att han gör. Och när han gör något, så gör han det all in. Där jag själv tänker att en schysst bistro med tung slagsida på franska viner på listan och lite högre kvalitet än den genomsnittliga kvarterskrogen vore toppen, där tänker han annorlunda. Något annat än Sveriges bästa vinlista finns inte som ambitionsnivå i hans värld.
Han har länge samlat tomflaskor av viner med extra hög kvalitet eller ålder eller intresse till den "vägg av vin" han länge tänkt ska vara en fond på hans krog.
Och, tja... som vanligt inget halvhjärtat! Vilket ju inte gäller vinlistan heller. Förstås. Det är en pärm värdig vilken stjärnkrog som helst som dunsar ned på bordet. Minst 500 olika buteljer erbjuds! Det är klart, den som letar efter naturviner lär bli besviken. Tyngdpunkten är av uppenbara skäl förlagd till klassiska områden och producenter.
Det är framför allt två saker som sticker ut från andra, kvalitativa listor: årgångsdjupet och priset. Låt oss börja med årgångar...
Avdelningen mogna starkviner erbjuder onekligen en del imponerande nummer... Att ha ett vin från 1700-talet på listan är ju, de facto, tämligen få förunnat.
Men det handlar inte om enstaka skrytpjäser. Hela listan är full med spännande viner från intressanta årgångar med 10-20-30 års mognad.Vi har stannat till för en bit mat på väg till stugan, och hustrun har lovat att köra. Vin på glas finns såklart i parti och minut (och riktigt bra sådana också!), men jag vill passa på att unna mig något annorlunda... och moget, såklart! "Vad har du på halvflaska som kan passa en steak frites?" undrar jag, och vips dyker denna parad upp på bordet.
Alla ytterst humant prissatta! Men jag landar efter vånda på en för mig ganska okänd -82:a... jag menar; om du kan köpa en halvflaska bordeaux -82 för under 400 kr på restaurang så behöver du ju inte tveka, eller hur?
Chateau Dutruch Grand Pujeaux 1982 (hlf) har en mogen, vital, balanserad doft med läder och tobak. Inledningsvis en del blyerts men efterhand mer av varma, sötfruktiga toner. Smaken är söt/sötfruktig och samtidigt frisk, stram, tobak, läder... fin smak som klingar ut med syran hängande kvar. Komplex, lång... Ett fantastiskt fint exemplar av mogen bordeaux!
Till efterrätten vill jag ha kaffe och konjak. En Martell VSOP från okänt år men tidigt 1900-tal, till det? Varför inte!?
I hastigheten missade jag en bild på en ytterst habil ryggbiff med örtsmör och pommes som inte minst sonen var höggradigt förtjust i. Efterrättens inkokta päron/maräng/glass var också den mycket god, och återigen synnerligen humant prissatt!
Den som skulle öppna ett sådant här ställe i Stockholm eller Uppsala skulle få upprätta kölista omgående. Det är bara att hoppas att Gävleborna förstår vilken skattgömma de sitter på... och att någon pålitlig krögare med vett att anställa ett par genuina vinnördar som sommelierer kan göra franchise på konceptet och ta det till Uppsala.
Men för Stockholmare och Uppsalabor och andra i rimlig närhet till Gävle vill jag bara understryka att är du det minsta intresserad av moget vin så är Verovin det trestjärniga alternativet - värt en resa i sig...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar