En tur till Kina...

...hann Konjären med under semestern. Så mycket semester var nu inte själva resan, men när man får en chans att åka så långt bort, se ett nytt land och någon annan betalar inte bara resan utan också lön under tiden, och man dessutom får göra sådant man tycker är riktigt kul på plats - ja, då finns det inte så mycket att invända!

Att prova riktig kinesisk mat och inte fyra små rätter hämtade i oljiga aluminiumförpackningar med papplock som inte sluter riktigt tätt var naturligtvis också ett skäl. Jag har läst mer än ett reportage om den äkta kinamaten som kan vara så fantastisk, så vissa förväntningar fanns. Hotellet vi bodde på var av högsta klass, men maten - som givet resans förutsättningar var tvungen att intas i hotellrestaurangen - var ärligt talat sådär.
















En varm buffé med viss variation dukades upp morgon, middag och kväll. Det mesta på tallriken kändes som kompromisser mellan västerländskt och kinesiskt, och var ganska smaklöst. De små degbollarna på vänsterkanten hade en mycket skum konsistens, lite åt cellplasthållet. Bäst var stekta dumplings med grönsaksfyllning och sashimi, som dock inte syns här.

Självklart kunde jag inte heller hålla mig ifrån det inhemska vinet. På välkomstminglet serverades det antagligen sämsta röda vin jag druckit sedan jag halsade Egri Bikaver i antropologvännernas atelje tidigt nittiotal. Nej, Egri var förresten bättre. Vinet vi fick smakade som någon riktigt dålig alkoholfri variant, eller som jäst svartvinbärssaft. Det var sött, fullständigt ryggradslöst och jolmigt. Fascinerande. På avslutningsmiddagen några dagar senare serverades något som var avsvevärt bättre och som jag nog hade identifierat som rött vin vid en blindprovning.

Nå; skam den som ger sig! En flaska måste ju med hem för vidare studier, och när jag hittade denna på flygplatsen så var valet givet.
























En Dynasty 1996, Cabernet Sauvignon. Hur 1996 var i Kina törs jag inte uttala mig om, men om det är ett vin som man tror kan ligga i tio år så borde det inte vara skräp. Det som dock fällde avgörandet till denna flaskas fördel var devisen på etiketten. Låt oss ta en titt på det finstilta...

"Constantly drinking this wine is good to your health."

Sug på den, Socialstyrelsen! Hur som helst, jag återkommer när jag prövat på vad kinesernas hälsovin erbjuder...

En bra middag

Delar av konjärerna förstärkta med Kaliforninenhemvändande IT-mannen (han skulle med rätta hata den beteckningen) bestämde sig hastigt och lustigt för att det dricks alldeles för lite mogen Bordeaux nuförtiden. En snabbgallup i stadens krogar, utförda av pokermannen själv, gav vid handen att - när Guldkanten (den enda riktigt högrankade restaurangen i White guide) fortfarande höll sommarstängt - så var det lite överraskande den utpräglade fisk- och skaldjursbistron Hambergs som ståtade med ett försvarligt utbud av kvalitativt, äldre rödtjut från såväl högra som vänstra stranden.

Samling skedde först hemma hos undertecknad, med obligatorisk förevisning av vinrummet och ett par champagner till avsmakning.

Först ut var Moët&Chandons vintage 1988 recently disgorged (degorgerad i augusti 2003, dvs 15 år på jästfällningen). Fantastiskt trevligt vin, som spelade ut ett brett doft och smakregister i den lite tyngre skolan. Kommentarer som smörkola, kokos, fylligt hördes kring bordet. Gott, och mycket prisvärt! Vinet är inköpt på Berry Bros & Rudd för ca 600:- häromåret.

Den tuffa uppgiften att vara tvåa i starfältet fick Nicholas Feuillatte Cuvée Palmes d´Or 1996. Ett mycket friskare vin, vilket inte förvånade med tanke på den ringa åldern och att det var chardonnaydominerat till skillnad från Moëts pinotdominans. Det var inget dåligt vin men kändes som en lättviktare. Inköpt också det för ca 600:- på Finlandsfärja (!).

På Hambergs inledde vi med en Jacques Selosse Substance, ett intressant vin som görs enligt soleraprincipen med en långsam blandning av olika årgångar. Stort, finessrikt och med mogna äpplen i doft och smak. Tre bra champagner provade samma kväll i tre helt olika stilar!

Till förrätten serverades en Silex 2004 (eller blev det 2003? de hade båda, och jag mins inte vilken vi stannade för...) av Didier Dagueneau; ett Sauvignon Blanc-vin med kraft, balans och trots nässeltonerna inte sådär löjligt krusbärsfriskt och syrligt utan med lite rondör. Vinet hade luftats ca 1 timme innan servering. Ett skönt vin till skaldjur.

Huvudrätten blev en snapper med rödvinsås, potatispuré och kantareller. Tack vare tillbehören funkade det ganska bra med vinerna, som alltså var en Chateau Latour -85 och en Chateau Figeac -85. Det var slående hur olika åren hade farit fram med vinerna. Båda var naturligtvis stora upplevelser, men där Latouren ändå framstod i min mun som strået vassare. Figeac hade mognat mer, och hade en ljusare nyans och mognadstoner i såväl doft som smak. Latour hade bara begynt sin levnadsbana, och presenterade en oerhört rik, fruktig och sanslöst balanserad doft, följt av en silkeslen men ändå kompakt och lång smakupplevelse. Jag skall inte trötta mina eventuella läsare med att stapla superlativer; båda var mycket stora viner men Latourens lena tanniner gav mig en helt ny insikt om hur ett gott vin kan smaka... Tyvärr verkar inte min bilduppladdning funka för alla bilder, så ni får nöja er med bildbevis på Figeacen så länge.

Efter en god dessert gick vi hem till Direktören och åt ostar, drack Croft -66 och rökte Havannor... Behöver det sägas igen att det var en bra kväll...!?

Länge sedan

Det har varit paus i bloggandet ett tag. Nu börjar dock livet återgå till normala rutiner, och de förödande varma och vackra sommarkvällarna har tagit slut. Det har dock inte varit stiltje på vare sig vinrumsfronten eller mat- och vinupptäckandet. Så här fint ser vinrummet ut numera; exteriören är färdigställd, taket målat och tapeter och lister på plats.

















Inredningsmässigt har väl inte så mycket hänt mer än att ett större vinställ inhandlats. Och att det har börjat fyllas på med vin (mest Bordeaux, har det visat sig, men även någon Bourgogne och Rhône)... Nu när inte bygget sväljer en massa pengar varje månad kan man lägga dem på framtida dryckesnjutningar i stället!
















Apropå dryckesnjutningar så hade jag förmånen att pröva Ch Figeac -85 och Ch Latour -85 häromkvällen... Mer om det i en senare post!