Bygga vinkällare...

...kan man göra på mer än ett sätt! När omständigheterna en längre tid inte tillåtit så mycket byggtid, så kan man ju i alla fall investera i det som skall fylla vinrummet - alltså vin!

Systembolaget har på ett väldigt disktret sätt smugit ut en rad läckerheter under veckan. det handlar om ej uthämtade primörviner, dvs viner som folk beställt som primör (våren efter skörden) och sedan fått hem i flaska först 1-2 år senare. Man har nu lagt ned den här hanteringen, kanske beronde på att många sedan inte hämtade ut sina viner när de väl levererades.

I måndags släpptes alltså ett stort parti av dessa rester ut. Min vän vinmannen hörde till de som hängde på låset på regeringsgatan för att få tag i de riktigt raraste droppana. Men även för oss andra finns fortfarande chansen till fynd.

Jag hade ju goda - om än inte optimala, beroende på sammanhanget - erfarenheter av ch Giscours 2000. Nu fanns samma vin årgång 2001 ute för nästan halva priset av 2000. Jag hittade ett par recensioner på nätet, där bl a Anders Röttorp på di.se ger det goda betyg och hög prisvärdhet - och då för ett pris långt över det nu aktuella. Det visar sig att vinimportören Hjo Grosshandel haft -01:an ute i butik i höstas men dragit in den nu. Den finns dock kvar på deras hemsida - och då för samma pris som -00:an! Förvirrad? Det var jag med ett tag.

Prima primör!

Hur som helst kom jag hem med en låda, plus ett par extra flaskor så att man kan prova vinet utan att bryta lådan... Hälften av de redan från början ganska få flaskorna hos Systemet har försvunnit på ett par dagar, så jag kände mig tvungen att gripa tillfället när det fortfarande fanns.

Ännu större anledning att bli klar med det där vinrummet någon gång...

Ibland vill man ha en stund på egen hand...

En kylig men vacker majkväll när jag egentligen skulle suttit i skogen runt en lägereld med vännerna blev jag tvungen att kompensera mig med en liten njutningsstund på egen hand. Efter 15 års tobaksbruk känner jag mig ganska trygg med att det inte kommer att övergå till ett missbruk - men ibland är det bara så gott med ett stopp! Särskilt om kvällen är vindstilla och rökstrimman ritar långa, obrutna streck av gråvit dimma genom luften. Och rökringarna håller ihop.

Lite kaffe, en schysst tidning, ett par chokladbitar och en maltig, toffeeig, nötig whisky som Springbank 10 yrs så är livet ganska anständigt för en stund. Hur Systembolaget får för sig att beskriva whiskyn som...:

Doft: Stor, maltig, rökig doft med inslag av fat, jod, halm och citrus.
Smak: Maltig, rökig smak med fatkaraktär, inslag av lakritsrot, jod, halm och paranöt.

...övergår dock mitt förstånd. Var hittar de röken i den här finstämda uppenbarelsen? Och jod? Jag menar; om man hanterar maltwhisky får man väl ändå utgå från att rök och jod för tankarna till Ardbeg och Laphroaig; inte till denna avsvevärt mer finlemmade och sötare uppenbarelse - dock utan att vara menlös på något sätt! Springbank är ett klassigt destilleri som jag gillar, men det är i min gom en mildare (och kanske mer balanserad) upplevelse jämfört med Islays sydkusts tånglindade tjärpastiller i sårtvättslösning.

Av någon anledning föredrar jag en mindre rökig whisky om jag samtidigt skall röka, oavsett om det är cigarr eller pipa. Jag tror att det är sötman jag vill åt, men jag är inte säker. Någon som har en teori? Att allt har sin tid och sin plats känns dock rimligt...

Mycket jobb...

...och dessutom sjuk. Inte de bästa förutsättningarna för varken vinrumsbygge, vin eller kuliariska experiment. Det enda jag kommit att tänka på är att jag måste leta rätt på det recept på äppelpaj som jag modifierade i vårvintras med calvados och råsocker. Det är nog tamigtusan den godaste äppelpaj jag ätit.

