påskviner

Påsken firades i stugan, traditionsenligt. Några bättre viner innehöll den också, vilket i korta ordalag nedan meddelas...

 

Till lammfiléerna blev det ett ojämnt battle mellan mogen bordeaux och ungt rhône.

 

 

Chateau Pichon-Longueville Comtesse de Lalande Réserve de la Comtesse 1988 - se där ett stadigt namn i alla fall! Men kan verkligen ett andravin från ett andraklassens slott hålla ihop i 26 år?

Doften är mycket bordeauxtypisk - eller snarara pauillacisk! - med cassis, tobak, stall, läder och den obligatoriska blyertspennan. Smaken är medelfyllig, med bra struktur, men samtidigt mjuk, både fruktig och mogen men med en antydan till grönhet i slutet som tar ned helhetsbetyget ett snäpp. Det är dock en randanmärkning; bordet runt (inklusive hustru, svägerska och svärfar) håller det för kvällens vin!

I andra ringhörnan hittar vi Domaine de Vieux Lazaret 2010 (hlf). Eller Kullabygdens Äppelmust. Det är lite svårt att avgöra inledningsvis, faktiskt. Så ensidig doft av äppelmust har jag knapt stött på i ett rödvin tidigare. Även smakmässigt är det tämligen endimensionellt och smakar mest ... äpplen? Vid sidan av RdlC -88 upplevs det som ganska enkelt och ensidigt. Efter ett par timmar öppnar det upp sig något och bjuder på en del björnbär och örter. Men för lite och för sent; som helhet en besvikelse.

En annan av påskens middagar består av långkokad oxkind, och jag plockar en flaska Dom de la Vieille Julienne VV -00 till det. Jag var ju inte helt övertygad av den förment bättre Reservén av samma producent och år, men det här gillades! En frisk doft av hallon, örter och granskott; i smaken frisk, fruktig, balanserad men kraftig och fyllig - behagliga mognadstoner och inslag av torkad frukt. Riktigt bra!

Lite portvin är ju inte helt fel, och när man har flera lediga kvällar kan man sprida ut en öppnad flaska under några tillfällen. Bra tillfällen för en vintage port. Quinta do Noval VP 1991 är ju - såklart - i yngsta laget för en som tycker att det oftast behövs runt 40 år för att komma till sin rätt, men icke desto förty... Doften är packad med torkad frukt, lakrits, fikon och en lätt och mycket angenäm kryddighet. Smaken är balanserad med tydlig sötma och bra längd, samt inslag av torkad frukt, färska fikon, fikonkärnor och granatäpple. Ett jättefint portvin i den yngre änden på skalan!

Den enda nackdelen med portvin jag kan komma på är att det dricks för sällan!