Valborg i Uppsala

Årsdagen för Konjärerna innebär traditionell sillunch i Slottsbacken och någon middag på kvällen. Även frukost hör dit, men av olika skäl lyckas jag missa den varje år, och har därmed fortfarande inte fått se pokermannen sabrera Castellane och andra skumpor som kommer i hans väg...

Jag anslöt till lunchen, och hade med mig några riktigt trevliga bitar rågbröd med renstek/pepparrotsröra, toppad med löjrom. Till det ett par glas Bollinger för att i alla fall få lite bubbel.

Diverse läckra portionsmatpajer; naturligtvis sill, potatis och tillbehör; whiskymannens hemkryddade snapsar (myskmadra!); chokladtårta, kaffe, punch och så vidare... Jo, vi anser att vi börjar få koll på luncherna!

Dessutom blev det dessert; en Tahitivaniljbavaroise med rabarebersoppa på primörer från egen trädgård, smaksatt med ingefära och en gnutta svartpeppar. Det blev - om jag får säga det själv - mycket lyckat! Till det en Moulin Touchais 1990, som luftades våldsamt av pokermannen i en tömd vattenflaska...


Middag avåts på restaurang Lingon, och vi som valde att avsluta det hela där var riktigt nöjda efteråt. Allmänna uppfattningen var att de skärpt till sig sedan sist, vilket iofs var några år sedan. Kanske följer det med den allmäna kvalitetshöjningen i svensk restaurangnäring som skett sedan sekelskiftet? För mig blev det en jordärtskocksoppa med en bit halstrad kalvbräss, och en stadig bit oxfilé med surkålspotatis, glaserade lökar m.m. Vinlistan var lite för Nya Världen för mig, och varken Sileni, Sauvignon Blanc från Nya Zeeland (endimensionellt) eller
Keith Tulloch, Syrah/ Viogner 2002, Hunter Valley, Australien (ryggradslöst, uppspritad björnbärssylt!) imponerade på undertecknad. Däremot hade man en ganska så hög svansföring på avecsidan, och några rara droppar Delamain Reserve de la Famille fick avsluta kvällen på ett tillbörligt sätt.

Hur som helst var vi ett gäng glada och nöjda valborgsfirare som släntrade ut i den svala aprilkvällen och konstaterade att det här kan man nog tänka sig att göra om nästa år!

i väntan på...

...bilder från de Karmeliet kan jag konstatera att restaurangen i Atomiums toppkula också den kan vara värd ett besök, om man nu hamnar i Bryssel någon gång. Framför allt förrättens krabbrillette var smaskens; krabbköttet var sött och med mycket tydliga toner av pekannöt (!).

Till det en bra alsace riesling grand cru som pokermannen valde med framgång.

Varmrätten var kött på det sätt en inbiten karnivor ibland kan längta efter; en riktigt rejäl skiva (4-500g) helstekt entrecote, blodig och fin, en hemlagad bea av god kvalitet och så lite grönsaker för syns skull.

Efterrättens variation på créme brûlée kunde jag dock vrait utan. Tre kalla, stabbiga, på gränsen till fasta brûleer med smaksättning av vanilj, kanel och kaffe växte i munnen på ett otrevligt sätt. De som tog jordgubbssoppan med limesorbet var vinnare denna kväll.

För övrigt har konflikten i Bogaland gett mig ovanligt intensiva dagar på jobbet. Skönt att få pusta ut en långhelg, som även innehåller Konjärernas årsdag! Vad jag skall ha med mig till valborgslunchen i år återstår att bestämma, men rapport följer.

snabbrecension de Karmeliet

Några snabba intryck från gårdagskvällen middag på trestjärniga de Karmeliet, Brügge. Sammanfattniigsvis var det en mycket bra middag, troligen in på topp tre alla kategorier. Det är dock inte alldeles enkelt att avgöra vari den tredje stjärnan består.

