1997 m. chapoutier monier de la sizeranne, hermitage

Till lammracks från Bondens Egen Marknad här i Uppsala, serverade med rostad potatis och rotsaker och en färskgetoströra kändes det som läge för en mognande hermitage. Särskilt som Jaboulets La Chapelle -98 imponerade så på mig häromsistens. Nu är ju 1997 ett sämre år än 1998, men jag har alltid haft ett gott öga till Chapoutiers Monier de la Sizeranne...

Och doften är underbar, mognande med mörka bär, inslag av chark och rejält med kryddigt trä. Smaken är balanserad, frisk, lagom slank, kryddig med bär smo känns lite rödare än i doften (hallon).

Sammantaget ett jättegott vin som såväl hustru som jag ger två tummar upp till. Dags att leta rätt på lite mognande hermitage, alltså...!

pollenbestänkt vinmiddag för nördar

Alltså, när pollengudarna är emot en med alla krafter är det inte läge att prova vin. Men vad gör man inte när halva Uppsalas och Gävles vinnörderisällskap är på ingång? Man biter ihop och levererar... Och en habil middag fick ackomapnjera till slut 14 viner som förgyllde kvällen på olika sätt, medan jag för egen del mest stod ute i köket och försökte kväva nysningarna och snyta mig.

Mina noteringar är därför inte ens summariska. De är i princip obefinliga. Men det här var vad vi drack/provade under kvällen i alla fall (som vanligt blint och med vilda gissningslekar som följd!)..:

Jacques Selosse Initial (deg aug 2013). Inledningschampagne till mingel och allmänt fix. Minns den som generellt god och bra. Någon komplexitetsdimension mer än standardcuvéerna, men kanske inte värd sitt pris?

Till ankrilette med foie gras på smörstekt surdegsbröd och syltade kantareller kom en roséchampagne i glasen. Jag tyckte att den vatr trevlig utan att vara stor, med sin ton av dammiga, torkade jordgubbar. Vilmart Grand Cellier Rubis 2000 hade dock presterat bättre vid tidigare tillfällen, enligt den samlade expertisen.

Som en mellanchampagne innan nästa rätt dök något upp som jag associerade till Henriot i stilen (lite tyngre, fylligare, några nästan oxiderade äpplen, lite stål...). Men det var Charles Heidsieck 2000 - en producent jag har mycket begränsad erfarenhet av.

Nästa rätt var en halstrad pilgrimsmussla med jordärtskockspuré och små flakes av torkad prosciutto. Två vita viner av olika karaktär konkurrerade om upprmärksamheten.

Det första vinet hade tydlig mognad, men var inte övermoget. Jag var ganska chanslös på den här vita riojan Vina Tondonia Reserva 1997, som jag ju druckit en mycket äldre (och övermogen) version av; en 1976:a för ett par år sedan.

 

Nästa vin lurade upp oss på läktaren, kollektivt. Det dröjde länge innan vi gick med på att det var en chardonnay; Meursault hade jag inte gissat på om vi så fortsatt till idag. Mycket mer mineralig och frisk än vad jag förknippar med det området. Gott!

 

Två nya vita viner till nästa rätt: lågtempbakad gösfilé med ostronemulsion, svensk färskpotatis, smörstekta rågbrödssmulor och finhackat rött äpple.

 

Det första vinet var en riktigt trevlig bekantskap, utan att spela på mina högsta strängar. Domaine Zind Humbrecht Clos Jebsal Pinot Gris 1995 är väl ungefär så bra som den här druvan kan prestera. Resten är smakpreferens. Jag kan uppskatta det men inte älska det, medan hustrun - som kom hem med sonen ungefär när det här vinet höll på att hyfsas - gjorde stora tummen upp.

Mer och mer framstod dock vinet in glaset intill som inte bara ett bra utan faktiskt ett riktigt, riktigt bra vin. Vi var ganska snabbt på chablis, och jag minns att jag hävdade "antingen grand cru eller premier cru från riktigt bra producent"... det var det senare. Raveneau Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2005 hade en fantastisk fräschör, renhet och mineralitet.

Ankfettsbakad lammytterfilé, semitorkade tomater, portionspotatisgratänger med getost, ramslökssmör och smörkokade morötter med örtsalt fick bli ackomanjemang till det röda gardet.

Vin 1: Mnja... relativt ungt och strävt, men vad? Remirez de Ganuza Rioja Reserva 2001 var inte min favorit i flighten, och betydligt äldre än jag gissat.

Vin 2: Friskt och slankt... gott, men jag hittar inga tydliga referenser? Cab? Osoyoos Larose 2007 är mitt första kanadensiska rödvin , och visar sig vara en bordeauxblend som görs i samarbete med Gruaud Larose.

Vin 3: Mer min smak! En spännande kryddig blandning av sandelträ och cigarrlåda. Ganska snart är vi i rhône och jag vil gärna ha det till en hermitage...Jaboulet Hermitage La Chapelle 1998 överpresterade och var nog kvällens röda vin för mig!

Vin 4: Ungt, kompakt, yoghurttonat. Massivt och ändå inte utan stil. Inte min stil, dock. Men objektivt går det såklart att inse att det här är bra. Remirez de Ganuza Rioja Gran Reserva 2004 är inte bara bra - det är en 100 RP...! Tja, jo... det är ju som sagt bra, men bara inte riktigt min kopp té.

Vin 5: Mognande, kryddiga toner... gott, men vad är det? Inte riktigt min typ av vin det här heller, och jag vill ogärna placera det i Bordeaux... men det är klart att det kan vara något modernt från högra stranden? Till exempel Château Pavie 1998. Riktigt bra, men skulle antagligen kunna lagras ytterligare.

Kardemummapannacotta med ljummade rårörda hjortron fick ackompanjera kvällens söta vita.

Vinmannen var besviken, medan Korkdragaren och jag inte var lika hårda. Möjligen var förra flaskan Château de Fargues 1989 - drucken för något år sedan - bättre, men visst var det fortfarande en habil sauternes?

Till ostarna blev det en mogen port. Även här var nog första flaskan bättre, men det börjar bli ont om femtiotalsport och man kan inte vara alltför kräsen.... Trevlig karaktär med mycket lakrits och inslag av asfalt i den här Cockburns 1955!

Som sagt, en svår kväll att prova vin på, men trevligt ändå...!