Minnesgoda läsare känner naturligtvis genast igen det här vinet. Det har dykt upp två gånger tidigare i min blogg, och nu är det dags för den tredje och sista. Sista, ety det helt enkelt är den sista flaskan av tre inropade från Auktionsverket för något år sedan eller två. Och något hopp om att få tag på fler hyser jag inte, men är beredd att anstränga mig hårt för att göra det...
Min yngre bror ringer för några dagar sedan för att konsultera i vinbryderier. Han har ganska distinkta men - låt oss kalla det oskolade - smakpreferenser. Det är han som bara dricker vintage port om det är minst 40 år, men baserat helt på blindprovningarna jag utsätter honom för på jularna och alltså inget etikettsdrickande eller snobberi utan rent erfarenhetsbaserat. Själv kallar han sig vinanalfabet.
Hur som helst; sagde broder ringer alltså och undrar om jag har något vin från 1986 hemma. Hans japanske sensei är i staden för ett träningsläger och brorsan ska bjuda hem den 76-årige, mycket traditionstyngda japanen på middag. Som tur är har sensei intresse för goda drycker och brorsan har tidigare gjort succé med en mycket svårfunnen japansk whisky som vår äldre bror tillhandahöll den gången. Nu vill han ha ett vin från jubileumsåret 1986. Det är 30 år sedan sensei tog iaidon till Sverige, om jag fattat rätt...
"...och" säger brorsan, "...vi tänkte bjuda på fisk!"
Ok. Vitt vin till en middag för sex personer från 1986. Hmm - ja, det har jag ju!
Om min bror inser det osannolika i att någon i Uppsala ligger på en magnum chablis från 1986 som han kan få loss för i sammanhanget småpengar framgår inte. "Schysst!" svarar han, och jag lovar att leverera den avsmakad och öppnad den aktuella dagen.
Därav kommer det sig att jag på fredag eftermiddag drar korken ur buteljen. Gott om vinsten på undersidan av korken. Jag häller upp några centiliter. Den första flaskan av de tre hade varit riktigt bra; den andra nådde inte samma höjd men var också bra om än något mindre komplex. Och jag ville förvissa mig om att de inte skulle sitta och klia sig i budet över ett stumnat vin...
Redan första sniffen avslöjar att det inte är någon risk. Jösses! Friskt, komplext, elegant - alla beståndsdelarna på plats! Jag korkar igen och levererar. Under kvällen får jag SMS från bror och svägerska som bekräftar vinets storhet. Brorsan skriver: "...första gången jag upplevt en så perfekt matchning mellan mat och vin så att det kändes som man drack en klunk av maten när man drack vinet." Och svägerskan: "Vinet till maten var helt fantastiskt! Som handen i handsken!!!" Skönt...
Dagen efter ringer jag och kollar läget. Det har blivit en liten skvätt över; ett glas ungefär. De har tappat upp och förslutit noga på småflickor och ställt i kylen... Om jag vill prova ett glas?
Om jag vill!? Jag hämtar upp småbuteljerna och framför fotbollen på lördagskvällen får jag ett glas fantastiskt vitalt vin. Doften är rik och komplex och frisk och vandrar mellan röda och gula äpplen, nötter, toast, citrus, ostron och musselskal. Smaken är lång, elegant, balanserad, frisk och med en lätt oljig munkänsla. Toner av hav blandas med citrusfrukterna, äpplen, brödighet och mineral. Storartat - och långt före merparten av chablis Grand Cru jag druckit!
De tre magnumbuteljerna hade ett utrop på 2100kr tillsammans, men jag fick dem för bevakningspriset 1600kr, plus provision och avgifter. 650kr/flaska, typ. Oerhört prisvärt! Tack till säljaren, och finns det fler så hör gärna av dig....