Middagen inleddes i den lilla trädgården med ett glas husets champagne och fyra-fem små ammisar, serverade samtidigt. Inne i matsalen kom sedan maten i en strid ström, påkallat av vårt tajta tidsschema till vilket man utan prut anpassade sig. "if you can eat we can deliver - no problem!" Jag skall gå in närmare på rätterna när jag har menyn framför mig, men en övervikt av fisk och skaldjur noterades.

Servicen var bra utan att vara påträngande. Redaktören bad om en vinkel att skriva om på sin sida på SVT, och jag föreslog att han skulle gå i polemik med Christer Lingström. Sverige är definitivt redo för en trestjärnig krog!

live and direct from Brussels

Befinner mig för tilllfället i Bryssel för att hälsa på redaktören, tillsammans med whiskykonsulten, pokermannen, raketingenjören och direktören. Efter omåttligt strul med flyget kom vi stormandes in på atomium vid 20.30-tiden, och fick en vällagad och trevlig middag med en reisling grand cru och en Cahors.

Huvudnumret väntar i morgon - middag på de Karmelet (?), en av Belgiens två trestjärnor. Mer fullödig rapportering följer!

second life och Il Conte rödtjut

Det har varit tunt med bloggandet en tid. Den senaste veckan har tid tillgänglig för datorn ägnats åt Second Life, efter att en artikel i DN fick mig över tröskeln. Visst hade jag hört om det långt tidigare, men om DN skriver om något så måste det ju tillhöra allmänbildningen att åtminstone traskat runt där ett tag. Jag tror förreseten att det var DN som fick mig att börja blogga?

Hur som helst, Second Life är i min mening en fascinerande ytlighet i bjärt, dålig grafik, och med en övervikt åt naket/lättklätt. Som jag konstaterade när jag introducerade IT-mannen i det hela - folk är nog lika intressanta här som i verkligheten, tyvärr. Jag har lyckats ansluta mig till någon sorts vinklubb utan att ha märkt något av det ännu, annars är det tunt med sådant. Skaffa coola kläder, frisyrer, tatueringar och spring på olika nattklubbar verkar vara mottot hittills.

* * *

I kväll provades en nyhet från systemet på halvflaska; Il Conte Montepulciano d'Abruzzo 2005. ovanligt billigt för att hamna på bordet här men sortimentet av halvflaskor bör hållas under ständig uppsikt och kontroll. När en nyhet letar sig dit bör den testas. Min spontana reaktion var att det var ett schysst rödtjut; inte överdrivet komplext men inte tunt och glest eller alltför obalanserat. Lite frukt, lite fat, lite kryddor, sådär. Och för ynka 32:- på halv, 56:- på hel, så kändes det helt okej.

Därefter läste jag Allt om Vins test denna månad, där samma vin sågades grundligt och fick beteckningen Ej prisvärt. Innan ett 56:-vin bedöms som Ej prisvärt bör det rimligen vara riktigt uselt, och det ville jag med bestämdhet hävda att det inte var; tvärtom. Bläddrade raskt upp Gourmets test och si, där fick den genast betyget Mycket prisvärt och idel lovord. Så olika det slår ibland!? Och hur stor skillnad gjorde det att jag hällde upp mitt på karaff och gav det en rejäl luftning innan jag drack? Lita på vem du vill - jag kommer i alla fall inte att tveka att köpa fler till ensamma pastamiddagar, pizzor och liknande.

Detta skrivet till de sista dropparna av en Bowmore Enigma 12yo - en annan köprekommendation om du åker Finlandsbåt någon gång...

åkejsåhärva...

Då skall jag försöka beskriva den middag som gick av stapeln här i lördags. Det blir en ganska så kortfattad sammanfattning av rätter och viner här och nu, så får jag elaborera vid tillfälle.

