torsdag, november 12, 2015

höstens tre stjärnkrogar - (*) riktigt bra, (*) sådär och (*) bra (med en fantastisk fullträff!!)


Det bloggas för lite och jobbas för mycket. Men då och då hinner jag ju fortfarande med att njuta av goda middagar och bra vin. Och fortfarande tar jag noteringar som sedan blir för gamla eller slarvas bort... Jag gör den här resumén av höstens stjärnkrogsbesök lite mer fritt ur minnet och mer med betoning på allmänna känslan av besöken. För den sitter i länge...
 
Först ut - ett spontant besök på Restaurant Demo (*), Helsingfors.
 
Demo är en restaurang som gärna vill ha ett lekfullt, avslappnat anslag - och lyckas väl med det! Mitt sällskap har begränsad eller ingen stjärnkrogsvana men känner sig snabbt hemma. Att välja mat är lätt - ange hur många rätter du vill ha och eventuella förbehåll och luta dig tillbaka. Maten har nynordisk/finsk stil och är både vacker och god!
 
Till den inledande champagnen studerar jag förstås vinlistan - och får närmast hjärtklappning... herreduminskapare - en halvsida med bara Raveneau! Och titta på priserna! Till och med Vinmannen - som jag alltid har på medhörning när en intressant vinlista studeras - tillstår att det är är f*n billigt...
 

I stället för vinpaket tar vi helt enkelt en vit och en röd bourgogne - brukar bli bra sådana här gånger. En Raveneau får alltså sällskap av en hygglig Georges de Vogüe (se nedan).


potatis med rom och rökt majonnäs


brödservering




något med traditionell finsk anspelning, typ paltbröd...?


finfin lax

 
lamm - filé och entrecote - och fantastisk grönkål 


roquefortost är möjligen lite att ta i...
 
...tur att nästa efterrätt träffade bättre!
 
Jag har missat någon rätt där bilden blev oskarp, men ni ser ju stilen. Snyggt, gott, proffsigt, genomtänkt med profil och ursprung - som det ofta är på svenska kvalitetsrestauranger nuförtiden. Så ock på finska, tydligen. En riktigt bra enstjärna, med stort och tydligt extraplus för vinlistans omfång och prisläge!
 
Vinerna ja...
 


Raveneau Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2010 var - såklart - fantastiskt gott... Det jag minns mest så här nästan tre månader senare är längden, djupet, elegansen och den fina honungstonen. En njutning!


Domaine Comte Georges de Vogüe Chambolle-Musigny 2005 är ett annat vin som jag sällan träffar på i köpvänligt prisläge - men här hände det. Ett underbart komplement till Raveneau och kvällens vin hos två av tre i sällskapet. Jag höll nog Raveneau som en större upplevelse, totalt sett.

Rekommenderar varmt ett besök!

- 0 - 0 - 0 -

Två finkrogsbesök i Paris hann familjen med på höstlovet. Det ena planerat, det andra lite mer ad-hoc...

Jag fick tips av självaste Francois Audouze på några ställen att besöka. Ett av dem han nämnde var bistron Benoit (*) som drivs av självaste Alain Ducasse. Jag var lite tveksam till de mer snofsiga ställena just i Paris, av egen erfarenhet, så det här lät bra. Fransk bistro, genuina lokaler, historiska lokaler - dessutom bourgogne grand cru på karaff! Hur fel kan det bli?!

Ganska så fel.



Maten är verkligen traditionell fransk mat utan twist, finess eller spår av innovation. Sniglar och anka.

Sonen tog lax till förrätt och en oxfilé som serverades med makaronigratäng... Allvarligt?

En Chassagne-Montrachet funkade till sniglarna utan att glänsa.


Och det stora stolpskottet kom med rödvinet. En karaff med 45 cl Jadot Corton Grand Cru 2006 kom på bordet, och hustrun fick sitt vin upphällt utan avsmakning. Jag drack fortfarande vitt.

Hon ser inte jätteimponerad ut, och jag undrar hur det smakar? Mnja... jodå. Lite stumt och en annorlunda doft. Lite skokartong, sådär?

Börjar ana oråd. Så fort jag får lite i mitt glas stärks mina misstankar. Inte jättetydligt, men visst är det en svag korkton där? Och visst borde det dofta mer - och framför allt smaka något! Jag kallar på service.

"Det är nog dessvärre något fel på vinet..."
"Ni gillar inte vinet!?"
"Nja... inte det här exemplaret av vinet. Jag tror att det är defekt."
Med ett närmast förnärmat uttryck rycker servitören åt sig karaff och glas och rusar iväg utan ett ord. Hustrun ser dock hur han försvinner till baren och häller upp ett provglas. Han grinar illa, ser åt vårt håll och drar fingret över strupen. Vinet är dött.

Tusen ursäkter, såklart, även från sommelieren som kommer ut och ber om ursäkt. Men ingen kompensation vare sig i handling eller på nota.

Att serverera ett korkdefekt vin är ett misstag som inte ska ske på den här nivån. Och jag lagar bättre mat själv, enligt hustru och son. Undvik.


- 0 - 0 - 0 -

Som tur är blir nästa besök en höjdare...


Hustrun gillar inte att köa. Eller gå i trappor. Så när jag föreslår att vi undviker det genom att äta lunch i Eiffeltornet på andra våningen är hon idel öra. "Finns det en restaurang där?" "Jajamen - och de har egen hiss!"
 
Det finns bra och dåliga turistfällor. Restaurang Jules Verne (*) hör definitivt till de bättre! Här är det högklassig, uppmärksam och anpassad service och en känsla av aktivt omhändertagande som aldrig infann sig på Benoit. Restaurangen drivs av Alain Ducasse som alltså revanscherar sig något...
 
Jag hade tänkt att vi skulle äta lunch där. Men lunch serveras bara vardagar. Söndag lunch är det fulla menyn som gäller... dubbelt så dyrt som jag tänkt, men så fick vi ju se och äta mer!
 
Överlag intressant och goda mat-/vinkombinationer, även om allt inte imponerade sådär vansinnigt.
 







Så det var mitt i en liten utläggning om att det kanske var inflation i stjärnvärdet här i Paris som blixten träffade mig... helt oväntat, klar himmel och allt det där.

En av mina fem bästa efterrätter någonsin, och antagligen den bästa sötvins/dessertkombinationen jag överhuvudtaget upplevt. Där 1+1 verkligen blir 3.


En Coteaux du Layon Clos de Sainte Catherine gjorde sällskap med...


...en variation på apelsin. Sorbet, apelsinfiléer och torkade/confiterade apelsinbitar. Små bitar av kaffegelé och lätt strösslad finmalet kaffe. Helt. Sjukt. Magiskt. Gott! Tillsammans med vinet exploderade det i munnen så jag trodde jag skulle falla de 123 meterna ned till marken och sväva upp igen av egen kraft!

Jag skrädde inte orden när det dukades av utan bad om mina varmaste komplimanger till kock och sommelier för denna högtidsstund! Vilket ledde till att jag uppgraderades till ett bättre dessrtvin än paketet innehöll egentligen...!


 
Sammanfattningsvis en riktigt bra restaurang där inte alla rätterna höll stjärnnivå men en mycket mer positiv upplevelse än Benoit. Och utsikten är värd sitt därtill. Rekommenderas!

Inga kommentarer: