En vecka på Gran Canaria gör ingen glad - åtminstone inte vad gäller mat och dryckesutbud. I övrigt var semestern välbehövlig, välförtjänt och välnyttjad. Restaurangerna inom rimlig närhet från boendet var av det allra mest turisttillvända slaget med menyer på alla skandinaviska språk, och vinlistan kort och renodlat budgetspansk. Den enda elogen kan ges för att utbudet på halvflaska var ganska stort. När hustrun inte var sugen gick det ändå att få en anständig måltidsdryck till sin grillade calamares.
Största matbesvikelsen på resan var en stackars bit oxfilé (?) som var seg och trådig, serverad med en alldeles för tam gorgonzolasås, ris (!), en bakpotatis och kokta, frysta grönsaker (!!). Då hjälpte inte en Sangre de Toro.
I kväll träffade jag brorsan och fotokvinnan på en kvarterskrog i stan. En klart godkänd skaldjurssallad och en bra chablis fick mig att återvinna tron på mänskligheten. Kollade dock producentnamnet dåligt - trodde inte det kunde finnas två Bouchard. Det var antingen den här eller den här vi drack; gott var det hursomhelst.
En timslång diskussion med vinmannen inför nästa helgs Konjärmiddag bidrog också. Få kan på samma sätt gå igång på att förklara likheterna mellan Talbot och Gruad-Larose. När jag avslöjade planerna på en horisontalprovning i samband med middagen blen han alldeles till sig. Det kan bli en intressant kväll nästa vecka...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar