Dags för årets kalkon. Matlagningen pågår större del av dagen och det blir en mat- och vinmässigt lyckad tillställning. Det slår mig att av de totalt sex vinerna som öppnas den här kvällen är bara ett från Systembolaget... Jag antar att det säger något om mig. Eller om Systemet. Eller båda...?
Först ut - till löjrom på lättsaltade chips - kommer just det enda SB-vinet: Pol Roger 2002 Blancs de blancs. Gott och friskt i en grönäpplig, aptitretande stil - men visst borde man ha kunnat önska lite mer komplexitet? Bör nog sparas...
Till förrättens ankleverpaté med ankrillette och syltade kantareller kom ett auktionsfynd i form av Hugel Gewurztraminer 1976 Selection de Grains Nobles . Ett spännande, välbalanserat och inte fullt så sött vin som jag väntat mig, med blommiga aromer och ett lätt metalliskt anslag. Mycket gott och en av kvällens favoriter! Broadbent har provat en variant: Gewurztraminer Vendange Tardive "SGN par Jean Hugel" Fût 20, vilket han ger *****.
Kalkonen trancheras vid bordet och har sällskap med klassiska tilbehör som skysås, brysselkål, potatis rostad i ankfett, gelé och smörkokta morötter med örtsalt. Man får kryssa lite bland tillbehören så att man inte har en tugga brysselkål i munnen tillsammans med vinet...
Ett vin som jag hade väntat mig mer av var Hospices de Beaune Premier Cru 1999, cuvée Nicoals Rolin. Lite anonym doft dominerad av röda bär; snipig men bra struktur i munnen. De röda bären dominerar också smaken som dock är för endimensionell. Några föredrar dock det här vinet framför det andra röda. Som alltid på mina kalkonmiddagar bjuds det nämligen en fight mellan bordeaux och bourgogne till huvudrätten...
Chateau Kirwan 1970, 3eme cru Margaux, har en ganska låg fyllhöjd (mid shoulder...?), och jag är lite orolig - så till den grad att jag när jag reste upp flaskan häromdagen för att låta fällningen sätta sig också passade på att ställa ett reservvin på vakt. Redan vid karafferingen står det dock klart att min oro var obefogad - här har vi ett mycket fint exemplar av mogen bordeaux med beståndsdelarna på plats!
Doften är underbart mogen, lite "dammig" men med massor av frukt. Smaken är medelfyllig med hyfsad längd, domineras av söt tobak och torkade frukter med ett lätt syrligt slut som talar om att utförslöpan har börjat. Du som ligger på en låda eller två Kirwan 1970 bör alltså inte vänta längre...!
Till efterrättens hjortron-créme-brûlée med råröda hjortron och hembakta mandelflarn är det solkklart sauternes-läge!
Lafaurie-Peyraguey 1988 är en av de mindre kända premier cru-slotten i Sauternes, och 1988 ett bra år. Borde således vara potenta saker i flaskan.
Och det är det med råge! Det är ett storslaget vin som dock blir nästan lite too much med sin intensiva sötma. Provad bredvid den lite mer finstämda Hugel -76 framstår det faktiskt som en smula klumpigt...! Mycket simmig, söt, intensiv doft och smak av aprikosmarmelad, ananas och andra söta gula frukter. Tydlig botrytis. Mäktigt, och kanske fortfarande ungt? Broadbent noterade 2001: Sweet, fullish, assertive flavour, very good acidity. Still a bit harsh on the finish. ***(*).
Avslutningen går inte av för hackor. En vintage port av äldre snitt hör julen till, och den här gången har jag lyckan att kunna bjuda gästerna på något av en raritet. Särskilt gott om 50-talsport är det inte längre...
Cockburns 1955 har en fantastiskt trevlig doft och en balanserad smak med inslag av lakrits, fikon och bränt socker. Mycket bra längd och intensitet. Oerhört gott utan att nå de där allra högsta höjderna... men definitivt en värdig avrundning och en mer en godkänd prestation av ett 58-årigt vin! Broadbent ger den positiva omdömen: soft, fragrant yet a touch of pepper and liquorice; sweet, medium full-bodied... at best ****.
Den äldre generationen satt och mindes vad de gjorde den där sommaren då de var i 18-20-års åldern och vi andra njöt av vinet och tillvaron i största allmänhet. Som det ska vara vid jul!
God fortsättning!