Chateau Giscours

Till en trevlig kväll med fenixklubben häromhelgen tog jag med en flaska Chateau Giscours 2000. Tanken var väl mest att stilla min egen nyfikenhet på detta vin, och för att förse oss med ett alternativ till den låda Bengt Frithiofssons Primitivo som jag anat - helt riktigt, skulle det visa sig! - stod till buds att skölja ned den grillade entrecoten med... Det gäller att kämpa emot den kulturskymning lådvinet sveper in vårt vackra land i när grillltider vankas, och villakvarter och stugområden bäddas in i en lätt dimma av tändvätska, kolmonoxid och diverse sotpartiklar och fettaerosoler. "Det är ju så bekvämt...!" får aldrig bli det avgörande skälet att välja ett vin!

Med den tilltagande vinsnobbism jag inte längre bemödar mig om att bekämpa särskilt hårt konstaterade jag att jag skulle tillbringa helgen med obildade, men beslöt göra det bästa av saken och drog korken ur denna tredje cru från Margaux som fått mycket fin kritik, även för att vara från det redan från början stora året 2000.

Tyvärr kan jag inte påstå att jag kunde göra en särskilt rättvis bedömning av vinet. Inramningen med ett glatt grabbgäng som jag inte sett på flera år, vinglas som fått en Riedelentusiast att rysa och hårdgrillad entrecote med diverse färdiga röror på tallriken (vilket dock smakade smaskens, men liksom lite endimesionellt mot min Bordeaux) gjorde att vinet kanske inte spelade ut hela sitt register i gommen. Det måste prövas igen, under andra omständigheter, för att det var ett stort vin kunde ändå anas.

Efter att ha läst på lite i efterhand förbannar jag bara min vanliga slöhet. Detta vin har prishöjts nära 80% på ett år och efter lite positiva recensioner. Förstår ni nu varför jag bygger ett vinrum!? För det förra priset hade det varit ett kalasfynd. Jag tycker fortfarande att det är prisvärt, men måste som sagt få prova det igen.

Lördagsmiddag

Middag på egen hand en lördagkväll innebär en möjlighet att förskjuta ätandet till efter gossens läggdags och hänge sig åt div experiment... Den här gången blev det kanske mera spännande än bra, men vaddårå? Den som aldrig misslyckats kommer heller aldrig att lyckas; hellre lyss till den sträng...; den som tvekar är tvåa och den som är tvåa är död och den som är död har försämrat för både sig själv och sina kamrater (det sista ett citat från en pedagogisk fänrik min bror råkade ut för i Arvidsjaur). Alltnog - här skulle testas!


















Jag hittade hjortkotletter på Coop och började fundera på vad de skulle trivas ihop med. Hjort är ju ett ganska milt vilt (!), och tankar på en svamplasagne fanns i huvudet och snurrade tills jag kom till grönsaksdisken. Raskt plockade jag åt mig majrovor och svartrötter och lite annat och gav mig av hemåt. Svartrötterna kokades lätt innan de smörstektes med flingsalt; majrovorna kokades mjuka innan de kördes i mixer med lite smör, salt och en rejäl dos finriven pecorino; till detta grillade, inlagda cocktailtomater som också mixades. Och så hjortkotletter. Behöver det sägas att kombinationen är min egen?

Svartrötterna var goda som vanligt, och funkade väl hyfsat till hjorten. Pecorino/majrovefluffet hade dött överdosdöden av pecorino, och smakade just bara av denna fårost. Konsistensen påminde om smält glass, pga av för mycket vatten som följde med majrovebitarna ned i mixern. Tomatkrämen behövdes som färgtillskott på tallriken, men lirade inte samma boll som resten på tallriken (dock funkade den och pecorinofluffet bra ihop!). Hjorten var tråkig. Och kombinationen inget Lisa Förare Winbladh skulle drömt ihop ens om hon hallucinerat på dålig kinesisk svamp.

