Att prova riktig kinesisk mat och inte fyra små rätter hämtade i oljiga aluminiumförpackningar med papplock som inte sluter riktigt tätt var naturligtvis också ett skäl. Jag har läst mer än ett reportage om den äkta kinamaten som kan vara så fantastisk, så vissa förväntningar fanns. Hotellet vi bodde på var av högsta klass, men maten - som givet resans förutsättningar var tvungen att intas i hotellrestaurangen - var ärligt talat sådär.
En varm buffé med viss variation dukades upp morgon, middag och kväll. Det mesta på tallriken kändes som kompromisser mellan västerländskt och kinesiskt, och var ganska smaklöst. De små degbollarna på vänsterkanten hade en mycket skum konsistens, lite åt cellplasthållet. Bäst var stekta dumplings med grönsaksfyllning och sashimi, som dock inte syns här.
Självklart kunde jag inte heller hålla mig ifrån det inhemska vinet. På välkomstminglet serverades det antagligen sämsta röda vin jag druckit sedan jag halsade Egri Bikaver i antropologvännernas atelje tidigt nittiotal. Nej, Egri var förresten bättre. Vinet vi fick smakade som någon riktigt dålig alkoholfri variant, eller som jäst svartvinbärssaft. Det var sött, fullständigt ryggradslöst och jolmigt. Fascinerande. På avslutningsmiddagen några dagar senare serverades något som var avsvevärt bättre och som jag nog hade identifierat som rött vin vid en blindprovning.
Nå; skam den som ger sig! En flaska måste ju med hem för vidare studier, och när jag hittade denna på flygplatsen så var valet givet.
En Dynasty 1996, Cabernet Sauvignon. Hur 1996 var i Kina törs jag inte uttala mig om, men om det är ett vin som man tror kan ligga i tio år så borde det inte vara skräp. Det som dock fällde avgörandet till denna flaskas fördel var devisen på etiketten. Låt oss ta en titt på det finstilta...
"Constantly drinking this wine is good to your health."
Sug på den, Socialstyrelsen! Hur som helst, jag återkommer när jag prövat på vad kinesernas hälsovin erbjuder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar