giscoursvertikal och bollinger ga-02 med kollegor

Middag igen, den här gången med nuvarande kollegor...! Jag måste sluta stå värd för middagar, för min förmåga att anteckna och njuta av viner blir så hämmad av att stå med kökstjänsten. Framför allt anteckningarna blir lite lidande en sådan här gång. Det handlar mer om att förklara en del hyfsat grundläggande vinkunskap för glada amatörer med intresse för vin men ... med ojämna kunskaper.

 

Eftersom jag misstänker att det kommer att bli en del viner under kvällen inleder jag med cider. Riktig, fransk, torr cider är ju något helt annat än den söta "alkoläsk" som serveras på svenska uteserveringar... Fantastiskt gott till viss mat, oumbärlig till en äppeltonad sås och gott på egen hand en försommarkväll! Och när resten av kvällen ändå gick i fransk stil så varför inte?

Till förrättens två små smörstekta toasts med anklever respektive ankrillette och diverse tillbehör var det dags för lite tyngre saker...

Bollinger Grand Année 2002 kan nog bli hur bra som helst... Den här flaskan hade kommit längre än mitt första smakprov för snart tre år sedan, men den har fortfarande framtiden för sig. Serverad lite för kall så dröjde det en stund innan den blommade ut och avslöjade sin pondus och struktur, men fortfarande med en bra syra. Mycket, mycket bra!

Men som priset på det här vinet har gått upp på den svenska auktionsmarknaden...?! En låda om 6 st gick för 9400 kr här i maj. Plus 20% inrop blir det nära 2000 kr/flaskan...

Till confiterad lammfilé blev det en trio Chateau Giscours, 1989 - 2000 - 2006. Det blev en bra övning i mognadens påverkan på vin!

1989 stod för mig ut som det för sig bästa vinet: mogen sötfruktig doft med inslag av tobak, torkade jordgubbar och stall. Smaken var söt, mjuk, behagligt kryddig och så den där tobakstonen. Inte utan släktskap med en bra bourgogne, när jag tänker efter... Margaux-stilen? Gillades av många!

2000 var mer klassisk cabernetdominerad bordeaux med en del mognad; fruktig smak med inslag av svarta vinbär och ceder och med tydligare grepp och tannin än -89:an. Bästa vinet till mat! Gillades också...

2006  kändes i sammanhanget mycket mer primär, och det relativt svagare året kändes också i min mening... Fruktig men mer endimensionell och lite grön? Färre anhängare här, men inte utan röst.

Dags för ostar som jag tänkte skulle gå bra att hyfsa rödvinsglasen till. Comté, Gruyére, Brie de Meaux, Talleggio... men glasen visade sig redan hyfsade och tömda. Så bra - då fick vi ju en chans att komplettera vertikalen!

Chateau Giscours 2003 upplevdes som ett "helt annat vin" som någon uttryckte det. Den söta fruktigheten och mjuka strukturen som kändes lite apart men som ju är årgångstypisk gjorde dock att det gick särskilt bra till ost! Jag har varit hård på en del 2003:or tidigare, men i sitt sammanhang så passade det riktigt bra! Inte sämst i kvartetten...!

Vi rundade av kalaset med Crêpes Suzette och en söt, kraftfull Lafaurie-Peyraguey 1988, som kanske inte sken med sin stilistiska elegans men som gjorde sitt jobb utmärkt till en så smakrik och söt efterrätt. Söta apelsintoner, bränt socker och en del botrytis... mums!

Men nu har jag gjort mitt i köket ett tag - nästa gång ska jag sitta ned hela middagen och prova med andakt och njutning. Har ett par sådana tillställningar på gång...!