Till detta serverades en cabernet sauvignon - dock ej Bordeaux. På jakt efter utvecklingsbara viner i hyfsad prisklass hittade jag en rekommendation i Allt om vin nr 3, 2006 om Raimats 1996 C.S. Vallcorba Reserva (nr 81149). För att kunna följa dess utveckling krävs det dock att man provar den i befintligt skick, och det kan väl på en gång sägas att det var en trevlig bekantskap. Färgen drar åt det mörkt tegelröda och signalerar omedelbart att det inte är någon purung druvjuice vi har i glaset. Doften har mer fat än frukt i sig; lite åt det unkna hållet i en positiv mening. Smaken är behaglig; "mjuksträv" utan att vara mesig, fatig (24 mån på barrique, om jag tyder spanskan rätt) och fyllig. Lätt fruktighet med diskreta svartavinbärstoner men ingen fruktbomb. AoV beskriver den som "Ungdomlig, finstämd doft med ren, tydlig cabernetfrukt och ek. Ung, mycket rik och bra strukturerad smak med snygga syfror och täta, lovande tanniner". Jag tyckte mig dock sakna elementet av blyerts som en stadig Bordeaux kan förmedla. De tre flaskor som ligger i förrådet i väntan på vinrummets färdigställning kan förhoppningsvis utvecklas vidare...

Hine XO

Som jag konstaterat tidigare någon gång så skrivs det oroväckande lite om konjak på den här bloggen. Ett försök att åtgärda det görs härmed. Ikväll kände jag ett behov av att belöna mig efter en i olika avseenden körig vecka, så jag letade i skåpet efter en lämplig konjak när jag plötsligt insåg att det faktiskt var slut! Det fanns inte en enda flaska hemma - vilket säger mer om hur lite utlandsresor jag gjort på sistone än att jag skulle druckit särskilt mycket konjak... Hur som helst, längst in hittade jag dock en miniatyrflaska (50 ml) Hine XO som följt med som bonus i något taxfreeköp för länge sedan. Försökte komma på när, men jag kunde bara konstatera att den åtminstone följt med i två flyttar, och bör vara ca 5 år gammal. Minst.

Det har antagligen inte gjort någon nytta för de rara dropparna, för jag blev ärligt talat lite besviken. Doften var ganska fattig (inte fatig), men smaken hämtade igen en del. Den var kraftig, torr, lång och balanserad, med en lätt ranciokaraktär och toner av smörkola och möjligen lite nötter. Ingen större frukt - varken torkad eller färsk - och inga tydliga vaniljtoner. Som en konjak som var varken gammal eller ung, vilket kanske är en träffande beskrivning. Hine XO är en konjak som endast finns för taxfreeförsäljning, och jag har inte hittat något entydigt om dess ålder. Den nämns parallellt med Antique i tabellerna, som anges ha en medelålder på 20-25 år. Gissningsvis ligger den här i närheten, kanske yngre. Den var helt OK som helhet, men antagligen var den snäppet bättre innan den fick spendera fem-sex år i en miniatyrflaska...

Buy more? - Maybe...

(Besök min favoritisrael http://www.yakshaya.com/ på nätet för mer inspirerande smakbeskrivningar...!)

Framsteg i bygget!

För den som längtat efter bilder på mer granpanel så kommer de här! Vinrummet börjar ta sin slutgiltiga form invändigt, och idag monterades dörrfoder på insidan.
















Det snyggare hörnet...

Det var lite meckigt, dels i och med att ena sidan måste anpassas för aggregatet, dels att göra de "ändklossar" som sitter längst ned och mjukar upp övergången till golvlisten. Jag sågade till dem själv för att få rätt dimension, och det ser väl hyfsat ut?


Nu återstår två korta golvlister och två hörnlister så är insidan så gott som användarfärdig!

Ett annat stort steg togs idag då strömmen kopplades in. Traktormannen hjälpte mig ju att dra ledningar för en tid sedan, men en behörig elektriker har idag gjort installationen. Han passade samtidigt på att snygga till uppfästningen av kabeln, vilket han - med viss rätta - tyckte såg amatörmässigt ut... Nu är allt snyggt och säkert gjort!

We've got the power!

Grodlår à la Konjären

Valborg är ju alltid en högtidsdag i Uppsala, och för oss konjärer ett tillfälle att stångas med tusentals studenter i Slottsbacken och fira årsdagen av sällskapet med en enklare picknick. Tyvärr missade jag frukosten i år igen, vid vilken Pokermannen tydligen sabrerat några Castellane i vanlig ordning och österrikisk (!) Chardonnay avsmakats...

Till årets picknick valde jag att fräsa på några grodlår, som påpassligt visat sig i ICA:s frysdisk tidigare i vår. Ett kilo prima, indonesiska grodlår kostade blygsamma 199:-, och jag har bara väntat på rätt tillfälle och rätt recept att tillreda dem.

Efter en del surfande hittade jag på www.foodnetwork.com ett recept som jag kunde modifiera efter befintliga resurser, och dessutom tolka lite fritt där det inte gick att lista ut vad som menades. Så här gjorde jag:


Grodlår à la Konjären (creole style)
1 kg stora grodlår (stl 8-12/pound)
kryddblandning (se nedan)
2 dl mjöl
100 g vitlökssmör (se nedan)
1 dl finhackad schalottenlök
1,5-2 dl hackad, skalad, urkärnad tomat
salt
svartpeppar från kvarn
1,5 dl torrt vitt vin
1-2 msk finhackad persilja

Dela grodlåren i två ben. Lägg dem i en plastpåse med hälften av kryddblandningen och gegga runt. Låt marinera en timme eller två. Blanda ut mjölet med den andra hälften av kryddblandningen. Vänd benen i mjölet. Smält rikligt med vitlökssmör i en (två behövde jag) stor sauteuse eller traktörpanna och sautera på medelgod värme tills benen är gyllenbruna, ca 10 min. Tillsätt schalottenlöken och fortsätt i 1 minut. Tillsätt tomaterna och krydda med salt och peppar innan du fortsätter att fräsa på det hela i ytterligare 1 minut. Avsluta med att hälla i vinet. Låt sjuda 2 minuter. Rör ned persiljan.

Kryddblandning
Här hade jag inte allt hemma i de proportioner som föreskrevs. Versionen nedan är dock min, och det blev gott i alla fall...!

1,5 msk paprikapulver
2 msk salt
2 msk hackad, torkad vitlök (som jag mortlade först)
1 msk svartpeppar
2 msk italiensk salladskrydda (skulle varit lökpulver, men vaddårå?)
1 msk cayennepeppar
1 msk torkad oregano
1 msk torkad timjan

Rör om allt noggrant.


Vitlökssmör
100 g rumsvarmt, osaltat smör
4-5 vitlöksklyftor (av vilka jag hackade 2 och pressade 3...)
salt
vitpeppar från kvarn

Rör om alla ingredienser tills de blandats väl.


En och annan gäst runt filtarna höjde väl på ögonbrynen, men de allra flesta smakade och alla som smakade var imponerade. Det var gott, till och med mycket gott, och med ett tydligt men balanserat bett i kryddningen. Bättre än soggig sill...!

Anrättningen serverades med en tysk, halvtorr riesling i sällskap. Hubertushof Thörnicher Ritsch Riesling Auslese 1990 (nr 98388) var en trevlig bekantskap som bjöd på lite sköna mognadstoner åt petroleumhållet samtidigt som det fanns lite frukt och lite sötma. Systembolaget beskriver det som smak av petroelum, mogna äpplen och citrus. Hanterade i alla fall hettan i grodlåren på ett bra sätt. Jag uppskattar dessutom det faktum att man kan köpa ett 16 år gammalt vin för i sammanhanget blygsamma pengar. Sånt skall uppmuntras!

Trevlig vår på er!

Vit bourgogne!

Röda viner har alltid haft det främsta utrymmet i mitt hjärta. Eller i min gom, snarare. Generellt tycker jag att vita viner ofta är för lätta och flyktiga för att fylla smaklökarna på samma sätt som ett rött vin, och de gånger man stöter på ett kraftigare vitt är det ofta ett överekat chardonnay som kladdar igen snarare än fyller ut. Naturligtvis finns det många undantag; champagne, många alsaceviner, bättre chablis... Efter kvällens middag kan dock ytterligare en vitvinsfavorit adderas till raden.

Men vi tar det från början. Majas föräldrar dök upp på eftermiddagen, och hjälpte till med förberedelserna. De hade även med sig förrätten, och vi avnjöt en personlig favorit; löjromstoast med rödlök och gräddfil. Sedan kom vi till huvudrätten, där det serverade en variant av en gammal favorit: jordärtskocksoppa med ragu på jordärtskocka, tomat och rött äpple samt en halstrad marulksmedaljong - ett Systembolagsrecept. Jordärtskockorna var faktiskt skördade ur egen trädgård - de hade övervintrat bra i jorden och behållit krispighet och smak! Marulken rimmades en stund men hann nog ligga lite för länge i saltet i mitt tycke. God ändå. Jag gjorde mig till och kokade musselfond på blåmusslor, vitt vin och lite kryddor och jox, men vet inte om soppan blev märkbart bättre av det. Möjligen.



Till detta en ny favorit, således: Corton-Charlemagne Grand Cru 2001 (nr 99397)
Corton-Charlemagne (Charles Drapier & Fils). Fattonerna är jättetydliga, men utan att dominera eller ta över på ett klumpigt sätt. Systemet beskriver det om mycket friskt och med inslag av bl a gult äpple, citronskal och nötter, och det låter väl rimligt. Just balansen mellan fat och "frukt" tyckte jag var det mest påtagliga, tillsammans med fylligheten och längden i smaken. Ett stort vin!

Efterrätten blev en halonsufflé med grädde smaksatt med dessertvinet, en Paul Cluver 2003 Weisser Riesling Noble Late Harvest. Favoritvin som passade mycket bra.

Som helhet en lyckad tillställning!

En vägg och en dörr...

Med god hjälp kommer man långt. I dag har jag gästats av Brynäsmannen, som är en synnerligen händig person och med något större byggvana än jag. Med gemensamma ansträngningar fick vi upp gips på väggens utsida, och hann dessutom tilläggsisolera förrådsdörren. Nu skall den bara tätas från alla springor, så har vi förhoppningsvis en hyfsat stabil dörr som står emot värme en stund.



Att bygga en ljudisolerad liten kammare i en avlägsen del av huset brukar ju - med den empiri som dussintals amerikanska filmer och TV-serier ger - innebära att man A) låser in sin vanartiga bror/son/make/dotter för att hindra honom/henne att visa sig bland folk, B) låser in sina oskyldiga offer som man lurar hem innan man sprättar upp dem, äter valda delar och sedan syr kläder av resterna eller C) låser in sig själv och hustrun och... nåja.

Inget av dessa påståenden är hursomhelst sant. I mitt rum skall förvaras vin. Punkt. Kanske kommer flaskorna att ömsint tittas till och klappas på emellanåt, men inget mer.

Ägg!

Så var det påskafton, och äggfrossa i vanlig ordning... Coop stormarknad har överraskat tidigare med en del intressanta delikatessfynd, även om den manuella charken lagt ned för ett par år sedan och ambitionen därigenom krympt något. Fortfarande är dock fiskdisken en av stans bättre, inte minst genom sitt hummerakvarium där jag gått på fiskafänge ett antal gånger. Den här gången sprang jag in i en flaska vit tryffelolja (hade ju bara svart tryffelolja hemma sedan tidigare...), och kände instinktivt ett behov av att laborera lite med ett Bon Lloc-recept.



Receptet finns i Mathias Dahlgrens första kokbok, den som heter just "kokbok". Min variant är alltså att tillsätta en tesked vit tryffelolja till äggröran (7 port) och ytterligare någon droppe ovanpå allt precis innan servering. Oljan heter "Dall'Umbria" Il Tartufo di Paolo, och kostade ca en 50-lapp för 55 ml. Såg att Fernando di Luca också kommit ut med såväl vit som svart tryffelolja i storflaska (250 ml ?), men av mer skäl än ett valde jag bort den... Vem vet vilket blötdjur som gömt sig i förpackningen den här gången (se tidigare i bloggen)?

Anrättningen mottogs med acklamation, även av de mer tryffelovana i sällskapet. Den som kom på att ägg och vit tryffel är en schysst kombo skall ha all heder. Och visst är det lite snyggt som omväxling på ett påskbord?

TIPS! Skalen kokades med en halv gul lök för att få den rätta, påskgula nyansen... / Glad Påsk!

Framsteg!

Helgen har inneburit ett par mycket tydliga framsteg i vinrumsbygget. Först och främst så är de invändiga eldragningarna klara, och dessutom så är dörren på plats! Stort tack till bror och traktormannen. Detta hände i lördags, och jag har idag hunnit byta cylinderbrickan på dörrlåset till en mer passande storlek och "drevat" dörren med isolering. Det börjar kännas riktigt bra!

Dessutom hann vi med att testa aggregaget i hålet i väggen, och det passade riktigt bra. Jag får dock antagligen göra någon speciallist runt hålet på insidan, eftersom aggregagets gummilist inte kommer att sluta tätt mot det ojämna underlaget (panelen).

Dörren, innan drevningen

Se så sött!

...kommentarer överflödiga!

En låda vin!

Det är något visst med en hel, obruten låda vin. Jag har alltid velat haft en, och nu kunde jag inte låta bli längre. Och nej, jag talar inte om en oöppnad bag-in-box, om nu någon som läst något på denna blogg nu fortfarande kunde tro det...

Häromdagen hämtade jag ut en beställning i form av en låda, tolv flaskor, Fonseca Vintage Port 2003. Killen som hjälpte mig hajade till en smula, och lät förstå att det inte var den vanligaste expedieringen. Av någon anledning vill inte bilduppladdningen funka för mig i kväll, men jag återkommer med ett foto på härligheten så småningom.

Varför då portvin, och varför Fonseca's 2003? Tja, det finns många skäl. Portvin är ju ett väldigt långsiktigt sparande, som kan komma inte bara mig utan också sonen till del om han blir intresserad. 2003 är ju hans födelseår, så jag har ju en schyst 20-, 25-, 30-årspresent osv... 2003 verkar också bli ett riktigt lovande portvinsår, då alla stora hus presenterade en vintage. Fonseca stod sig sedan mycket väl i den jämförelse jag gjorde på nätet med ett antal olika bedömare. Man kan säga att det stodmellan den och Taylor's, men eftersom jag har några Taylor's 2000 redan undanstoppade kände jag helt enkelt för lite variation.

Ett annat, fullt legitimt skäl, att köpa en låda är naturligtvis för att kunna följa börsnoteringarna på Decanter's portvinsindex!

Portvin har stått för ett par av mina mest minnesvärda vinupplevelser. Dels den Ferreira 1955 som prövades hemma hos mig för ett par år sedan, dels den Dow's 1966 (eller var det 1963?) som pokermannen bjöd på i Grythyttan förra våren... (den hade visserligen tuff konkurrens av alla andra sagolika viner som korkades upp den kvällen, men ändå!) Hoppas få upprepa något liknande om 20-40 år med denna låda!

Bits and pieces...

En tids stiltje i bygget har förelegat. Delvis beroende på den allmänna tidsnöden, orsakad av en intensiv period på jobbet (i kväll handlade det om budget 2007...)

Jag har i alla fall gett upp försöket att spika hålkälslisterna, i och med att det på ett par sidor inte finns underliggande reglar att spika mot utan endast panelbrädorna. Dessa fjädrar alldeles för mycket för att det skulle vara möjligt. Prövade då med en vanlig trallskruv, och spräckte såväl en list som en bräda. Hann så iväg till Bauhaus i söndags och kom hem med särskilda listskruvar. Nöjd och glad tänkte jag fortsätta, tills jag insåg att skuvarna hade helt annan skalle än jag var van med. Och som jag inte heller hade passande bits till.

Tack vare en vänlig morfar som gillar att gå på Bauhaus har nu detta löst sig. Nya tag väntar i helgen!

Lister

Så har då all panel kommit på plats, och jag har påbörjat det mödosamma litspikandet... Det är väl en sak med den enkla golvlisten, men den s k hålkälslisten under taket ställer till det. Jag har sågat fel på fler sätt än jag trott varit möjligt, och hur jag än gör blir det springor i skarvarna. Jag som tyckt att vårt hus varit lite slarvigt monterat just vid listerna tar genast tillbaka allting - det här är inte alldeles enkelt.

Melodifest!

Hustrun och jag hör inte till dem som normalt följer melodifestivalen med något vidare intresse, men i kvällens sista delfinal samsades både ungdomsminnen som Carola och ironisk låtsas-techno som Günther and the Sunshine Girls med ännu mer ironisk (?) country-techno som Rednex och Björn Kjellman på chanson-humör... Ska man göra något så fånigt som att se melodifestival så skall man göra det ordentligt, och ev återkommande besökare på denna blogg vet att vi gillar champagne och snittar.