***

Fördrink

Champagne Palmer & Co 1996

*

Parmesansoppa med brödkrutonger

Champagne Deutz Cuvée William Deutz 1990

*

Panerad kalvbräss med grönärtspuré

Trimbach Riesling Cuvée Frederic Èmile 2000

Trimbach Riesling Cuvée Frederic Èmile 2003

*

Fänkålssoppa med fänkålssallad och halstrad pilgrimsmussla

Trimbach Riesling Cuvée Frederic Èmile 2000
Trimbach Riesling Cuvée Frederic Èmile 2003

*

Råbiff på tonfisk med vakteläggula

*

Gösfilé á la Wedholm

Domaine Laroche Chablis Grand Cru Les Clos 1988 (magnum)

*

Äpple- och limesorbet

*

Renkalvsadel med palsternackspuré, friterade palsternackor och rödvinssky

Chateau Pichon-Longueville Baron 1998

Hermitage Gambert de Loche 1998

Paolo Scavino Barolo Carobric 1998

Torres Grans Muralles 1998

*

Ostar: Valdeon (ko & get), Boltjärn Blå (får), Blå lava (ko)

Graham´s Vintage port 1983

*

Frostbiten mandelsabaionne med espressokaramell

*

Chokladskum med hallon

Chokladcréme brûlee

Gonzales Byass Pedro Ximenez sherry muy viejo (30 años)

Domain Sarda Malet Rivesaltes 1970

*

Cognac

Frapin Grand Champagne 1982, 20 Ans de Age

Courvoisier Initiale Extra

***

Tyvärr får jag inte bilduppladdningen att funka ikväll, så bildbevisen får vänta. Och jo, alla var mätta efteråt. Och cigarren på terassen vid tretiden på natten smakade utmärkt, tack!

Edit: Har minskat ned bildstorleken, och äntligen tagit mig för att lägga ut några av dem

12 rätter och 17 drycker på nio timmar...

Konjärmiddagen är över. Ett maratonlopp av goda drycker och - om jag får säga det själv - övervägande riktigt god mat. Ett fullständigare reportage får vänta till en mindre trött kväll, men kvällens vin var nog i mitt tycke Pichon-Baron -98 eller Domaine Laroche Chablis Grand Cru les Clos -88 (mg). Andra hittade andra favoriter; Torres Grans Muralles -98 hade t ex flera anhängare.

Jag är själv mycket nöjd efter den här middagen.

det börjar brännas

I morgon vid den här tiden är vi mitt inne i årets konjärmiddag. Mina leverantörer sviker dock. Skall det vara för mycket begärt att köpa sig ett par anklår i denna stad? Sätter mig dock snart i bilen för att plocka upp kalvbräss inne på gamla, fina ICA Lutis, som håller gourmetfanan förvånande högt ibland.

Återkommer.

semestermat och fräsch chablis

En vecka på Gran Canaria gör ingen glad - åtminstone inte vad gäller mat och dryckesutbud. I övrigt var semestern välbehövlig, välförtjänt och välnyttjad. Restaurangerna inom rimlig närhet från boendet var av det allra mest turisttillvända slaget med menyer på alla skandinaviska språk, och vinlistan kort och renodlat budgetspansk. Den enda elogen kan ges för att utbudet på halvflaska var ganska stort. När hustrun inte var sugen gick det ändå att få en anständig måltidsdryck till sin grillade calamares.

Största matbesvikelsen på resan var en stackars bit oxfilé (?) som var seg och trådig, serverad med en alldeles för tam gorgonzolasås, ris (!), en bakpotatis och kokta, frysta grönsaker (!!). Då hjälpte inte en Sangre de Toro.

I kväll träffade jag brorsan och fotokvinnan på en kvarterskrog i stan. En klart godkänd skaldjurssallad och en bra chablis fick mig att återvinna tron på mänskligheten. Kollade dock producentnamnet dåligt - trodde inte det kunde finnas två Bouchard. Det var antingen den här eller den här vi drack; gott var det hursomhelst.

En timslång diskussion med vinmannen inför nästa helgs Konjärmiddag bidrog också. Få kan på samma sätt gå igång på att förklara likheterna mellan Talbot och Gruad-Larose. När jag avslöjade planerna på en horisontalprovning i samband med middagen blen han alldeles till sig. Det kan bli en intressant kväll nästa vecka...

Allt om Vin 3/2007

I dag kom senaste numret av Allt om Vin. Ett blygsamt bidrag från undertecknad återfinns ¨på sid 14. Skoj!

ont om tid

Det har varit struligt på jobbet en tid, och i fredags kom ett beslut som inte kommer att underlätta den närmaste tiden. Därför var det skönt att trots allt koppla av med en hel del skönt umgänge; hemma hos It-mannen fick vi tacos och Torres Gran Sangre de Toro på fredagskvällen, och äntligen pröva Guitar hero på PS2. Första flaskan gjorde oss lite tveksamma men den var drickbar; när andra flaskan öppnades skingrades tveksamheten och flaska 1 kunde i efterhand konstateras ha varit lätt defekt. Inte alls lika tydligt som den chianti jag ratade härom helgen, men dock.

Lördagskvällen innehöll ett par öl med brorsan och ett otippat men trevligt besök på en av stans klubbar med jutsukvinnan och vänner. Tänk att stå i krogkö igen - när hände det senast?

På söndagen kom besök av svägerska och svåger, som bjöds på löjromstoast, coq au vin på majskyckling från Bjäre och en flaska Cotes du Rhône från Guigal och avslutningsvis en chokladbrûlée. Jag får inte mina brûléer att stanna riktigt utan de är för rinniga. Annars gott.

Nu är det dags att samla tankarna inför nästa vecka. "I morgon blir en sådan där dag - piller och bazookas!"

- citat Coco Bill, en osannolik hjälte

en kväll på stan och en bra lunch

IT-mannen ställde upp utan större övertalning, och följde med ut på en runda på stan. Vinbaren på Stadshotellet bjöd på en korkdefekt chianti som dock artigt och utan prut byttes. Det är sällan som det är så tydligt att det är något fel på vinet som det var på detta. Ändå väntade jag en stund för att se om det skulle öppna sig på något sätt, men det blev bara sämre. I övrigt fick jag en bra negroni i hotell Hörnans bar. Ont om bra cocktailställen i stan, men vi fick tips om Lounge som vi får ta en annan kväll.

På den lediga dag som helgens kommande arbete medför möttes hustrun och jag för en bättre lunch på Domtrappkällaren. Rådjurswallenbergare, lagom kryddade. Till det en nero d'avola av enklare snitt men helt ok. Bra luncher får utgöra småbarnsföräldrarnas subsitut för romantiska middagar.

nu är det allvar!

Datum är satt! Den 24 mars kommer konjärerna hit. Har ägnat en stund av kvällen åt att gå igenom middagsboken och konstatera att det blir min femte konjärmiddag sedan debuten 1998. I snitt en vartannat år, alltså. Kommer att ägna de närmaste veckorna åt att bestämma såväl vinmeny som mat. Vet inte om jag vill eller ens borde försöka trumfa förra middagens tio rätter (inkl "ammisar"), men jag vet ju var jag brukar hamna. Och något extravagant inslag kommer jag nog inte att kunna avhålla mig från.

Fast Lisas sauternessjudna päron med sauternesgrädde och en Chateau Suduiraut 1988 från senaste tillfället blir nog svåröverträffad...

chateau belgrave -95

Ja, trots att det inte blev någon matlagning att tala om kändes det som om kvällen behövde ett bättre vin. I TV-soffan framför melodruttfestival intogs så en av flaskorna från utflykten till regeringsgatan häromveckan - en Chateau Belgrave 1995, 5e cru från Haut-Médoc. Inget dåligt vin, som dock börjar torka ut. Inte så mycket frukt kvar men gillar man mognadstoner i såväl doft som smak så finns det här. Men prisvärt? Knappast...

återbesök i bistron

Åt lunch på Edsbacka Bistro i går. På väg från Stockholm där jag varit på förmiddagen och ut mot arbetsplatsen i norrort passerade jag först en McDonalds och övervägde att kasta i mig en bit dålig näring där för att hinna med lite mer på eftermiddagens arbetstpass. Jag stelnade till i dörren när stekos, barnskrik, stoj, och köer slog emot mig som en vägg. Jag tänkte: nej. Jag tänkte: linneservett. Jag tänkte: Edsbacka.

Jag riktade ju viss kritik mot dem efter förra besöket, men var riktigt tillfreds den här gången. En fläskkarré serverades med en mustig plommonsky med bl a tärningar av rökt sidfläsk, med lite blancherad (?) savoykål och en potatiskaka. Efter det en kaffe och en rejäl chokladtryffel. Ingen trerätters affärsmeny denna gång alltså, utan veckans lunch. Med lättöl till maten gick kalaset på strax under 200:-, vilket får betecknas som prisvärt. Vänlig service, snyggt och proffsigt levererat och linneservetter. Bara det värt fyra McD-menyer...

grönstedts extra

Ibland behöver man en bra, pålitlig konjak som levererar år efter år och som alltid går att få tag på. I Sverige är vi välsignade med huset Grönstedts, som under master blender Folke Anderssons överinseende blandar sina destillat i V&S lokaler i Sundsvall. Vid en blindprovning med konjärerna för många år sedan var vi faktiskt några som föredrog VSOP i deras laguppställning - det skulle vara intressant att göra om den testen idag. Att *** var odrickbar rådde det dock snabb konsensus kring den gången.

Husets konjak är allt som oftast en Grönstedts Extra. Efter en intensiv arbetsvecka känns en välfylld kupa med den bärnstensfärgade drycken, med doft av frukt, nötter och fat och smak av smörkola, nougat och rancio, som en rimlig belöning i TV-soffan. Att den är prisvärd råder det inget som helst tvivel om.

vinsläpp igen

Idag inträffade den ovanliga kombinationen av 1) en månad utan några särskilda utgifter och därmed lite pengar över, 2) en ledig dag på grund av kommande arbetspass i helgen, och 3) nyhetssläpp på vårt kära hatobjekt Systembolaget. Många gånger har jag svurit över rara flaskor som passerat mig förbi för att jag inte haft möjlighet att komma ifrån jobbet och hänga vid butiksdörren vid öppningsdags. En del viner tar ju slut inom loppet av några minuter från öppningsdags och hittar därmed aldrig hem till konjärens källare. Så inte idag!

Det slumpade sig också så att det i februaris släpp av tillfälliga nyheter fanns ett par intressanta artiklar som dels inte kostade skjortan, dels hör till kategorin lagringsviner. Så jag hängde på låset och efter en stund fanns i min korg t ex några flaskor av det åtråvärda Crozes-Hermitage 2004 från Alain Graillot; ett vin som ju vinmannen bjöd på vid sin fest för några veckor sedan, dock fyra år äldre den gången. Den som vill lägga vantarna på detta vin får sno sig - flaskorna på butiken i Uppsala tog slut fem minuter efter öppningsdags och i hela Stockholms län finns en (1!) enda kvar... I Linköping dock hela 48 st!

Nästa vin var Domaine Santa Duc Gigondas 2004. Jag vet att jag skrivit ned grenachedruvan tidigare, men det här vinet (som jag upptäckte i en fantastisk vinbutik i Norwich på den tid hustrun bodde i England) har jag testat förr efter att ha låtit mogna ett par år och minns det som mycket övertygande. Skall bli intressant att följa dess utveckling.

Ett klassiskt lagringsvin är Chateau Montus. Jag nöjde mig med ett par flaskor, men kanske fyller jag på efterhand. Det verkar gå att få tag på ett tag till. Samma sak gäller Barolo 2001 Fontanafredda.

En Meursault, Le Poruzot Dessus Premier Cru 2004, fick också följa med hem. Mest för att det skall uppmuntras att den lilla Uppsalabutiken snor åt sig en och annan flaska av de där riktigt små partierna som annars bara dyker upp på Regeringsgatan. Och en Meursault är ju alltid en Meursault, liksom. Det finns få källare med för många.

Ja, och så kunde jag inte motstå ett par flaskor riesling; Trimbach Cuvée Frédéric Emile 2003. Jag har några 2000 liggandes som det kanske börjar bli dags att plocka av, och då måste man ju fylla på i andra änden...

Trots allt detta klarade jag av att inte komma hem med mer Bordeaux! Källaren behövde balanseras upp och det känns som det här blev ett steg i rätt riktning. Det börjar se riktigt trevligt ut i pappas koja, eller hur?

portvin och äppelpaj

I helgen som gick skulle jag göra av med äggulorna som blivit över efter förra helgens suffléer. Funderade på créme brûlée, men insåg att det är vaniljsås jag vill ha. Gjorde en enkel äppelpaj där äppelbitarna marinerat i mörk rom och råsocker i någon timme, och kokade sedan ihop en vaniljsås på gräddmjölk och en lite för gammal men fortfarande välsmakande vaniljstång. Resultatet blev - om jag får säga det själv - fantastiskt gott! Det var flera år sedan jag gjorde hemlagad vaniljsås och jag hade glömt hur stor skillnaden faktiskt är. Med digital termometer var det heller aldrig någon risk att det blev äggröra.

Till detta en vintage port av ett mindre märke och ett off-vintageår. Porto Cruz 1989 (slut på Systembolaget) lanserades före jul för ett pris där de bättre LBV-portvinerna ligger. Jag hade hört lite tveksamma omdömen via en bekant till vinmannen, men läst recensioner som var mer godkännande. Jag sammanfattar det som en positiv överraskning. Vintagekaraktären finns definitivt där, vilket bara det gör den till ett bättre alternativ än mången - visserligen trevlig - LBV. Självklart är det i den lättare stilen, men doften bjuder katrinplommon och örter och smaken följer upp med mer plommon, torkad frukt och kanske lite mint. Korrekt, men lätt. Trevlig fortfarande i kväll efter några dagar i karaff i kylen, men för gles för att stå emot ett par kex med roquefort...

egentid

Efter ett möte inne i Stockholm på förmiddagen tog jag resten av dagen ledigt. Åt lunch på Hötorgshallen och gick runt en stund och inspirerades av utbudet. Det är något visst med saluhallar - läs Emile Zolas Hallarna om du tvivlar. Jag saknar Uppsalas saluhall från tiden före branden. Den har aldrig riktigt hittat tillbaka - framför allt saknas där en riktigt bra och välsorterad köttdisk. Alldeles upprymd blev jag av en burk ankfett som jag genast lade beslag på. Mathias Dahlgren hävdar att det finns tre sorters fett: smör, vegetabiliska oljor och ankfett. Jag måste hitta något att confitera snart. Burken var visserligen helkonserv, så jag har till år 2010 på mig...

Fortsatte till Regeringsgatan och tillbringade en stund i Systembolagets vinkällarbutik. Det är skönt att bara gå och fingra på en del rariteter, och naturligtvis hitta något lite udda att plocka med sig hem som inte finns på butiken i Gottsunda. Den här gången blev det två flaskor Chateau Belgrave 1995, en 5e cru från Haut-Médoc. Inget speciellt vin; hade aldrig hört talas om det innan men ville gärna ha ett par "drickfärdiga" flaskor i källaren för mer omedelbar konsumtion. Passade också på att plocka upp en magnum Pierre Peters Cuvée de Réserve Blancs de blanc; skall vara utmärkt att låta vila ett par år sägs det. Jag spelade dock i knatteligan jämfört med killen som kom in för att hämta en låda (12 fl!) av det här vinet...

Avslutade med en cappuccino på ett litet kafé och tog mig sedan hemåt. Några timmar livskvalitet!

http://www.aeterno.se/

Se där en adress värd ett besök! Om jag kommer på hur man lägger upp länkar på den här sidan så skall jag göra det till min första länk. Vinmannen och direktören har alltså öppnat eget i branschen, och levererar kvalitetsviner till hugade. Så småningom kommer även en del väl valda viner i mer vardaglig prisklass att lanseras - siktet är inställt på Systembolagets stora höstsläpp. Men vem kan väl motstå en halvflaska Suduiraut -96 för dryga 300:-? Ett riktigt bra år för sauternes och på halvflaska bör den precis börja närma sig mognad, där den säkert kommer att stanna några år framåt.

Lycka till hälsar jag de båda konjärerna!