2001 batailley (och, jo, graillot c-h 2009 också...)

Vi kommer upp till stugan på fredag kväll, men tack vare Allhelgonahelgen har tidig hemgång från respektive jobb gjort en hyfsad avfärdstid möjlig, och vi hinner äta middag på plats. Eftersom vinerna som ligger på lager däruppe hamnar i en naturlig vinkällare med ca 10 graders temp vintertid så tog jag med en flaska bilvarm crozes-hermitage från senaste släppet. Årets Graillot börjar bli en tradition i stil med årets glögg...

Och precis som med glögg blir det snart övermäktigt. Första klunken eller två kan vara god, men det är och förblir inte riktigt min stil. Jag ger mig inte in på att jämföra årgångar med varandra; andra kan det betydligt bättre än jag beträffande monsieur Graillot. Jag behöver bara då och då påminna mig om att även Syrah mår bra av en smula mognad... Resterande buteljer läggs på hög.

Den andra kvällen har en av husets gamla trotjänare kommit upp i drickvänlig temperatur. Jag är väl medveten om att jag framstår som enkelspårig, men jag har inte den här bloggen för att bedriva konsumentupplysning utan för att skriva om vin jag dricker och gillar...



Chateau Batailley 2001 har en fantastisk, mörkfruktig doft med en del tobak och ceder. Om en doftkänsla kan beskrivas som "fyllig men stram" så är det den här... I munnen samsas plommon/cassis med korint - tämligen fruktigt, alltså, trots mognad. Bra längd och textur, balanserat och ett riktigt fint vin, helt enkelt. Det känns som att det här vinet blivit bättre och bättre sedan jag köpte en låda för fyra år sedan. Synd bara att den är på upphällningen nu...

Jag läser en tidig not där jag beskrivit det i termer av "blygt", "glest" och "kort" och tvivlade på dess utvecklingspotential. Det visar sig att det var just potential det hade och att det nog bara var knutet i sin ungdom. Så bra det kan bli!