Sommaren bjuder in till umgänge med kollegor på ett otvunget sätt. Eller - som i fallet ikväll - med fd kollegor. Flera är intresserade av vin, men kanske inte särskilt kunniga i grunden. Jag tar därför varje chans att utbilda... och inget ger fler aha-upplevelser än en schysst vertikal!
Alltså plockas 2 x Chateau Belgrave, Haut-Médoc 5e Cru Classé, fram ur vinrummet. 1996 mot 1966... Inramningen är svensk försommarkväll och grillad entrécôte.
Fyllhöjden på Belgrave 1966 - suddig men godkänd!
Belgrave 1966 har en intressant, ren och naturligt mogen doft med rödbäriga (lingon/vinbär) toner och inslag av murket trä. Eller använda badbyxor - men på ett bra sätt (som en gäst tyckte...)! Smaken är fin, mjuk, mogen med samma rödbäriga inslag och murkna trä, men också med kompletterande kryddiga toner. Det är riktigt gott, men tämligen finstämt. För mig vinner det kvällens vin på personlighet och charm snarare än pondus eller elegans.
Belgrave 1996 har en betydligt mörkfruktigare doft, med inslag av blå plommon och också en del blyerts - utan att ge Pauillac-vibbar. Smaken har rejält med frukt, främst svarta vinbär och plommon, men också en del ceder. Klassisk bordeaux; välbalanserat med bra struktur och tydliga tanniner. En objektivt sett bättre match till maten och ett jättegott vin i sig, men lite anonymt bredvid sin åldrande syster! Vinnaren runt bordet, även om jag inte var ensam om att föredra -66:an!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar