En annan restaurang i Clearwater som - i likhet med Bobs Beachcomber - fått pris av Wine Spectator för vinlistan är Alfanos. En italiensk restaurang med mat i ungefär samma klass som kvartersitalienare som Trattoria Commedia, men en vinlista to die for. Jättemärkligt...! Och prissättningen känns inte lika generös som hemma hos Bob; Mouton -97 vill man ha $998 för, t ex.
Vi barolovertikalen med gamla Borgogno hos Vinmannens Gefle Vinkällare i våras (här, men mycket bättre här) stack 1971 ut som lite atypisk med drag av plommon. Chansen att göra ett återbesök hos sagda vin på restaurang fick vara värt dryga 1500 kr...
Vinet dekanteras vid bordet efter att ha först visats upp noga. Det står tidigt klart att det är ett helt annat - och bättre, mer typiskt! - uttryck i den här buteljen än den i våras. Broadbents stående varning klingar i bakhuvudet: "At this age, expect bottle variation..."
Färgen är fullständigt klar, genomskinligt tegelröd och inte alls så mörk som den tidigare buteljen. Doften är en fullständig explosion av mogna baroloaromer av torkade blommor, tjära men också inslag av röda bär och ett intressant drag av citrus (blodgrape?).
Smaken innehåller allt från tjära och violpastill till dammiga stenar och stenar. Elegans och längd! En rik munkänsla utan att vara fylligt - och det blir bara bättre och bättre under kvällen. Slutbetyget blir - helt lysande! Resans enskilt bästa vin; särskilt i doften är det oerhört intagande...
Eftersom en del av reselektyren består av Billionaire's vinegar av Benjamin Wallace så slås jag dock av en viss misstänksamhet mot de gamla och till synes billiga flaskorna här i Florida. Särskilt den korta och anmärkningsvärt lite genomfuktade korken får mig att höja lite misstänksamt på ögonbrynet.
Men jag gissar att den som till äventyrs förfalskar viner omsorgsfullt och detaljerat siktar på en (ännu) högre prisklass. Och kvaliteten på innehållet går inte att ta fel på. Oavsett vad det var i flaskan var det en mogen barolo av mycket hög kvalitet - precis vad jag ville ha! Hustrun är också mycket nöjd och håller den - i likhet med mig - som bättre än den Mouton -96 som kom ett par kvällar senare.
Bokens avslutning - en variant på den klassiska zenbuddistiska frågan - är värd att kontemplera en stund: If a fake wine is served at a tasting and no one notices, would it have mattered if it was real?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar