Hemma rördes den kokta, varma färskpotatisen med bra olivolja, lite smör, flingsalt och rejält med hackade, färska örter (rosmarin och timjan). En röd och en gul paprika skars i bitar och kokades i 2 dl kraftig grönsaksbuljong, med tillsats av 1 msk balsamvinäger och lite socker (variant av recept ur gamla hederliga Görn Helleblads Köksskola från 1997). De mixades till en gröt, rördes ut med en liten klick smör och smakades av med salt och cayennepeppar. Lammkotletterna grillades alldeles lagom länge över medelstark till stark direktglöd.
En bra dag bör avrundas med ett bra vin, och valet föll på ett nyförvärv som min bror hade godheten att föra med sig från en resa. Chateau Villemaurine 1996, St Emilion Grand Cru Classé, visade sig mer än svara upp mot förväntningarna. Färgen var lätt rödbrun, med en dragning åt tegel i kanterna. Doften rik och fortfarande med en hel del frukt men också den där skönt unkna källardoften. Smaken lång och balanserad, med mörka bär (björnbär?) och mognadstoner. Druvproportionerna var ej angivna, så merlothalten är oklar men säkert dominerande. Hustrun tyckte att det var det bästa vin hon prövat på länge, och jag är böjd att hålla med.
En klart schysst middag!
Middagen var som helhet mycket lyckad; paprikaröran fantasktiskt god och inte det minsta vinovänlig, lammkotletterna oerhört saftiga och möra (bästa någonsin!) och potatisen ett mycket trevligt tillbehör som bidrog med sina örter till en kalasgod helhet. Och matchningen mat-vin kändes optimal. Jag vet inte om det är något jag fått för mig, men merlotbaserade Bordeauxer känns som om de skulle passa bättre till lamm medan cabernet sauvignon-dito går bättre med nöt. Hur som helst var det en lyckad torsdag!
