1982 & 2000 ch giscours; 2000 j-m brocard, chablis gc les clos

Lite oförhappandes har jag hamnat i en projektgrupp på nationell nivå, och har därmed lite nya arbetskamrater att lära känna. Vi har smugit igång arbetet under februari/mars, men det var först nu ui början av april som gruppen var komplett och alla tillgängliga. Ett arbetsmöte förlades till Uppsala, och som en "lära-känna"-aktivitet samlades vi hemma hos mig på kvällen för matlagning. Ett bra sätt att komma igång och kommunicera och släppa lite på den professionella rollen ett tag!

 

Jag hade förberett en del, och såg till att gästerna fick champagne och en första förrätt i form av tryfferad blomkålspuré med halstrad pilgrimsmussla. Gott! Pol Roger BdB 2004 passade bra till, men jag hade möjligen hoppats på lite mer utväxling. Lite anonym.

 

Gästerna delades in i förrättstsation, varmrätt och efterrätt. Förrätten fick bli klassiska gösfilé Wedholm, som ju är ganska lätt att göra men samtidigt blir elegant och passar sällsynt bra till ett vitt vin med kvalitet. Till exempel en mognande chablis...

 

Jean-Marc Brocard Chablis Grand Cru Les Clos 2000 har en underbart ren, mineralig doft med tydlig tropisk frukt och lite bivax. Småfet munkänsla med stringens i syrorna som klingar ut i ett långt, friskt citrusbett. Den tropiska frukten är lite nedtonad och komplexiteten kunde varit ännu större; särskilt med Fourchaume 1986 i färskt minne. Tål att lagras ytterligare, men riktigt bra ändå. Dagen efter är den fortfarande jättefin och kanske till och med ännu bättre. Bord nog ha luftat den lite...

Varmrätten blir gotländsk lammytterfilé bakad i olivolja med rosmarin och vitlök, potatis- och palsternackspuré och semitorkade tomater. Till det en klassik bordeauxvertikal - min stående mission är ju att visa hur mycket mer komplexitet mognad kan erbjuda!

Tyvärr visar sig inte Chateau Giscours 1982 från sin allra bästa sida. Lite muggig doft inledningsvis som dock tar sig efterhand och vecklar ut sig i kryddiga, nästan blommiga/parfymerade toner. Smaken är lite tunn och syrlig med röda vinbär och kryddor. Särskilt doftmässigt ger det nästan burgundiska associationer och på det hela taget är det ett intressant, drickbart och för den med acquired taste även njutningsbart vin, utan att vara stort.

Kvällens match kunde därför plockas hem av den förvånansvärt unga Chateau Giscours 2000. Klassiska toner av cassis, plommon, ceder men också här en hel del kryddor. Fruktig smak av svarta vinbär med bra grepp och stadiga tanniner. Ett kompetent vin som lätt bör kunna lagras tio år till för ytterligare komplexitet.

Efterrättens chokladfondant med hemgjord kanel- och vaniljglass ledsagades av en enklare men trevlig Blandy's Madeira Malmsey 2006. Den egenimporterade kanelen från Mauritius gav helt annan komplexitet än vad jag är van med - fantastisk krydda!