Det är dock inte alla dagar som tid/utrymme/energi finns att skapa själv, och då får man vara glad över att en vänligt sinnad saluhall står redo att erbjuda sina tjänster. Några laxsnurror, forellromstoast, skaldjursbakelser och hemmamonterade snittar med tjäderpaté och rödlökscumberland senare var stämningen den rätta. En halvflaska Pol Roger NV bidrog också. Tyckte den var mycket god, och upplevde den som mer åt det friska hållet än åt det brödiga, nötiga, svampiga. Kollade upp druvsammansättningen, och den skall vara 1/3 vardera av CH, PN och PM.

Av de senast provade champagnerna så toppar dock fortfarande André Clouet respektive nyårets Palmer & Co 1996. Det dricks för lite champagne!

På allmän begäran...

Det efterfrågades mer bilder på mat och mindre på mineralull nedan. Jag har viss förståelse för det önskemålet, och fuskar med några bilder från nyårsmiddagen. Ett par månader gamla, men i alla fall...


Första förrätt var en Halstrad pilgrimsmussla på örtolja och med ett brödflarn. Detta följdes av en Crème Ninon med halv hummerstjärt. Båda rätterna ackompanjerades av en fantastisk Chablis Grand Cru les Clos, 2001, Jean-Marc Brocard.

Varmrätten var en Helstekt oxfilé med tryffelsky och fänkåls- och mandelpotatispuré, till vilket avnjöts en Chateau Haut-Bailly 1997, Pessac-Leognan, Graves Grand Cru (inget stort år, men en schysst Bordeaux är... ja, ni vet vad jag tycker).

Avslutningsvis bjöds en Havtornsparfait med liten äppel- och kanelstrudel, vartill serverades Paul Cluver Weisser riesling Noble Late Harvest 2003; ett - om jag får säga det själv - mycket passande vin och fantastiskt gott!

Tyvärr glömde fotografen att få med den tjusiga uppläggningen av entrésnittarna: Regnbågsrom med brödkrutonger och fänkål, respektive Löjrom med små brödkrutonger, creme fraiche och rödlök. Ja; brödkrutonger är mycket Mathias Dahlgren 2003, men vaddårå? Till dessa en ovanligt prisvärd (250:-) årgångsskumpa; Palmer & Co Millesime 1996 Brut. Fylligt, brödigt, gott! Ny producent för mig, men det smått magiska champagneåret 1996 verkar ju det mesta blivit fantastiskt bra. Behöver jag nämna att det ligger fyra flaskor på mognad...

Snart kommer fler bilder på panel och mineralull, så håll till godo!

Kort lägesrapport

Flitens lampa har lyst hyfsat under helgen... Jag kom igång med taket igår och fortsatte i kväll. Det är - obviously - krångligare att spika panel i taket än på väggarna, särskilt som man är själv, men det rör dock på sig. Utan att ha spenderat alltför mycket tid därute så är ca 2/3 täckt nu. För att snåla lite och slippa köpa ytterligare en packe panel bara för att få en och en halv längd så skarvar jag ffg några panelbrädor i taket. Det blir rätt bra ändå.

Fick till första kabelgenomföringen på ett schysst sätt också. Taket kan bli klart på en kvälls jobb till, och sedan är det bara dörrmontering, lister, eldragning och anslutning, montering av aggregatet, gipsskivor på, ventilationsspringor... *suck*

Det lär nog ta en stund till.

Sakta, sakta framåt...

Ett par, tre timmars arbete ikväll har i princip slutfört paneltäckningen av väggarna. Tyvärr har inte den beställda dörren kommit, och eftersom jag är lite osäker på vad infästningen av den kommer att kräva vill jag inte spika fast sista panelbrädan runt dörröppningen. Måste man komma åt regeln bakifrån för att fästa karmskruven?

Här bredvid ses öppningen där kylaggregatet skall sitta... Har idag bl a fäst överliggande regeln, isolerat, pappat och panelat. Under syns hörnet på andra sidan dörröppningen, som också blev färdigpanelat idag... Alltid något!